Vi bor ganska långt ut ifrån stan, i ett alldeles nytt bostadsområde som tills bara för ett par år sedan (dvs fram tills dess att de började bygga husen vi bor i) var en stor hästgård/bondgård. Det är härligt på alla sätt och vis för det mesta; Lite trafik, mycket grönt och vi har då till och med utsikt över en liten damm vilket gör att det faktiskt känns som att bo lite på landet.
Det som är mindre mysigt är alla djur som finns på landet. Inte så att det betar kossor i vår trädgård då, och Milla och Toffel har faktiskt flyttat, men det finns en miljard k r y p: Det är flugor en masse, gräshoppor, myggor, spindlar, mal och diverse andra oidentiferade flygfän (En såg faktiskt ut som en förhistorisk jättegeting, han var definitivt äckligast av dem alla). Och visst, de får gärna hålla till i trädgården och eh, göra vad nu kryp tycker om att göra (biologi - Not my strength ;-)) för världen är definitivt stor nog för oss alla tycker jag. Men det är de minsann inte nöjda med, de små illbattingarna, nej minsann, de ska IN i huset också och det tycker jag förstås inte är fullt lika festligt. Elias tycker förvisso att det är rätt kul att jaga flugor med flugsmällan ("Jag tycker om flygor, mamma"), men det är han rätt ensam om.
Nu är väl "djuren" inte direkt farliga, det är inga Tarantellaspindlar som kryper omkring, men uuuuhhh, jag tycker inte om dem lik förbenat. Sorry, jag kan vara djurvän på alla sätt och vis, men jag vill inte bo med kryp. Jag förvandlas till Hitler-Jenny som med glädje vill förinta vartenda kryp jag ser. Inte särskilt kallblodigt dock tyvärr, jag typ försöker slå ihäl dem med papper, flugsmällor och andra pinaler jag kan hitta från tre meters avstånd samtidigt som jag hoppar runt och blundar. Emellanåt lyckas jag väl ta kål på en och annan, men särskilt effektivt är det ju då inte. Herr Dahlstrand, som då gärna mosar flugor i handen om han lyckas, och som utan minsta knussel stampar, trampar och mosar alla kryp han ser vare sig han är barfota eller inte (huuuuu igen), tycker jag är förfärande sjåpig och en usel förebild för vår dotter och jag håller helt med. Men det hjälps inte.
I övrigt har vi nu fått veta att det bor bävrar i vår lilla damm. Jag vet inte så mycket om bävrar just, annat än att de gnager på träd och bygger dammar, men jag är rätt säker på att de inte flyger in i folks hus. Kanske äter bävrar mygg? Nej just det, det var väl grodor? Och eftersom det är staket mellan dem och oss, så inbillar jag mig att gränserna är dragna. You don´t mess with me, and I won´t mess with you. Fast förresten har vi inte sett dessa bävrar än personligen, de är förnärvarande endast iaktagna av en grannes svärfar - som dessutom var från Australien och hade knästrumpor och shorts så gammal han var. Så med min vanliga tur är det väl inte några bävrar alls, utan två jätteflugor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar