torsdag 15 maj 2008

Kan själv

Ibland undrar jag varför det är så svårt att ta emot hjälp från människor. Eller kanske snarare varför jag har så svårt att göra det. Jag tror det är mitt svenska bondearv; Själv är bäste dräng. Man ska inte vara besvärlig och krånglig. Eller sticka ut.

I vår mataffär till exempel. Där erbjuder de sig VARENDA gång jag handlar, att köra ut vagnen och lasta i bilen. Och hur många gånger har jag tackat ja till detta? Svar: 0 gånger. Det spelar ingen roll hur höggravid jag är och vankar runt som en äggsjuk anka, köra min vagn och lasta mina varor ska jag göra själv. Som en annan trotsig två-åring SKA jag göra det SJÄLV: "Oh but I´m parked so close, that´s ok". Sedan kan jag stå parkerad en halv kilometer bort, längst ned i det bortersta hörnet, det spelar ingen roll. "Inte behöver du...Det går så bra så. Tack, tack" Varför? Är jag rädd för att de ska sno alla mina matvaror och springa iväg med dem? Fnys. Nej. Det skulle vara jätteskönt med lite hjälp, när jag verkligen tänker på saken, och om de nu erbjuder sig så får man väl anta att det ingår i deras jobb också - hur trist det än verkar. Och att jag som kund har rätt att vara "besvärlig".

Nästa gång jag handlar ska jag sluta trotsa. Kanske.

Inga kommentarer: