lördag 18 augusti 2007

Effektiv lördagsmorgon

Efter allt kladd med frukost, vaknade tillsist den sömntutiga maken och masade sig upp. Eller nä, herr D masar inte; Han vaknar, han går upp, han är PÅ.

Jag: (tass, tass i pyjamas) "Godmorgon älskling, är du uppe?" (Rent retoriskt givetvis, jag kunde ju faktiskt se att han inte låg i sängenlängre.)
Herr D: "Godmorgon. Ska vi skynda oss på till 8.30-passet?"

Jag hatar att behöva gå och träna, bara tanken att ta mig ut ur huset och bli svettig ger mig svettningar (klart kontraproduktiv symptom mao). Men efter dryga 7 veckor i Sverige, med därtillhörande smågodis, fika och mackor, insåg även jag nödvändigheten av att något sundare vanor. Och framför allt motion. So off we went.

Lika mycket som jag inte tycker om att masa mig iväg till gymmet, lika mycket tycker jag om att vara där och framför allt mig själv när jag går därifrån. Barnen var väl lite skeptiska till barnklubben efter så lång tid, men när vi hämtade dem var de hur glada som helst. Själv var jag väl något ringrosting *host host*. Inte bara har det varit ett långt gymuppehåll, men jag hade också en inflamerad hälsena innan det, så det var DEFINITIVT ett tag sedan jag satte min fot på en stepbräda. Men jag överlevde även detta, om än i mycket svettigt skick.

Som belöning för vårt flit åkte vi iväg och åt frukost på fettiga Denny´s. Barnen fick ännu mer pannkakor (Eller ja, de åt ju faktiskt inget av dessa på morgonen, så det var väl inte så illa) och maken och jag fick ägg och bacon. Och grits. Jag har ingen aning om vad grits egentligen är, jag tror att det är majsmjöl/korn i nån form som kokas ihop till nåt grötliknande, men gott är det -med smör och salt. Herr D tittar på mig som om jag beställt in tapetklister, men jag får i alla fall det ifred :-).

Efter frukosten var det dags för frisörbesök för 3/4 av familjen. Prinsessen vill spara till långt hår, så hon klippte mest luggen för att kunna se nånting, prinsen fick jordens sötaste lilla poppfrilla och herr D... Tja, han fick sig en trim och har nu om möjligt ÄNNU kortare hår. Nästa steg blir definitivt helrakad skalle, men det känns så oåterkalleligt på nåt vis :-(. Den som tror att jag tänkte släppa mitt hår i närheten av äldre, trevlig med ytterst klippmedioker, tant på liten frisörssylta trodde helt fel. Inte för att jag är så mycket för fräsiga frisyrer, pagen hänger med, men jag har så kääääänsliiiiigt hår. Jo det är sant, det är smygkrusigt. Inte lockigt, inte rakt, jag tror nån vänlig själ kallat det självfall. Själv kallar jag det, åtminstone i det här klimatet, bad hair. Och klipps inte detta lilla skötebarn rätt, ja då kan jag inte gå ut. Tragiskt men sant. Åtminstone om man frågar mig. Frågar man herr D får man säkert något helt annat i stil med "Fjomp och fjös" till svar. Så vi frågar inte honom

Inga kommentarer: