Sommarfunderingar

Allting har en ände, så även dåliga nätter. Tack och lov, får man väl säga. Barnen har sovit som små änglar (mer eller mindre, men allt är ju relativt) senaste nätterna och livet känns genast betydligt trevligare. Nu gäller det bara att få prinsessan i säng i mer rimlig tid på kvällarna, nu slocknar hon inte förrän framåt 10-tiden och det är i senaste laget, framför allt eftersom hon envisas med att vakna strax efter sju på mornarna. Det hjälper säkert inte heller direkt att hon somnar i bilen varenda dag vid fem-tiden heller, men jag vet inte riktigt hur jag ska undvika det, annat än att vi väl får hålla oss hemma hela eftermiddagarna och inte åka nån bil. Blir kanske lite tråkigt i längden, men vad gör man?
Annars njuter vi bara i stora drag av att den svenska sommaren och allra mest njuter nog barnen av att kunna vara ute och bara vara. Men det är ena riktigt sorgliga stadsungar vi har fått; Lillprinsen är rädd för gräs (framför allt hårt, bränt, svenskt sommargräs) och prinsessan är rädd för myror. “Svenska myror är inte farliga, bara myror i Houston” upprepar hon likt ett mantra, medan hon går långväga omvägar runt varenda stackars svartmyra vi råkar se. Man kunde önska att Elias skulle kunna vara likdan, men han bara skriker så fort man försöker få honom att sitta i gräset. Så tillvida det inte samtidigt serveras riskakor, för då kan han tänka sig att sitta kvar tills den är slut.
Riskakor ja. Man skulle ju kunna tro att barnen aldrig ätit sådana, även fast de äts flitigt även i Houston, för de har blivit fullkomligt tokiga i det, båda två. Och visst, sämre snacks kan man ju äta, men… riskakor? Festlig har då i alla fall aldrig varit ett ord som jag satt ihop med riskaka.
Och så var det där med glass… Där är vi nog lika lyriska, både Mathilda och jag. Houstonglass i alla ära, men svensk glass är sååå mycket godare. Prinsessan har är helt såld på Piggelin, vilka går åt som smör i solsken från paktet i frysen. VARFÖR fanns inte Piggelin i storpack när jag växte upp?? Och vad har hänt med Puckstången?? Jag minns den som en liten glass. Liksom lagom för ett litet barn. Tjohonej, den är inte alls liten längre! Har den inte blivit typ dubbelt så stor, eller är det bara jag som minns helt fel?
Annars lunkar dagarna på i lugn mak. Veckans stora projekt är att försöka hitta en lagom stor plaskpool till mormors trädgård, för guldklimparna att plaska i. Det är inte så lätt som man skulle kunna tro, för de lagoma poolerna är slut överallt. Det finns pyttesmå bäbispooler och det finns jättestora dito, som typ rymmer alla barn i hela kvarteret. Men de där lagoma, för lagom små barn i lagom storlek; De är slut. Om nån vänlig själ vet var en sådan kan uppbådas, får ni gärna höra av er!