Tam taa daaa, trumpeter och fanfarer: Mathilda har slutat med blöja!!
Efter ett par månaders velande fram och tillbaka med blöja borta men inte hemma typ, bestämte sig pappa och mamma Dahlstrand helt sonika i söndags för att nu vad det dags. I skolan hade de också sagt att de trodde Mathilda var redo, för hon kissade nästan bara på toaletten där och inte i blöjan och vi kom fram till att hon bara blev förvirrad av att aldrig riktigt veta (eller ta konsekvenserna av) om hon hade blöja på sig och alltså kissade på sig mer än hon egentligen borde, så nu var det dags att vi slutade vara lata och hjälpte henne istället.
Sagt och gjort och sedan i söndags har prinsessan inte haft en blöja på sig och inte heller någon "olycka" har inträffat. Inte så att jag inte tror att hon inte kommer att kissa på sig nån mer gång, men jag tror att hon kommer att börja tänka mer på det, ju mer van hon blir att man kissar på toaletten och inte i byxorna. Hon är jätte duktig med pottan, men man måste hjälpa henne lite att komma ihåg att gå och det är väl där vi varit lite lata. Det är ju trots allt bekvämt med blöjbarn på det sättet att det inte kräver att man t.ex. rusar stan runt för att hitta en toalett när det behövs kissas NU.
Sedan är hon ju lite lagom lat själv, för hon nekar ofta bestämt till att vara kissnödig, för att sedan kissa hur mycket som helst om vi bara sätter henne på toaletten eller pottan. Men det är som att hon har så mycket annat att ägna sig åt att hon inte vill, eller har tid, att missa nåt genom att göra något så tråkigt som att kissa på toaletten. Och så var det det där med att dra ner byxorna när man ska kissa också; Det lilla, inte helt oviktiga, steget har Mathilda på nåt sätt hoppat över. Hon går glatt och sätter sig och kissar när hon är kissnödig, men hon glömmer att ta av sig underbyxorna... och blir sedan djupt oförstående och bedrövad när det är väldigt blött i byxorna. Och det kan man kanske förstå.
Lilla snuttan är inte så liten längre. Mamma Dahlstrand har lite snörp i hjärtat när hon inser att en "epok" i barndomen är över för alltid, att vår bäbis faktiskt inte är nån liten bäbis längre. Håhåjaja, hugg i hjärtat och stor stolthet över hennes framsteg, det är väl bara att vänja sig vid att det är så det känns att vara mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar