Helgen avlöpte som vanligt FORT, även fast den var lite tråkig, eftersom herr Dahlstrand kaklade vårt trappsteg utanför ytterdörren (ja jo, det är SAMMA trappsteg som förut, det har bara tagit, ehm, TID...) och därför inte syntes till under större delen av helgen. Så det blev mycket innetid för Mathilda och mig, tyvärr får jag väl säga, eftersom det är så... just det, varmt och jag håller på att få värmeslag bara jag sticker ut näsan utanför dörren. Men jag ska egentligen inte klaga, för var det någons näsa som just stack ut mer eller mindre två dagar på raken i 35-gradig värme (eller nä, värme är baske mig ett alldeles för vagt begrepp här, nu pratar vi våt-varmt ugnsomslag, varken mer eller mindre.) så var det ju just herr Dahlstrands. När han kom in med jämna mellanrum var han så svettig att han i princip såg ut att ha badat. Då tyckte jag synd om honom, för när herr Dahlstrand klagar över att det är varmt och svettigt, då ÄR det det. Han är inte den (till skillnad från sin överkänsliga fru) som "gnäller" i onödan. Att han sedan tillbringade lördagen i en vit skyddsoverall dessutom gjorde väl inte saken bättre direkt. Och skam den som ger sig, nu är trappeländet, jag önskar att jag kunde säga färgigkaklat, men i alla fall NÄSTAN färdigt. Hurra, hurra hurra! Nästan. Nästa helg ska han visst gucka med fogmassa och vad det nu är, så jag ropar inte hej än. Nogrann är han, min man, men nogrannheten går inte alltid så fort... ;-)
Nåja, vi hann väl med lite annat än bara kakling också. Herr Dahlstrand hann till exempel med att spela poker i fredags kväll och dessutom vinna lite pengar (fast de spelar mer för att det är roligt, så det är inga stora insatser), vilket var duktigt tycker jag. Jag är världens absolut sämsta pokerspelare och därför spelar jag av princip inte poker (hur kul är det att spela för att förlora liksom?) och är mäkta imponerad av de som kan. Jag är inte bara dålig på att bluffa och ljuga, jag har dessutom världens sämsta pokerfejs, så jag har insett att jag nog får ägna mig åt andra spel istället. Appopå spel; Den första (och enda) gången som maken och jag spelade monopol (även det ett av mina hatspel, men vad gör man inte när man är lite nykär ;-)?) så fick jag så dåligt samvete när det gick dåligt för Claes (och faktiskt så osedvanligt bra för mig att jag tror att jag höll på att vinna hela alltet innan vi slutade spela) att jag omedelbart erbjöd honom flickväns-rabatt när han hamnade på mina gator, samt att låna honom pengar utan ränta om han behövde. Snällt och ingenting konstigt med det, tyckte jag själv. En högaktningsfull förolämpning mot hans manlighet och sportsmannaskap tyckte maken som snarare blev arg än tacksam och vägrade ta emot "allmosor och fusk" - och därmed förlorade... Jaja, män är så konstiga ibland ;-).
I alla fall, tillbaka till helgen. I lördagskväll var det "gårdsfest" lite längre bort på gatan med typ halva grannskapet inbjudna. Killen som ordnade det hela hade grillat en massa kött och så tog alla med sig typ dippar och chips eller vad man nu ville. Himla trevligt var det, även om vi väl inte kände allt för många där och prinsessan hade highlife och blev bjuden på både chips och kakor, så henne gick det ingen större nöd på.I söndags mastodont-kaklade herr Dahlstrand hela dagen mer eller mindre och på kvällen kom vännerna K och E med lilla I över på ribs-middag. Även det trevligt, även om det kanske hade varit aaaningen trevligare om herr Dahlstrand inte hade kaklat typ fram till fem minuter innan gästerna skulle komma och därför stod i duschen när de kom, men så var det som det var och det blev bra i alla fall, med både margerithas (för alla utom mig), krabbdip, ribs och potatissallad. Texas-amerikanskt så det förslog ;-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar