torsdag 1 september 2011

Blossom your butt

Jo, yoga var det alltså. Jag är ju inte direkt den som är känd för att träna ihjäl mig, men ibland får jag små ryck och nu var det tydligen dags för yoga-rycket. Igen. Sista gången var för nästan exakt nio år sedan, och om man inte är så minnesgod, så kan man läsa mer om det här. Det kan vara bra för bakgrundsinformation.

Jag själv är rätt minnesgod, eller selektivt minnesgod kanske man ska säga. För jag minns också det där yogapasset, bara det att jag mest minns att herr Dahlstrand var väldigt rolig att titta på, min egen insats måste jag ha förträngt för att inte riskera post traumatiskt stress syndrom tror jag. Inte helt dumt gjort, inser jag när jag läser hur kul jag hade det, där i New Jersey för hundratrettioelva år sedan.

Så kul att jag visst aldrig gick tillbaka. Hrm och i alla fall.

Eftersom jag som sagt inte mindes hur underbart jag tycker att det är med yoga, så mindes jag bara hur underbart alla andra tycker att det är med yoga och därför måste jag ju bara på´t igen. Bästa E, som typ är sportigheten personifierad och lite till, föreslog en nybörjaryoga som hon hittat och det tyckte jag lät alldeles fantastiskt bra. Lite oroligt frågade jag om det ingick huvudståning i bastuvärme och det lovade hon att det inte gjorde, så då blev jag lite lugnare och tackade glatt ja till att följa med.

Så i tisdags innfann jag mig, eller ja, E kom och hämtade mig och fast jag försökte känna efter riktigt ordentligt om jag inte var liiiitte sjuk i alla fall, så var jag inte det, och inte ens skavsår kunde jag väl anse vara en trovärdig ursäkt för att slippa gå, även om jag fått kalla fötter (ha ha) eftersom man ju är barfota, så blev jag ditkörd till ett litet hus mitt i en park.

Trevligt hus i trevlig park med stora fönster mot en lite sjö, very yoga-like liksom, och det var ju lovande. Yogainstruktören var mycket engegerande trevlig och började omedelbart presentera mig för alla andra deltagare som var där, varpå det blev lite AA-möte (Eller ja, som jag föreställer mig såna möten. Som man har sett på film, jag har ju faktiskt aldrig varit på nåt på riktigt) typ instruktören: "This is Jenny, she has never done yoga before" alla: "Hi Jenny" osv. En trevlig blandning av folk var det i alla fall, klart opretantiöst och oglammigt, vilket ju passade mig väldigt bra eftersom jag ju är glammig så att det räcker. Eller nåt.

Nåja, av med skorna och fram med yogamattan, jo för en sån har jag ju införskaffat mig eftersom det faktiskt känns väldigt ekonomiskt att köpa en matta som används vart 10:e år de slits så lite då och varar så länge, och så hoppsan! Alla andra satt där på stengolvet på sina mattor, men med typ jättehanddukar hopvikta under rumpan också. Eller nej, de flesta hade nog mer typ flyttfiltar och jag såg även en och annan hopvikt trasmatta. Utom jag då, som lite käckt tänkte att det såg jättelöjligt ut att sitta där och balansera när man kan sitta på sin rumpa och se vältränad nybörjaraktig ut. Snälla E kom snabbt dragandes med en gammal hästflyttfilt till mig, som läraren tydligen hade med sig ett gäng av, och sa att det var för att man skulle blir rakare i korsryggen eller nåt. Jaja, om alla sitter som prinsessan på ärten, så skulle ju inte jag vara sämre, så upp och gona på filten.

Sedan började lektionen med att läraren berättade om att vi idag skulle jobba med att "free our pelvic area", och ja, mycket om frihet och annat som jag inte riktigt förstod. Så sjöng alla en lång ramsa som jag inte förstod ett enda ord av, förutom av "ooooooohhhhhmmmmm":en i början och slutet och då blev jag genast lugn och tänkte att den här yogaläraren säkert hade gått i samma skola som hon yogavikarien för 10 år sedan. Inga lotusställningar här inte.

Och faktiskt, vi slapp lotusställningarna och vi slapp stå på huvudet. Däremot fick göra många bord och hundar och när vi sen stod där på alla fyra och var bord (jag mest nåt sånt där skrangligt gammalt slagbord som man måste lägga små kilar under benen på för att de inte ska vicka) så säger ledaren "Blossom your butt".

Då dog jag. Inte. Men nästan.

Det betydde i alla fall att man skulle öppna upp bäckenet (eller ja, rumpan, men det låter så konstigt att jag inte ens kan skriva det) med hjälp av musklerna på lårens insida och svanka som bara den. "Det är väldigt svåra muskler att hitta" fick jag veta och tja, jag är faktiskt inte ens säker på att jag har några för jag hade väldigt svårt att "blomma" nåt vidare värst. Men tydligen ska man iallafall ha det.

När vi hade bordat, hundat och blommat fick vi ligga som små barn, vilket jag väl får fråga mig hur barnen som de som hittat på alla yoga i världen, har sett, för mina barn har i alla fall aldrig legat frammåtstupa med benen böjda ut från kroppen. Jag tyckte mest att det var att ligga missfoster så där, men vad vet väl jag, jag är ju inte yogaguru. "The goal is to get your legs all the way flat on the floor" viskade en välmenande äldre herre till mig när jag fnös som värst åt instruktörens käcka "this is freedom". Mhmm, absolut.

Och sen var det dags för parövning!

Johodå, då skulle vi vrida runt insidan på varandras lår.

Vaddå, sånt som man gör lite varje dag till mans sådär. Eller inte. Det var tur att jag var där med E, för tanken på att greppa en vilt främmande människa högt upp runt låren, mellan benen, kändes inte helt bekväm, det måste jag ju erkänna. Och sedan vrida runt dessutom, nä då tror jag nästan att jag hade skyllt på skoskav och stått över. Men skam den som ger sig, E och jag vred runt låren på varandra en stund och så var det bra med det.

Sen stretchade vi ännu lite till och vickade ut skinkorna för att öppna bäckenet lite till och då kom instruktören sättandes och vek ihop min flyttfilt till den minsta lilla fyrkant den typ kunde vara, och satte mig på den och då var jag tvungen att sluta vicka på skinkorna och koncentrera mig på att försöka hålla mig kvar på min, nu otroligt höga svajiga, filt istället. Och det kanske var bäst det, för det var åtminstone lättare än att vicka på skinkorna och vrida ut insidan på låren mot taket.

Så var det tack och lov slut och vi fick ligga och titta i taket en stund, vilket var en befrielse efter allt vickande, varefter vi bugade oss mot varandra och sa någonting på typ sanskritt som lät som "sabayonne sumbabumba hum", och typ betydde hej och frid med dig eller nåt liknande Jag sa inte så mycket av förståliga själ, utan bugade mig och försökte se lite extra allmänt from ut som kompensation.

Ja och det var den yogalektionen. Och eftersom jag är en mycket visare, tålmodigare och uthålligare kvinna idag än jag var för 9 år sedan, tack barnen för det, så tar jag yogaläraren på orden om att det är värst första gången och blir mycket bättre sen, och går dit nästa vecka igen och övar på att rumpblomma.

7 kommentarer:

Taina sa...

JENNYYYYYYYYYYY jag döööööööööör av skratt!!! HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Tårarna sprutar när jag tänker på hur i helvete man ska få arselet att blomma! HAAAAAHHAHAHAHA! Du är bara bäst! Skicka foto nästa gång. Tack.

Kram

Charlie sa ... sa...

Hi Jenny,

Alltstå ni två ihop!!!

Blommig bakdel...yes! Filma nästa gång!

Dagens ros till dig som inte gav upp och som dessutom går dit nästa vecka igen.


sabayonne sumbabumba hum och kramar

Vila upp dig nu!

Saltistjejen sa...

hahahhaaaaa!!!! My God! hade gärna sett hur denna lektion såg ut! :-D
Låter som överkurs... Men men, det går säkert jättefint med blomman nästa gång ska du se. Kanske ska du öva lite hemma?!? ;-) Men det där med barnövningen .Hm, de barn jag sett har alltid legat med rumpan i vädret och benen UNDER sig inte platt mot golvet... :-)
Lycka till nu och hoppas du inte får alltför mycket träningsvärk i "Blomman"! :-)
Kram!

Kalaslotta sa...

Flower power!

Så kul så att jag känner att jag borde ha gjort fler rumpövningar...jag kissar ju för tusan på mig...nästan!

KRamen

Victoria sa...

Du är ju bara FÖR tokig!!! :o))
Blomma på! Kramar//Vic

Annika sa...

HAHA, gud vilken rolig läsning!!
Blomma nu ordentligt!!
Kram!

Svensk- Texan återvänder till Göteborg sa...

Oj, oj , oj! Det här hade jag velat se "live"! Jag fick försöka pressa bort lite av skrattet för at inte väcka barnen. Har i alla fall kommit underfund med varför jag undermedvetet hllit mig borta från Yoga klassen. :-)