På tjejhelg (med tillhörande bloggträff dessutom som bonus!) i New York och det var verkligen inte en dag för tidigt - varken tjejhelg eller att komma tillbaka till NY.
Herregud, det är nästan åtta år sen vi flyttade härifrån och jag har inte varit här sen dess, det är inget mindre än skandal.
Det är en mycket märklig känsla att vara tillbaka som samma, naturligtvis, men ändå en sån annorlunda, människa. Tre barn senare liksom. Och så går jag här igen, det mesta är sig ganska likt och jag är barnfri och jag tänker att "hur kunde jag nånsin flytta härifrån och vad jag älskar den här stan".
Och ändå så vill jag inte bo på Manhattan med barn, aldrig i livet. Jag älskar livet i förorten, med möjligheterna som barnen har att vara ute och det liv som vi har där. Jag skulle inte vilja byta för allt i världen!
Men hon, den lilla Jennyn inuti mig, som varken har fattat att hon fyllt medelålders och hälften av 80 och rullator eller att hon har tre små barn och att livet liksom gått vidare till en helt annan fas som är lika bra på alla sätt och vis, men annorlunda.
Hon den Jennyn, hon skulle väldigt väldigt gärna kunna tänka sig en sejour här i stan igen.
1 kommentar:
Jag vet precis vad du menar.
Vi ses idag!
Skicka en kommentar