fredag 15 oktober 2010

Tandfeen finns visst!

Loppan befinner sig ju i den ålder när det börjar bli lite si och så med att tro på tandfeer, jultomtar och andra knytt. Åtminstone bland kompisar, och framför allt bland dem med äldre syskon. Men fröken Lopp har hitills inte uttryckt något tvivel, vilket jag bara tycker är gulligt. Man tror om man vill tro, är mitt motto och jag tror på tomten, så det så.

I alla fall. Igår rök den femte tanden och då var det givetvis dags för tandfeen att göra ett besök. Dottern deklarerade att tanden skulle läggas i ett glas med vatten, "som man gör i Sverige", istället för under kudden, för det hade hon läst i en bok (Gör man det i Sverige förresten, jag minns inte alls, eller rättare sagt, jag tror att det var rätt tunnsått med tandfeer i mitt socialrealistiska tandtappande 70-tal överhuvudtaget, oavsett var man la sina tänder?). Sagt och gjort.

Tanden placerades i vattenglas bedvid sängen, och dottern somnade nöjd och belåten. Kvällen gick och mamma Dahlstrand glömde totalt bort sin viktiga uppgift, att agera tandfe. Tills hon skulle gå och lägga sig, och pappa Dahlstrand, som redan lagt sig, mumlade något om "Kom du ihåg tanden?". Man skulle, som en liten bi-historia, även kunna utveckla frågan om varför tandfees-bestyren fallit på mammans lott, och varför inte på pappa Dahlstrands, men det får vi göra i ett annat inlägg...

I alla fall. Tur var det ju att Herr Dahlstrand kom ihåg, för det hade varit mycket illa nästa morgon om samma gamla tand legat i vattenglaset utan minsta skymt av någon peng, då kan man snacka om svårt att tro, vare sig man vill eller inte.

Så jag ner efter plånboken, på jakt efter en dollar. Som jag inte hade. Varken jag, eller herr Dahlstrand, hade minsta lilla endollares liggande någonstans och hur fantastiskt det än är att tappa tänder, så tyckte jag att en $20-sedel kändes liiiiiteeee mycket för en endaste liten uschlig tand. Om dottern mot förmodan skulle tappa hela tandgarnityret skulle det kanske vara en annan sak, o hemska tanke, men vår tandfe var inte så givmild att en liten underkäkstand var så värdefull.

Så vad gör man då, mitt i sena kvällen, när man står i köket iklädd pyjamas och med ett desperat behov av pengar i låga valörer? Jo, man kommer på att vi ju har en påse liggande med växel. Ingen har sagt att tandfeen bara har sedelpengar heller, så det borde ju gå lika bra med mynt. I småpengspåsen hittade jag dessutom två gulddfärgade dollar-mynt - Kunde inte bli bättre.

Bort med tanden, bort med vattnet, i med mynten och fram med en herrans massa glitter överallt som en liten extra bonus.

Succée! Den tandlösa Loppan var så imponerad i morse att det var en fröjd att se. Tänk, guldmynt hade hon fått. Och tandfees-glitter!! Det enda som väl var ett litet bekymmer var det faktum att tandfeen verkade ha druckit upp vattnet i glaset, vilket ju var väldigt äckligt, "Tänk om hon drack upp min tand, mamma!? Vad äckligt!". Denna mindre fräsha fundering råddes dock bot på, genom att jag talade om för henne att jag trodde att allt glittret var magiskt, som liksom sög upp tanden ur glaset och då torkade väl vattnet bort. Och med detta lät dottern sig nöjas och så var det bra med det.

Pengarna, och glittret, packades ner i en påse för att förevisas i skolan, och dottern avslutade sedan med att deklarera att "See, the toothfairy does exist!!!"

Mission accomplished.

5 kommentarer:

Desiree sa...

Underbart berättat. Ja ni löste det riktigt bra du och maken. Tur att han kom ihåg för detta var ju viktigt att inte glömma. Jag tycker du var himla kreativ som till och med fixade glitter. HÅller helt med om att 20 dollar hade varit lite väl generöst. Jag minns då jag var liten att tandfeen kom men jag minns inget om att lägga tand i vattenglas. Jag har för mig att man la den under kudden. Tyckte det var lite roligt att din dotter tyckte det var lite äckligt att tandfeen hade druckit upp vattnet i glaset och kanske fått tanden med på köpet. Ha ha. Nu får hon klura på den iallfall ;-)
Kram!

Camilla sa...

Vilken tur att det hela löste sig. Det hade varit svårt att förklara varför tandfeen hade missat tanden i glaset:)

Ha det gott.

Sofia sa...

Nu minns jag! Jag glömde faktiskt bort det en gång. Hemska tanke. Vet inte hur jag pratade bort det, men nästa natt kom tandfén i allafall ;)
Kram.

Tanja sa...

Jag tillhör föräldraskaran som faktiskt glömt bort sonens tand i glaset en gång. Som tur var befann vi oss i sommarstugan på Öland vid tillfället och förklaringen var helt sonika att den stackars tandfén inte HITTAT dit eftersom det inte var hemma...
Han köpte det och natten efter hittade hon äntligen tanden så att han fick sin peng. Puh!

Anonym sa...

Jomenvisst lämnade vi tänderna i ett vattenglas. Som, om jag minns det rätt, fortfarande var fullt med vatten på morgonen. En ynka krona lämnade tandfén, men det fick vi mycket för i slutet av 70-talet :-) Kram Anna