Potträning

Lillgrisen beslöt sig just för att det tydligen var dags att börja potträna sig.

Möjligtvis kan det vara att vi just hade läst "Max Potta" fem gånger på raken, för han är ju ändå bara 2 år och 3 månader och det känns lite tidigt för att vara pojke. Men hej, inte mig emot. Alla försök skall uppmuntras.

Så av med byxor och blöja och så marcherade vi iväg till pottan. Jag uppmanades att sätta mig på toaletten, "mamma potta" och Sven satt på sin lilla. Där satt vi och hade det ganska mysigt, men så värst mycket kissande blev det just inte (föga förvånande, eftersom jag ju faktiskt satt på toalettstolen och råkar vara pottränad sedan sisådär ett århundrande sedan.)

Sedan beslöt sig den lilla grisen för att han suttit färdigt, varpå att försökte sig på att sitta bak och fram på bottan och sedan stå upp vid pottan (har man storebror så har man, och det var väldigt gulligt att se). Sedan förklarade han pottbesöket avslutat och jag försökte ta på blöjan igen.

"NO" skrek den plötsligt mycket ilskna grisen, här skulle ingen blöja på inte minsann. Hela hans ansikte uttryckte ett djupt förakt för den där knäppa mamman som tänkte behandla honom som en bäbis. Eftersom vi faktiskt hade bytt blöja en liten stund tidigare, så tänkte jag återigen att alla egna initiativ är värda att uppmuntra, så jag satte inte på någon blöja.

Vem vet, tänkte jag stolt. Han kanske faktiskt är redo att börja kissa på pottan. Så utomordentligt tidigt och förståndigt. Vilket praktexemplar till tvååring jag har, tänkte jag sedan. Möjligtvis log jag också, lite lätt så där moderligt stolt över att jag närt ett sådant försigkommet barn vid min barm.

Varpå det försigkomna praktexemplaret, sekunden efter, stänger in sig i storebrors rum och kissar på mattan.

Jag tror att vi väntar lite med just själva blöjborttagandet ett tag till. Åtminstone tills geniet till son börjar producera någonting i själva pottan först.