torsdag 27 maj 2010

A good hearty breakfast

Ibland, och det händer förvisso inte så ofta, så ger jag efter för mina amerikansk hemmafru på 50-talet lustar och gör pancakes och bacon till frukos till barnen (herr Dahlstrand skulle så gärna också få, men han envisas med sin slemgröt. Dag ut och dag in). Med lönnsirap och apelsinjuice.

Idag var en sådan dag, men jag drog gränsen vid att gå upp och locka håret och ta på mig ett litet sött förkläde. Nån måtta får det ju vara på eländet. I morgon blir det flingor igen.

4 kommentarer:

anna of sweden sa...

Haha. Ja, man kan ju inte slå på stort varje dag. Då kan de ju vänja sig ...! :)

På tal om att vara amerikansk hemmafru. Har ni flyttat till Amerikat permanent. Eller är ni, som vi, bara här tillfälligt?

Jenny sa...

Anna of Sweden: Jag menar det, barn ska hållas kort ;-).
Vi är här permanent just nu i alla fall. Hela familjen har ju blivit amerikanska medborgare, vilket är skönt och vilket gör att vi kan vara lite mer flexibla i framtiden (utan att behöva oroa oss för att förlora gröna kort etc). Vi vill nog gärna bo i Sverige någon gång i framtiden, men kanske inte HELA framtiden. Vi får se :-). Vi har sagt att vi ska flytta "hem" om två år nu i tio års tid, ha ha, så vi är inte så trovärdiga med framtidsprognoser längre...

Hur länge till stannar ni? Kram!

Marianne sa...

Säg till nästa gång du får ett anfall, jag kommer!

Kram!

anna of sweden sa...

Vi stannar "tills vidare". Diffust och bra det också! ;)