måndag 24 maj 2010

En liten historia om äckliga lukter - som man inte ska läsa om man är äckelmagad

I går när lillgrisen drabbades av sin mitt-på-dagen-kräkning, befann han sig i lekparken en bit bort. Med herr Dahlstrand och syskonen, men utan mig eftersom jag var på möte.

Det var ju inga större konstigheter med detta, herr Dahlstrand är en rådig och roddig man, trebarnsfar som han ju är har han ju vana av en eller annan kräkning, sonen torkades av, placerades i bilen, kördes hem, duschades av och sov middag. Friden rådde.

Idag när jag skulle ut och köra samma bil, tyckte jag nog att det luktade lite skumt i bilen efter ett par minuter. Som kräks. Jag muttrade till dottern om att den där kräkslukten måste ju komma ifrån lillgrisens bilstol. Kanske var hans tröja kräkig och det kletade av sig på bältet, vad vet jag? Dottern, som håller med sin mamma om det mesta fortfarande, höll med och höll för näsan.

Vi hämtade Kronprisen, vi körde till simträningen... och ständigt denna lilla lukt. Som dessutom kändes som om den blev starkare, vilket jag fortsatte muttra över.

Jag muttrade på herr Dahlstrand och jag muttrade över det faktum att jag inte har en aning om hur man sanerar kräklukt från bilbälten. Mutter mutter mutter hela resan, men alla tre barnen är glada och satt och åt kex i baksätet (som liten minirevoltshämnd från min sida mot herr Dahlstrand som inte tycker om att det äts kex i bilen, eftersom det, vilket han har helt rätt i, blir smulor överallt. Så vi brukar inte göra det annat än i akuta hungerundantagsfall. Eller om då mamma Dahlstrand känner att hon fått kräkiga barnstolar på halsen. Moget, jag vet.)

Vi kommer hem, de stora barnen hoppar ur bilen och jag lyfter ur lillgrisen. På bältet syns inga spår av kräks, men det hade jag å andra sidan inte väntat mig heller, eftersom det säkert torkat in. Däremot syns många kexsmulor och lite kexklet överallt.

På väg in i huset noterar jag att den lilla grisen är helt blöt i rumpan på jeansen... och att jag är blöt på armen... av bajs. Lillgrisen är förvandlad till en bajsgris långt upp på ryggen och ner på benen. Genom byxornar... och det är det slår mig! Det var nog ingen gammal kräkslukt där i bilen, det var en alldeles färsk lukt av nånting helt annat...

Så nu har jag inte bara en nerbajsad bilstol att sanera. Jag har två kilo kexsmulor att dammsuga upp. Plus ett par kexkladdiga barnstolsbälten. Som jag inte vet hur man får rena.

Sensmoralen i denna historia, mina vänner, är att man aldrig ska anklaga någon för något utan att först noga ha undersökt eventuellt närvarande blöjbarn.

Och nej, man ska inte heller äta kex i bilen, herr Dahlstrand, jag vet....

5 kommentarer:

Malin sa...

Ajdå.... =D

SweFlo sa...

Jag har en liten sådan där "Mean green steam cleaning machine", perfekt att ångtvätta och schamåonera inne i bilen. Och Febreeze! Massor av Febreeze efteråt! Tur nog har vi bara behövt hantera sur utspilld mjölk hittils, men det är inte kul i värmen heller. Ett tips bara: OM du schamponerar så lämna bilen i garaget övernatt med alla fönster öppna, annars luktar det mögel istället om det inte får torka ordentligt... Lycka till! :-)

Desiree sa...

Blääk det låter inte som du har något roligt jobb framför dig. Hoppas lillgrisen kryar på sig.
Kram

Sofia sa...

Nu fick du/ni att göra ;) Bra att du hittade luktkällan till slut ;)
Kram.

Jenny sa...

Malin: Ja det kan man säga :-)

sweflo: Tack för tipset, framför allt om att lämna bilen öppen - jag sprang genast ut och öppnade den efter jag läste ditt tips! Fabreeze ja, vad gjorde man utan det ;-D! Kram!

Desiree: Bläk var ordet, sa Bull :-). Kram!

Sofia: Ja har man inte att göra, så gör man sig. Suck! Kram!