torsdag 29 april 2010

Nämen asså...

Jag vill ju skriva. Varje dag tänker jag att idag, idag ska jag ta mig de där fem minuterna och prioritera bloggen. För det var ju hemskt vad tiden går fort, och vad länge sedan det var. Och vad mycket jag har att skriva om. Tänker jag

Varje dag. Fast jag skriver inget.

Jag ska bara, nämligen. Hela tiden ska jag bara. Nånting annat först. Innan jag bloggar. Och ändå står datorn i köket, där jag typ bor. Jag skulle kunna vispa omelettsmet med ena handen och blogga med den andra. Typ. Om jag tyckte om omelett och kunde göra olika saker med varje hand.

Men det blir ju inte så.

Jag får börja äta mer omelett. Eller fritata, tortilla, vad det nu heter, såna där spanska-nästan-pajliknande-omeletterna. Det är ju jättegott.

Fast nu är jag tillbaka här ändå, omelett eller inte. Jag prioriterar om och prioriterar rätt. Gör pannkakssmet och dyker kanske till och med snart upp med en kommentar på en blogg nära dig. Man vet ju aldrig ;-)...

4 kommentarer:

Desiree sa...

Ibland är det bara så att man har fullt upp i livet och tiden räcker helt enkelt inte till till allt man skulle vilja. Ibland känner jag att man hade behövt klona upp sig i några kopior till eller blivit bläckfisk så att man hade åtta armar. Men det är skönt att höra att du lever och har det bra om än fullt upp. Hoppas det blir lite mer tid till bloggen för du är saknad här ute i cyberspace.
Kram

Marianne sa...

Skönt att höra ett ord i från dig i alla fall, då vet vi att allt är bra och det är det viktigaste. Inte så konstigt om du har mycket om dig med tre små prinsar och prinsessor att hålla ordning på!

Kram!

Malin sa...

Kul att du är tillbaka! Ibland har man ju bara fullt upp med annat, så är det!!
Kram

anna of sweden sa...

Skönt att höra från dig. Man blir ju lite orolig. Men nästa gång det blir en paus här vet jag vad du håller på med. ;)