torsdag 18 februari 2010

Retrominne

Efter att ha kommit fram till  att de där jeansbyxorna inte finns att köpa för vanliga dödliga som inte är med i USAs snowboardlag, och att de från förra OS, som är jättefula by the way, bara finns att köpa på ebay och där kostar typ 500 dollar för storlek XXL, så har jag lite sorg.

Men så kom jag att tänka på vilken tur jag har, som är gammal nog att ha vuxit upp under Stenmark-epoken. Visserligen måste jag då erkänna att jag antagligen är alldeles för gammal för att ha snowboard-byxor-som-ser-ut-som-jeans och det svider ju lite, men ändå:

När jag gick i skolan (tack och lov gick jag på lågstadiet i alla fall, jag är inte äldre än så), så kom fröken eller vaktmästaren eller vem det nu var, inrullandes med en TV i klassrummet när Ingemar Stenmark skulle tävla. Och det var inte ens bara under OS eller så, nej det var nog alla världscup-tävlingar som sändes. Ganska många gånger var det.

Och så drogs persiennerna för och den där Eurovisions-trudellutten (ni vet, det visades nån bild med en ring med stjärnor typ. Och nej det var inte EU-flaggan, för det fanns ju knappt än) spelades och så kom halvgryniga bilder (som sagt, detta var ju då på antennen-på-taket-tiden) på backar, man hörde koskällorna och folk som stod och hejade ljudligt och det var alltid i Österrike kändes det som. Eller möjligtvis Schweitz. Solen sken alltid, när det inte var dimma. Så åkte några stycken och sedan åkte Ingemar; I sin toppluva. Och alla höll tummarna, skrev ner mellantider och hejade i klassrummet, fröken också.

Efteråt rullades TVn bort i ett hörn tills det var dags för andra åket, senare på dagen, då proceduren upprepades. Om Stenmark vann blev alla jätteglada och killarna tog alltid tillfället i akt att skrika lite extra högt, bara för att man fick...

Sedan måste det ha hänt något med läroplanen, eller så slutade väl Stenmark och vi hade ingen nationalhjälte att rulla fram TVn för längre, men i alla fall så minns jag inte att det fortsatte när jag blev äldre.

Helt otroligt egentligen, att vi tittade på slalom på skoltid! Och lika otroligt känns det att det skulle vara något man gör i dagens skola. Det var verkligen en annan tid.

Och  förresten, såå gammal är jag inte, bestämmer jag mig för nu, att jag inte kan ha de där skidbyxorna, ändå. Om jag någonsin hittar dem. Ålder är en världslig sak.

4 kommentarer:

kalaslotta sa...

Haha...jag kommer ihåg en busschaufför som stannade bussen och höjde radion så att alla skulle få höra Stenis åk...

Det var på den tiden ingen var stressad.

Ingenting var viktigare än EN sak.

Man tittade på tv hela familjen på fredagar klockan 20 då Dallas sändes (efter den sände de Förintelsen men den var jag för liten för att se...)

Det var på den tiden kids inte behövde sjutton elektroniska prylar för att underhålla sig. Det räckte liksom med snö, vatten eller en boll...Ja jag vet att det funkar idag oxå men vi kunde leka i snön en HEL dag...inte bara en timme...

Tyckte de där jeansbrallorna var coola men inte så OS. Det kändes så konstigt att just killarna i Snowboard skulle sticka ut. Alla andra amerikaner har ju enhetliga kläder..hm...

Magnolia sa...

Åhhh , det kommer jag med ihåg och vilken grej det var! ALLA ville se Stenmark, alla oavsett om man var intresserad av sport eller inte. Och vilken känsla det var när den där tv;N rullades in i klassrummet. Typ enda gången nånsin det var knäpptyst....*s*

Jenny sa...

KalasLotta: Tänk vad tiderna har förändrats ändå. Och lika mycket som jag kan tänka tillbaka med nostalgi, lika mycket kan jag tänka att det är otroligt att få leva idag, med internet och trehundrafemtioelva tv-kanaler till exempel :-)! Det är som att hur man än ser det, så har alla nostalgi alltid framsidor och baksidor, fast det är samma medalj - om man nu ska vara lite OS-ig :-). Kram!

Magnolia: Jaa, those were the times :-)! Och just bara det att tv:n rullades it, inte sjutton fanns det tv i alla klassrum inte då. Kul att du också har samma minne! Kram!

Marianne sa...

Jag jobbade på sjukhus då, och om han åkte och det var rond, så bröt man ronden tills han hade åkt klart. Det var tider det!

Kram!