När de två mindre barnen körts till förskolan.
När dottern åkt iväg med skolbussen.
Och morgonbarntv stängts av.
Då är huset tyst.
Alldeles tyst.
Bara jag och min kaffekopp.
Och lite dator kanske.
Och det finns helt enkelt ingen bättre stund.
Sedan sätter dagen igång igen.
Men man kan leva länge på den tysta stunden.
4 kommentarer:
Precis.
Låter som en underbar stund och perfekt njutning. Ibland är det just de små sakerna i livet som är det som betyder mest.
Härligt... och lite sällsynt. :)
eastcoastmom: Jag tror inte att det finns en mamma där ute som inte känner något liknande :-). Kram!
Desiree: Det är så sant, som du säger om de små sakerna i livet. Det är en bra övning att lära sig uppskatta dem mer! Kram!
AnnaA: Oj ja!! Men det gör väl att man uppskattar dem mer kanske? Kram!
Skicka en kommentar