Prinsessan hade studiedag i dag (En studiedag inleder varje nytt skolkvartal och idag är alltså första dagen av Q3 och senare i veckan kommer betygen för Q2 - det är betyg varje kvartal, vilket jag faktiskt gillar. Skulle något inte stå rätt till i ngt ämne så hinner det ju inte glida snett så länge, innan lärare och föräldrar måste ta tag i det.), vilket innebar hennes andra lediga måndag på raken. Förra veckan var det ju MLK och helgdag och eftersom man ju inte kan vara särskilt smart om man är skolschemaläggare så kan man ju absolut inte lägga två lediga dagar ihop och göra en långhelg, nej då gör man två tredagars-helger istället. Go figure.
I alla fall, prinsessan fick följa med svenske kompisen K och hans mamma till ett inomhusbad, där de roade sig kungligt i tre timmar innan de kom tillbaka hem till oss för pannkakslunch. De hade haft jätteroligt, men de var rätt utmattade av allt badande och lekande så det blev en tidig kväll ikväll.
Under tiden de var borta körde lillgrisen och jag till gymmet där jag roade mig med att springa lite på mitt "From couch to 5K" projekt.
Nu är jag ju inte den födde träningsälskaren till att börja med, men jag har framför allt alltid hatat att springa. Det är något så förfärligt tråkigt att jag inte vet i vilken ände jag ska börja (Jag brukar dock alltid börja springa framlänges. För syns skull), för att inte tala om jobbigt, men eftersom "alla" människor hyllar denna motionsform som den ultimata avklopplingen och motionsformen så antar jag att jag helt enkelt måste ha missat något på vägen.
Så, nu lär jag mig springa från grunden istället. Så där "spring en minut, gå två minuter" osv tills man då efter 8 veckor eller vad det är, springer de 5 kilometrarna glatt leende, utan en svettdroppe och med det långa gyllene håret svängande i solnedgången. Iförd minimal träningstop och hotpants givetvis.
Hotpants eller inte. Det är fortfarande efter tre veckor urtrist och meningslöst att springa, men jag är inte den som är den (erhm). Jag fortsätter med mitt positiva tänkande ("jag kan springa, jag är inte uttråkad. Jag kan springa, jag är inte uttråkad.") och hoppas att när jag väl kommit till de där 5 km så kommer jag att upptäckt den där underbara andra andningen (den första är i alla fall inte mycket att ha) och flyga fram som en smäcker gravid flodhäst. Eller nåt.
2 kommentarer:
Det där med ledighet verkar de som bestämer ha svårt med även här, jag vet inte hur många torsdagar killarna har haft "early release" och således kommer hem kvart över tolv. Är det för mycket begärt att detta skulle kunna läggas på fredagen istället???! Korkskallar.
Victoria: Korkskallar, var ordet sa Bull ;-). Jag undrar sååå många gånger hur de tänker. Eller så är det precis det de inte gör... Suck. Kram!!
Skicka en kommentar