Jag hade en väldans massa issues med mina tänder förra vintern med rotfyllningar och kronor och hela svängen. Då hade jag också tandvärk (tandvärken kom typiskt nog först när rotfyllningen var över och en tand hade farit åt fandders och jag hade en massa temporära grejer i munnen som inte satt som de skulle. Innan dess kände jag ingenting, vilket tandläkaren var rätt, eh... imponerad över.) i flera månader. Vilket inte var direkt skitfestligt, om man säger så.
I alla fall. Allt kom på plats som skulle på plats och tandvärken gick över. Men fortfarande kan jag känna det som om jag har tandvärk, precis där det brukade vara. Och det kan gå fem minuter och jag börjar känna mig klart kinkig, för det gör man av tandvärk kan jag meddela den som eventuellt aldrig haft någon. Men ungefär då någonstans brukar jag komma på att "Vänta lite nu, jag har ju faktiskt en krona där nu och kan per definition inte ha tandvärk."
Och vips så har jag inte tandvärk längre. Hur psykoknäpp är jag!? Jag tror att jag måste lida av sånt där "missing limb"-syndrome, eller vad det nu kallas, där folk som amputerat armen tycker att det kliar i den icke-existerande armen och sånt.
Eller så lider mitt inre jag av någon sjukt långsint separationångest och saknar allt som någonsin hänt den, inklusive tandvärken. Ingetdera känns direkt friskt.
1 kommentar:
PRECIS SÅ har jag också känt! Hur i h*lvete kan jag ha tandvärk i en rotfylld tand? Det finns ju inget att ha ont i! Nerven är borta och med den känseln.
...då är vi två. Phew!
Kram
Skicka en kommentar