Herr Dahlstrand tog Hebbe-Volvon, som jag kör för det mesta, till verkstan i morse (eftersom han är en snäll man) och jag har därmed Herr Nilsson-Toyotan idag, som jag tog på en liten utflykt till affären...
... där jag tillbringade säkert 10 förvirrade minuter i regnet med att leta efter Volvon, när jag var klar. Med allt mer växande panik och övertygelse om att den blivit stulen, för den fanns ju ingenstans.
Jag är för närvarande mest nöjd över det faktum att jag inte hann involvera polis och annat, i jakten på den icke-stulna bilen. Nöjdheten med min egen insats, not so much.
1 kommentar:
Hehehehe, f'låt, man ska inte skratta åt andras elände, men det var ju roligt ju.
Skicka en kommentar