onsdag 14 oktober 2009

Imse vimse spindel

Vi har haft en väldans, och då menar jag väldans, massa spindlar i och runt vårt hus den här hösten. Framförallt i garaget. Tydligen är det spindelår i år, vad nu det betyder, annat än att de usliga spindlarna tydligen bestämt sig för att uppgradera sitt boende från naturen till - vårt hus.

Jag tycker inte om spindlar (Ok, jag tycker inte om några kryp och mest illa av allt tycker jag om kackerlackor. Men i brist, tack och lov, på sådana är spindlar äckligt nog.) och jag tycker framförallt inte om stora spindlar som kryper runt i mitt vardagsrum och väver spindelnät överallt i alla hörn de kommer åt, så snatr man vänder ryggen till. Passar förvisso bra så här i Halloween-tid, jag vet, och spindlarna är inte farliga, har jag fått mig bevisat. Men spindlar som spindlar liksom. Ääääcckliiigt. Punkt slut.

I alla fall. Jag tycker inte bara att spindlar borde utrotas från allt vad i närhet av mänskligheten heter (utom i närheten av dumma människor som får för sig att tälta i skogen typ. Spindlar får bo i skogen, det går bra, jag har väl en gnutta Buddism i mig), jag är sjåpig också. Jag tycker inte om att befatta mig med spindlar. Alls. Jag vill inte mosa dem i papper och slänga (tänk om de inte riktigt dör där inne i pappret och kryper ut och biter mig. Kan hända, snäll spindel eller inte.), jag vill inte jaga runt dem på en bit kartong eller nåt, för att släppa ut dem i trädgården (Jag är väl inte dum heller, då kommer de ju bara in igen.) och jag vill framför allt inte ta dem i handen och göra vad det nu är herr Dahlstrand gör. Oh no. Jag vill helst av allt låtsas om att de inte finns, men eftersom det bara leder till att de idkar seriös spindelbäbistillverkning i hörnen, så har jag ju insett att det inte funkar, och dessutom får jag tvångstankar att Sven ska äta upp dem. Så jag gör det näst bästa - Nämligen sätter ett glas eller nåt över dem och väntar på att herr Dahlstrand kommer hem och tar hand om dem. Problemlösning på högsta nivå.

Eller jag gjorde så. Tills jag en dag kom på en ännu bättre lösning, som dessutom skulle eliminera slalom mellan spindelglas på golvet, och bäst av allt, herr Dahlstrands suckar om "sjåp och patetiska kvinna". En bra kvinna reder sig på egen hand, liksom: Jag kom på att jag kan dammsuga upp spindelmonstren! Schlurp säger det bara och no more spindel och jag har kunnat hålla behörigt avstånd. Så smart!

Tyckte jag ända tills idag. Idag kom jag på att jag ju faktiskt inte vet om spindlar dör av att åka in i en dammsugare och nu är det snart dags att byta dammsugarpåse... Tänk om jag tar ut påsen och ut kryper elva miljarder matrestgödda , arga, spindlar i enad attack!!? Har någon nånsin hört talas om ifall spindlar kan lida av astma? I såna fall kan man ju hoppas att allt damm tagit kål på dem där inne, men jag är osäker. Wikipedia nämner ingenting om saken och det bär mig emot att ta med mig dammsugaren och leta upp någon spindelspecialistzolog som kan hjälpa mig. Det känns liksom lite överdrivet på nåt vis, jag vet inte.

Det bär mig nästan lika mycket emot att krypa till korset och erkänna min sjåpighet, men jag får helt enkelt sätta mig ner och vänta på att herr Dahlstrand ska komma hem och kan byta påse...

Äsch då.

3 kommentarer:

Molly sa...

Haha, det är min metod! Att dammsuga upp äckliga spindlar alltså. De dör av det, det är jag övertygad om. Det har aldrig krupit ut några spindlar när jag bytt påse, så det är lugnt. Jag brukar också, efter det att jag dammsugit upp spindeln, passa på att dammsuga extra mycket direkt efter det, så att de får gruskorn och annat i huvudet Dör de inte av åkturen i slangen, så dör de säkert av det...

Taina sa...

Jag är inte rädd för spindlar, men de åker in i dammsugaren ändå. Oops :)

Kram

Jenny sa...

Molly: Du får vara med i min spindeldammsugningsklubb :-)! Kram!

Taina: Rädd och rädd... jag tycker bara att de är äckliga och kräliga och... ok, ja är väl lite rädd då ;-). Kram!