onsdag 9 september 2009

Teknikens under

Jag gav mig på det lilla, mycket eftersatta, projektet att flytta över iTunes (och därmed iPoden) till den nya datorn, som inte är så ny längre, men jag aldrig fått tummen ur att göra.

Nu vet jag varför jag aldrig fått tummen ur; Antingen är jag den mest puckade idioten i världen som inte förstår vad som är superenkelt (varsågoda att hålla med om ni vet nåt jag inte vet om sånt här) eller så är det helt enkelt urbota puckat dumt.

Jag läste och läste på Apples hemsida och kom tillsist fram till att det fanns två alternativ; Antingen använda själva iPoden som en hårddisk och föra över iTunes från den ena datorn till den andra, eller så ladda ner backup cd:s från den första datorn och sedan installera allting på den andra. Det första alternativet gick bort därför att det inte fanns tillräckligt mycket utrymme på iPoden för att duplicera sig själv, och jag orkade inte alls sitta och sudda bort låtar. Så det fick bli alternativ två. Lät inte så krångligt och tidskrävande, bara backa up och så plopp ominstallera.

Haha, då hade de nog inte räknat med att den datorn som har själva iTunes på sig, och dit alltså iPoden är länkad, är byggd någon gång på yngre järnåldern, eller i alla fall 2002, och alltså är mycket mycket, sa jag m y c k e t, långsam. Den datorn är typ farfar, om inte farfarsfar till den jag har nu och har fört en behaglig pensionärstillvaro i garderoben de senaste åren (och hm, nej, jag har inte uppdaterat iPoden på ungefär lika länge). Nu kom jag på varför.

För det första var jag tvungen att ladda ner senaste iTunes och bara det tog typ en timme. Eller nej, vänta, först var jag tvungen att sätta på datorn - DET tog en timme. Sedan när allt var nedladat och uppdaterat så var jag tvungen att starta om datorn... Ytterligare tid förflöt och jag började bli lite orolig för den stackars datorn, den surrade och brummade sig så att jag trodde att det verkligen var de sista dödsryckningarna. Jag fick mycket associationer till att be en mycket gammal pensionär resa sig ur rullstolen och börja springa och hoppa i korridorerna på ålderdomshemmet. En pensionär med astma och syrgasslangar i näsan.

I alla fall. Så var det dags att börja kopiera cd skivor. Jag trodde att jag kanske skulle kunna lura iTunes och istället för att ladda ner allt på trehundratusen cd-skivor istället ladda ner det på vår externa hårddisk... Jenny the hacker. Ha ha igen, jag var nog inte den första som tänkt på detta och det gick klart och tydligt inte, så lätt och roligt skulle det ju inte vara. Så det var bara att ploppa cd-skivor och börja kopiera. Pensionären, som knappt återhämtat sig från sin sista skutt-runda och nu satt och flåsade i sin rullstol, tvingades upp igen. Inte en gång. Inte två gånger. Utan sju gånger fick han springa runt. Vilket han (den, datorn) gjorde utan större knot och faktiskt utan att börja ryka heller. Det tog förvisso större delen av dagen, men tillsist var det gjort.

Nya datorn har, till största del, glatt tuggat i sig back-up skivorna. En eller annan spottade den ut med ett arg "blip" och en ruta som surt talade om att jag inte hade tillräckligt med befogenheter på c:-disken för att installera någonting över huvud taget. Detta ignorerade jag glatt och sköt in cd:n igen och då gick det hur bra som helst. Go figure. Jag tror att datorer måste ha lite krångligheter för sig emellanåt, för att må bra. Då är det ofta bara att slänga dem i golvet och hoppa på dem klappa lite snällt på dem och säga "såja, såja, jag förstår hur det känns. Life sucks" och så fungerar det igen.

Nu är allt installerat och väntar bara på att jag ska våga mig dit med iPoden också. Om eländet inte funkar, utan iTunes raderar allt på iPoden och istället fyller den med barnvisor från Tjeckien som någon pillemarisk programerar gömt undan i nån kod, så har jag i alla fall back-uper. Sju stycken.

2 kommentarer:

Taina sa...

Hahahahahahahaa!Jag tror jag kissar på mig. UNDERBART skrivet!!!

Kramar

Camilla sa...

Hhahahhahaha vilket kul inlagg!!
Ofta kanner jag mig likadan. Har en kompis som kommer o halsar p ibland och hon brukar roa sig med att kolla igenom datorn. Hmmm... undrar om hon tror att jag ar fran stenaldern;) Sarskilt roligt hade hon nar jag kopte en ny mobil och jag fick hora att den gamla var ungefar som en fossil:0 Tur for henne att hon menade mobilen och inte jag, men man vet ju aldrig;)
Kram