Tillbaka

Först och främst, tack för alla hälsningar och omtankar.

En blogg är ju på sätt och vis väldigt personlig, eller så personlig som man nu väljer att göra den, och emellanåt hänger jag ju kanske ut mina stackars barn rätt hårt - Men de är små, de har inget val, moaaahahaha ;-). Det är skillnad med vuxna människor i ens närhet, de ska inte behöva vara med om de inte vill eller inte kan säga ifrån. Och om de inte heter Herr Dahlstrand. Han har heller inget val då, i nöd och lust och allt det där. "Tager du denna fru Dahlstrand (fast då hette jag ju inte det förstås då) med medföljande blogg..."

Så för att göra en lång historia kort, så är det en familjemedlem som blivit (och fortfarande är) mycket sjuk. Inte herr Dahlstrand och inte barnen, men nära hjärtat på oss alla. De av er som känner mig i verkliga livet får gärna höra av er, om ni undrar eller för uppdateringar, för de kommer inte att ske här. Det finns bloggar för sjuka och deras anhöriga också -och de tjänar ett enormt syfte- men det här är inte en sådan blogg. I nuläget i alla fall.

Så var det med den saken. Åter till livet med andra ord.