Fika

Är det nånting jag saknar här i USA, så är det fika. Det, vad det känns i alla fall, svenska av svenska sätt att umgås.

Vi hade en halvsvensk familj (hon är svenska, han amerikan men med full förståelse för fika, vilket genast gjorde mig otroligt vänligt inställd till honom fast vi aldrig träffats förrut ;-)) över på just fika i lördags, jag slängde ihop en sockerkaka och en kladdkaka (eller brownie-cake som det blev presenterat som, av Mathilda... Antar att "sticky cake" inte lät lika lockande) och så drack vi kaffe, barnen lekte, drack lite juice, åt en jordgubbe och allting var så där otroligt avslappnat. Inget kolijox vid spisen, inga fancy dukningar eller prestationsångestar -och så gick de hem i alldeles lagom tid för oss att göra middag och natta barn. Helt perfekt!

Det kan givetvis vara avslappnande och mycket trevligt att ha amerikanare över på eftermiddagsbesök också, men det är aldrig lika självklart vad man ska bjuda dem på. De flesta är inga kaffemostrar, så där så att de dricker kaffe i tid och otid, och sockerkaka och en Coke Zero...? Mja, så där va´?

Så nu jobbar jag stenhårt på att introducera konceptet fika i umgängeskretsen. Jag menar, med ett nyöppnat IKEA i "grannskapet" (ok, i stan i alla fall) så är det ju liksom redan svenskintresse, så vad bättre än att kanske börja med att locka med vännerna till IKEA och en dammsugare? Eller så tar jag helt enkelt och lockar hem dem med en prinsesstårta. Den brukar även kräsmagade amerikanare gilla, mycket för att det inte är trettioelva lager söt frosting på. Worth a try, säger jag bara!