Etikett

Det bor en liten smygrojalist i mig, det är jag den första att erkänna. Jag tycker om Kungahus och Prinsessbröllop, inte för att jag egentligen tänkt så mycket på varför, men jag gör det ändå. Det skadar aldrig med lite flärd liksom.

I alla fall. Hur rojalistisk man än är, så måste man ju skratta ihjäl sig åt vilken uppmärksamhet det ägnas här i USA åt att Obamas ska dricka te med Drottning Eliazabet. Och inte bara det faktum att de ska dricka te, utan själva e t i k e t t e n runt tedrickandet; Vem hälsar på vem först? (Drottningen sträcker ut sin hand först). Ska Michelle Obama niga? (Nej, absolut inte. Och här är världens bästa anledning: "That is not required of US citizens."... Men hur är det med oss lite lägre medborgare? Behöver svenskar niga? Islänningar? Kineser? Jaja.) Hur håller man i en liten sandwhich? (Med tumme och pekfinger.) Och så vidare. Detta ägnade CNN minst tio minuter åt här ikväll.

Jag menar, etikett och protokoll i all ära, jag är helt med på att kalla en Kung för "Ers Majestät" eller vad som nu kan förväntas, absolut, har vi nu kungligheter så ska de väl behandlas som sådana, annars försvinner väl lite poängen med det hela. Men att hålla på att pilla med vem som ska sträcka ut sin hand först och hur man håller en smörgås?

Huvudsaken är väl att man har väluppfostrat allmänt hyfs. Självklart ska man kanske inte riktigt slänga sig om halsen på Drottningen av Englad och ge en bamsekram (Av någon anledning inbjuder hon inte alls till det heller. Hon känns ytterst o-kramig faktiskt.), och man behöver ju inte sitta med armbågarna på bordet och slafsa i sig te och smörgåsar. Men det är ju extrema ytterligheter, det finns ju en variant däremellan. You know what I mean.

Men det blir också lite löjligt om det skulle bli stor kris bara för att Obama sträckte fram handen för att hälsa först. Gud bevare oss, man skulle ju nästan kunna tro sig att själva G-20 mötet bara var en biaktivitet till detta historiska tedrickande.