Han är så nära så nära nu, lillgrisen. Han gungar och gungar, än så länge går det mest bakåt och ena benet vill inte riktigt. Men jag vågar mig på en mycket avancerad gissning att han faktiskt kryper köket runt innan veckan är slut. Senast.
Och ps. Oredan i förgrunden är orsakad av ingen annan än lillgrisen själv, som just upptäckt nöjet med att riva i tidningshögar. Och riva sönder mammas "Allt om Mat". Djäkla unge.
6 kommentarer:
VAD söt han är!!
Vilken lintotsgoding!!
Gosis!!
Kram!!
Med GUD vad söt han är!!
Ser verkligen framemot tills nar vi ses :-)
GUUD vad söt han är!
Han vill man ju bara pussa och krama på ;)
Duktigt! Himla sötunge! Och de är lika varann alla dina tre ungar. :)
Vaaa?!? Är han redan så stor? Men, han föddes ju nyss, ju??? Söt är han i alla fall!
Skicka en kommentar