torsdag 12 februari 2009

Mot nya mål

Han är så nära så nära nu, lillgrisen. Han gungar och gungar, än så länge går det mest bakåt och ena benet vill inte riktigt. Men jag vågar mig på en mycket avancerad gissning att han faktiskt kryper köket runt innan veckan är slut. Senast.




Och ps. Oredan i förgrunden är orsakad av ingen annan än lillgrisen själv, som just upptäckt nöjet med att riva i tidningshögar. Och riva sönder mammas "Allt om Mat". Djäkla unge.

6 kommentarer:

Annika sa...

VAD söt han är!!
Vilken lintotsgoding!!
Gosis!!
Kram!!

Tanja sa...

Med GUD vad söt han är!!

majsen sa...

Ser verkligen framemot tills nar vi ses :-)

Anonym sa...

GUUD vad söt han är!
Han vill man ju bara pussa och krama på ;)

Anonym sa...

Duktigt! Himla sötunge! Och de är lika varann alla dina tre ungar. :)

Marianne sa...

Vaaa?!? Är han redan så stor? Men, han föddes ju nyss, ju??? Söt är han i alla fall!