Nu är glada julen slut slut slut, bloggarJenny tittar ut ut ut

Ok, någon Ingela Pling blir jag aldrig, men faktiskt, det är skönt att julen är slut. Gästerna, underbara och saknade, har åkt hem och huset känns, om än mycket tystare eftersom barnaskaran reducerats med nästan hälften (här skulle herr Dahlstrand, om detta vore hans blogg, lätt och snabbt kunnat tala om exakt hur mycket, i procent, barnaskaran är reducerad. Men eftersom detta är min blogg och matte och jag aldrig kommit överens, ens i de enklaste former, så får ni nöja er med "nästan hälften"), som vårt igen och jag tassar runt och återställer vardagen. Tar ner tomtar och småljus, plockar bort krubban och änglarna.





Det är trist att ta ner julljusen däremot. Och jag drar mig i det längsta, för när granen, alla mysiga lampor och småljus tas bort, så känns huset väldigt tomt och kalt ett tag. Sedan vänjer man sig vid det med och kanske kan man till och med få en eller annan idé om var man borde ställa fler lampor, när det inte är jul. Men som sagt, det blir väldigt mörkt och vardagskalt där till en början. Och samtidigt så tycker jag alltid att julpynt känns så fel i januari, det är som om det blir dammigt och passerar bäst-före datumet i och med att klockorna ringer in det nya året. Där står man full med fräsha föresatser och goda intentioner, omgiven av förra årets pynt. Nä, gotta love Christmas men till nästa år igen kommer han vår gamle vän, är allt jag har att säga om honom nu.

Jag, däremot, lovar att återkomma betydligt snarare än så. Kanske med en sen nyårskrönika och definitivt med foton. På måndag börjar skolorna igen och jag inleder vardagsveckan med en liten käck rotfyllning. Ska det vara vardagslunk, så ska det och då ska det inte vara lustigt längre, inte minsann.