Lyxröstning

Det är ett speciellt val, det märks. Till och med på mina lilla röstlokal var det över en timmas kö. Men det var ok, för jag röstar nämligen i den posha delen av förorten, i ren och skär lyx, så det var kaffe och/eller juice vid ingången, tyst vandring på tjocka heltäckningsmattor i korridorer och festrum under kristallkronor till klassisk musik bland så homogent WASP samling, att det nästan blev lite kusligt. Tydligen är det skillnad på folk och folk; De som röstar i den fattiga stadsdelens nedgångna grundskola för första gången är inte riktigt lika värda gratis juice och kaffe under sin väntan, som säkerligen är minst dubbelt så lång som vår.

Det känns inte alltid helt enkelt att hantera de känslor sådana här upplevelser väcker. När orättvisor och skillnader, som inte alltid går att göra någonting åt dyker upp; Det finns ju inte tillräckligen många Country Clubs för alla att rösta på, och även om det säkerligen finns mer än tillräckligt gamla, dåligt underhållna skolor, så är jag inte helt med på devisen "spread the misery", eller att det skulle vara några som helt fördelar med att köra in alla där heller. Svårt att lösa och svårt att leva med utan att beröras.

En mugg gratis kaffe till alla däremot. Eller ingen. Det är görbart.