onsdag 17 september 2008

Resefunderingar

När man är ute och reser kan man roa sig med att fundera över saker och ting...

... Varför de sätter en mamma med en bäbis bredvid planets tjockaste tant - som dessutom inte kan gå, utan åker rullstol -på ett litet, litet plan. Har man anlag för lätt hysteri och är flygrädd kan man lätt börja tänka att man faktiskt inte har en sportmössa att komma ut om nånting skulle hända. Man skulle helt enkelt sitta fastklämd. Eller så var det så de tänkte, att så blir vi av med två jobbiga passagerare på en gång? ...
... Varför flygvärdinnor får spänna fast sig med supersäkerhetsbälte över axlarna, medan vi andra dödliga får nöja oss med midjebälte?. Så blev man av med alla jobbiga passagerare på en gång. Skulle man kunna tänka, om man hade lätt hysteriska tankar och var flygrädd...
... Varför transatlantiska flygningar envisas med att servera frukost, klockan halv sex på morgonen svensk tid, fast alla på planet har amerikansk tid och alltså förväntas äta frukost strax före midnatt, när man bara vill sova...
... Och hur det kommer sig att sagda passagerare alla glatt käkar fralla och yogurt mitt i natten utan att protestera? Måste vara tröstätning för att det är så tråkigt att flyga...
... Hur det kommer sig att det bara finns en gate på Arlanda som är öppen, så att man får sitta i 45 minuter i planet och vänta, 20 meter från gaten, på att gå av därför att det redan står ett plan vid "vår" gate. Klockan halv sju på morgonen är det tydligen rusningstraffik på flygplatser...
... Varför det verkar vara omöjligt att resa en gång över Atlanten utan att nån del av bagaget inte kommer fram. Den här gången är en barnbilstol på vifft i världen nånstan (som tur är har de faktiskt lånestolar på Arlanda!)...

Sånt kan man fundera över när man reser. Nu är vi framme tack och lov.

1 kommentar:

Marianne sa...

Oförskämt av dem att placera er så. Mamma med bebis om någon kan behöva resa sig och gå ett varv i gången för att vagga bebisen, få kontakt med personalen för att få vatten ... Rullstolsbundna personer som alltså inte kan resa sig upp borde inte heller ha någon bredvid sig, den personen blir ju som du säger inlåst! Och hur taskigt känns inte det för den som inte kan resa sig fast den förstår att det skulle behövas.

Skönt att ni är framme nu i alla fall!