Nästa vecka åker Sven och jag till Sverige på begravning i fem dagar och lämnar övriga familjen hemma. Det är en sorglig anledning till att åka hem, no doubt, men det skulle kännas förfärligt att inte få vara där, så det är inget alternativ att inte åka.
Och samtidigt, samtidigt, tycker en liten liten del av mig att det nästan känns som en liten semester att vara ensam med bara ett barn. Ett litet barn som inte säger "mamma, mamma, mamma" oavbrutet av hundra olika anledningar.
Den andra delen av mig saknar redan de stora barnen. Fem dagar är en lång tid för en hönsig mamma att vara borta. Alldeles oavsett hur trött hon kan bli på dem emellanåt.
5 kommentarer:
Man måste få sakna dom ibland också. Det blir liksom lite lättare att stå ut med allt det jobbiga då. Tycker jag. Även om det är av en tråkig anledning du åker hem.
Kikade på bilderna i albumet också. Det var jättekul att se hur stora Matilda och Elias har blivit! Ha det bra, Kram Tanja
Å vad fint det är här på din nya sajt! Jätteroligt. Bara det att man lätt kan läsa äldre inlägg, inte bara två stycken, är toppen!
Trist anledning till din resa, den blir tung. Det är viktigt att säga adjö till dem man älskar när den tiden kommer. Men skönt att du bara ska ha Sven med dig, lite enklare då.
Ha det gott! Kram!
Äsch, man kunde ju bara rösta på en sak. Men jag röstar på både foton och recept : )
Jag hittade hit oxo!
Visst är det en tråkig anledning men jag förstår att du inte vill missa begravningen.
Kram!
Tanja: Jag tror att alla mår bra av att längta lite, även om tid förstås är annorlunda för små barn. Det blir mycket telefonsamtal i alla fall :-). Roligt att du gillade fotona!
Marianne: Roligt att du gillar mitt nya "hem". Jag ska försöka mig på både foton och recept framöver, kanske bara inte samtidigt ;-)
Tryfflan: *vink vink* :-) Kul att du kom med hit också, som jag har flyttat omkring :-)!!
Skicka en kommentar