Har man möjligtvis åkt lite för mycket båt en sommar när vid ett besök på Junibacken vi åker Sagotåget, och i slutet ser sagan om Bröderna Lejonhjärta och hur Jonatan berättar om lander Nangilima. Då utbrister sonen förvånat: Landet ankarlina?
Fast för en tre-åring som fått starta motorn, köra och hjälpa till, ätit mer glass än som rimligen kan vara sunt vid den flytande macken i Vaxholm, känt sol, vind och vatten i ansiktet samt dagligen iaktagit de stora finlandsbåtarna när de åkt förbi utanför fönstret, så är det nog så nära himlen man skulle kunna komma. Tänk att få tillbringa evigheten i landet Ankarlina...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar