Idag var första ensamma dagen som trebarnsmamma. Ingen mormor på besök längre och ingen pappa Dahlstrand hemma. Bara jag. Och TRE BARN!!
Nåja, först som sist: Det var inte så farligt. Det var faktiskt, så här när alla barn ligger badade och nattade (eller ja, i alla fall två av tre. Den minste familjemedlemmen är faktiskt inte badad och inte riktigt nattad heller, utan sover skönt i pappas famn till ekonominyheterna... Tänk vad han brås på sin mor redan i så unga dagar ;-)), inte så värst mycket svårare med tre än två. Det som är "svårt" eller hur man ska säga, är att ha en bäbis, efter att ha vant sig vid att ha två, relativt sett, självgående barn. Men det var värre när Elias föddes tycker jag nog, det var en riktig omställning. Nu är man ju så cool, ehm, att man inte får hjärtattack av att en bäbis skriker lite, om det nu råkar vara så att två andra barn sitter med schampo i håret samtidigt. Se där, fördelen med att vara flerbarnsmamma. Eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar