Jag är jordens sucker för skrämseljournalistik - suger i mig alla farligheter som en liten svamp, blir stressad och går sedan in i Lille Skutt-mode, dvs vill bara krypa in i min stubbe, helst under sängen, blunda hårt och knapra morot(skaka). Men till och med jag är lite skeptisk till de hysteriska rapporter som tv-nyheterna nu roar sig med med anledning av årets första riktiga orkan, Dean, som fn förpestar livet nånstans i östra Karibien. Den KAN ju komma till Houston och det måste vi nu ägna varendaste liten nyhetssändning (lokala nyheter då, men det är ju vad det mesta är.) åt i en väldans massa dagar här framöver.
Och visst, den KAN komma på oss, det är definitivt möjligt och ingen vill väl det och definitivt inte jag, som tillbringade 36 surrealistiska timmar i bilen på en resa som borde tagit 4 för två år sedan, men måste vi börja tanka bilen, sätta upp playwood och köpa vatten redan IDAG, 6 dagar typ i förväg? Och vad är det med de här galna amerikanarna emellanåt, så fort de hör ordet "prepare" börjar de bunkra toapapper, vatten, ägg, tonfisk och mjök helt hysteriskt. Slutsatsen måste ju bli att alla tänker laga tonfiskomeletter -på VAD? Om elektriciteten inte funkar sitter man ju liksom där med sina tonfiskburkar, sura mjölk och salmonellasmittade ägg och ser lagom glad ut. Det är väl då man behöver allt toapapper antar jag... Eller så får alla jätte stressmage och IBS på kuppen, jag vet inte och är inte säker på att jag vill veta :-/.
Själv håller jag fast vid min slutsats från förra gången (Rita): If the shit hits the fan, finns det bara en sak att göra och det är att evakuera. Jag tänker INTE sitta i mitt garage, sugande på ett ebolaägg, undrande om taket flyger av. Inte heller tänker jag sitta i ett hus utan luftkonditionering i 35+ gradig värme med två små barn. Som dessutom, som om inte det vore illa nog, varken äter ägg eller tonfisk. Eller någon annan form av konserv heller, det ska fan till att ha barn som är petiga med maten när det är orkan. Näpp, visar det sig att det kommer en monsterstorm på oss blir det Dallas igen. Men den här gången åker vi baske mig tidigare. Hellre sitter jag ett par dar extra och vilar mig, än fastnar i köer ute i bushen och får räcker-bensinen-tänk-om-vi-fastnar-här-i-skogen-ångest.
Dessutom ska jag faktiskt åka till Las Vegas på Onsdag på min första barnfria semester på över fyra år och dricka paraplydrinkar, spela bort en tia eller nåt och framför allt SOVA, så jag har inte TID med några orkaner, så det så.
Nej nu börjar nyheterna igen, bäst att se om de har kommit på nåt nytt att oroa sig över under reklampausen. Jag menar, tanka bilen och bunkra vatten kan väl nästan vem som helst, men tejpa skorstenen eller så, innifrån, DET är nånting att bita i för riktiga Lille Skutt proffs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar