The source of evil

Efter en hel del huvudvärksframkallande tankearbete och slug slutledningförmåga, enade jag mig själv om vad jag tror att lillgrisens "magsjuka" berodde på: Gammal välling.

Vi har ju släpat välling över Atlanten allt sedan  Loppisen drack det (måååånga kilon blir det) och så givetvis även till den minsta gullgrisen. Som dock äter så pass bra, kombinerat med betydligt mindre aptit, numera att hans vällingdrickande minskat avsevärt de senaste månaderna.

Senaste dagarna har grisen ätit välling till frukost, och en eller annan gång däremellan också, eftersom han varit så hängig (hängigheten tror jag är en vanlig förkylning som egentligen inte hade med saken att göra, fast jag trodde det först). Varje dag en pava till frulle och varje dag en kräkning så där ett par, tre timmar senare.

Jag tror helt sonika att mjölkpulvret i vällingen surnat, eller härsknat eller vad det nu gjort, och att det var därför han kräktes. Uppenbarligen har det ju inte smakat illa, för han har ju slukat varje flaska, men det har inte varit fräsht. Jag vet att det var långt före bäst-före datum på paketet jag senast öppnade... Frågan är bara hur länge det fick stå öppnat sedan dess? Inte månadsvis, men säkert upp emot en månad nästan i alla fall.

Idag blev det ingen välling till frukost. Och inte heller någon kräkning.

Tada!

Elementärt, min käre Watson. Om jag får säga det själv.