Tandläkarompyssling

Idag var det dags för tandläkarsession # 2. Lagom tills att det också skulle ta i med hårdkanskarna mot den tandvärk som jag haft sedan jag var där på julafton, försvann den i början av veckan, vilket både jag och tandläkaren var glada för. Nu är det bara att hålla tummarna för att den håller sig borta också.

Jag, som hatar att gå till tandläkaren nästan mest av allt i världen, är numera hela kär i min tandläkare. Han tar sig hur mycket tid som helst att förklara vad som ska göras och vad han gör, är väldigt mån om att jag inte ska vara nervös och framför allt - han drogar ner mig så att jag ligger och typ halvsnarkar när jag är där. I dag fick jag mig en ordentlig tupplur, för jag var där i nästan 5 timmar. Och fast det gjordes både rotkanaler och slipades ner tänder, så låg jag där på min lilla fluffiga hjärtformade kudde (jo, jag får en sån så att jag inte ska få ont i huvudet och nacken av den hårda stolen, när jag är där länge. Bara en sån sak), under en filt, lyssnade på tv (tyvärr kunde jag inte se den) och tyckte att livet var ganska lugnt och trivsamt. Emellanåt när den lugnande medicinen klingade av, så pep jag lite och genast så fick jag lite mer. Det var bara paraplydrinken och lite varma tropiska vindar som saknades, så hade man nästan (Ok, nästan) kunnat tänka att man var på semester.

Fast knark i all ära. Jag tar nog hellre med mig herr Dahlstrand på semester, än en tandläkare som står och gräver mig i munnen. Det blir nog lite tjatigt i längden.