Put my foot where my mouth is

Vi satt och fikade, två grannar och jag och samtalet kom in på halloween- och juldekorationer. Jag berättade att herr Dahlstrand och jag har en årligt återkommande diskussion om utomhusdekorationer (jul sådana) och huruvida man bör eller inte bör ha vita ljusbeklädda betande rådjur eller inte. Jag hävdar, halvt på allvar och halvt på skoj, att man då aldrig kan ha för mycket julpynt och att några små rådjur skulle lysa upp så fint på kvällen. Herr D hävdar, med rätta visserligen, att det är makalöst kitchigt och så vida vi inte bor i Lappland så kommer det aldrig minsta lilla rådjurs-ren över hans tomtgräns. Ja, så där håller vi på och det är en ganska trevlig jultradition ;-). I alla fall. Jag berättar om herr Dahlstrands stora avsky för detta, varpå granne K utbrister:
"Åh, men vi har såna i vår trädgård!"
Ehh, ok, jaha. För att då släta över att jag just suttit och i princip gjort narr av hennes juldekorationer, så säger jag
"Åhh, ja... men det är ju fint. Det är ju inte som att ha en stor uppblåsbar snögubbe eller tomte på hela tomten direkt"
Varpå grannen P, lite stelt säger:
"Vi har en uppblåsbar tomte."

Ridå. Jag ska bara vara tyst hädanefter, och lägga till juldekorationer till ämnen som man inte ska ha för mycket åsikter om med folk som man inte är nära vän med, tillsammans med pengar, sex och politik.