Prinsen är inne i en akut stark mammafas. Det är mysigt att vara uppvaktad av den lille kavaljeren och få små gosiga armar runt halsen i en (i vanliga ytterst restrektivt utdelade) kram och ett "jag tycker om dig, mamma".
Men det blir också lätt absurt när sonen skriker som om han vore knivstucken på uteserveringen när mamma lämnar honom (med pappa och lillebror) för att hämta ketchup och vara borta i 23 sekunder. Eller när han ylar lika hysteriskt för att pappa erbjuder sig att ta bort ett papper från en godis, därför att mamma kör bilen. Eller när mamma inte är den som tar av skorna, knäpper upp bilbältet, väcker honom, ger honom frukost, skalar en banan, torkar honom på toaletten, tvättar håret på honom, sitter närmast i soffan,läser saga, skalar en banan, skär spagettin eller hundra andra liknande ting.
En underbar, men lätt kvävande, kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar