onsdag 17 mars 2010

A bit too much?

Ok, berätta för mig om det bara är jag som tycker att följande är liiiite, liiiite konstigt:

På Mathildas skola finns det två lärare som är enäggstvillingar. Bara det är kanske inte helt vanligt (att de är på samma skola, inte att de är lärare), men...

Båda undervisar 1st grade.
De är båda ogifta och kallas alltså samma sak av barnen (Ms xx).
De har har identiska frisyrer och ser därmed helt identiska ut. Jag har ingen aning om vem som är vem och det har typ ingen annan heller.
De har ungefär samma sorts kläder, om än inte, tack och lov, identiska, men jag tror att de delar garderob typ.
De sitter alltid tillsammans i matsalen och äter likadan mat och pratar med varandra.

Jag har förstått att tvillingar, och särskilt enäggstvillingar då kanske, har ett väldigt speciellt och starkt band. Men som vuxen människa, vill man inte vara sig själv liksom? Eller är de "sig själv", som två som är en?

Åh jag vet inte, jag tycker det är skumt...

7 kommentarer:

Desiree sa...

Helt klart märkligt. Jag kanske kan förstå att man som barn då man är tvillingar vill höra ihop och ha samma kläder osv men som vuxen borde man väl kanske känna lite mer längtan efter att få utvecklas till en egen individ. Låter faktiskt som dessa två borde gifta sig med varandra ;-)
Snacka om att känna sig uppklonad med en sådan kopia.
Kram

anna of sweden sa...

Liiite, liiite konstigt. Det håller jag med om. Nä, förresten. Väldigt konstigt.

Camilla sa...

Kanske lider de av nån slags identitetskris?
Dags att bryta loss tjejer säger jag bara. Skaffa åtminstone olika frisyrer.

Kram

kalaslotta sa...

låter helt creepy om du frågar mig...

Tanja sa...

Som mor till enäggstvillingar kan jag bara hålla med. Vi jobbar stenhårt på att våra grabbar ska bli två olika individer, även om de har identiska gener. De har nästan ALDRIG likadana kläder, och har de det så kanske storebror har likadana också, precis som våra föräldrar en gång i tiden matchade oss syskon till kalas osv. Mina killar har olika frisyrer, egna rum och vi försöker dela på dem och hitta på saker med var och en och inte bunta ihop dem som "tvillingarna" så ofta vi kan. På dagis har de samma tänk och de är i olika grupper, sitter inte vid samma bord när de äter osv. Föräldrarna till lärarna på M:s skola verkar ha missat det när de var små. Och jag blir än mer taggad att dela på mina för att inte samma sak ska ske när mina blir vuxna! ;-)

Annika sa...

Helskumt...
Verkligen.
Smått creepy faktiskt. De kanske inte kan jobba ifrånskilda?
Bor de ihop?
Som storasyter till enäggstvillingar kan jag påpeka att detta är märkligt. Min bröder har aldrig klätt sig lika, de har olika jobb, bor i olika städer, men de snackar no med varandra varje dag.

Jenny sa...

Alla: Tack och lov att jag inte är ensam om att tycka att det var mysko :-)!! Det kommer en liten uppdatering snart om detta också. Kramar!!