Not in my backyard

Det ringde på dörren mitt i lördagsförmiddagen. Utanför stod två tantkvinnor i obestämd ålder (faktiskt, de skulle ha kunnat vara allt mellan 35 och 65, men om de var åt det lägre håller var det lite synd om dem.). Det som däremot var mycket bestämt med dem, var att man på flera hundra meters håll hade kunnat klassificera dem som typiska "medelklassamerikanskor i förorten med ett eller flera barn" som dessutom körde minivan - Med andra ord var de urtypen för sk soccermoms. Inget ont om dessa.

I alla fall. Med sig hade de klisterlappar, dörrhängare (ni vet såna där som man hänger runt handdaget på hotell med "Do not disturb" typ. Fast det stod då förstås något annat på deras hängare. Duh.), informationsblad och listor på clipboards. De var på mission med protestlistor mot ett, vad de kallade, sports complex, som tydligen planeras för att byggas bortom vår skola (ett par hundra meter ifrån där vi bor.). När jag hörde just sports complex, var min första tanke att det ju var för väl att de gick runt med protestlistor om det nu skulle byggas en Globen precis runt knuten, för det verkade lite överdrivet för lilla förorten, man säger så.

Fast i nästa mening förklarade de att "sportkomplexet" skulle bestå av ytterligare fotbollsplaner (det finns redan 6 eller nåt), med tillhörande belysning (som måste släckas senat 22 på kvällen), samt ett antal baseballfält och om det var nåt mer, jag minns inte. Men i stort sett alltså inte riktigt det jag skulle kalla för ett komplex -särskilt eftersom det helt saknade hus, eller arena.

Att detta ska byggas är tydligen förfärligt, eftersom, fortsatte de i samma andetag, det innebär ökad trafik, som skulle "be a threat to our school children" på vår "stora väg" (som verkligen inte är tättraffikerad till vardags) med "large tournaments on the weekends"...

Hmmm. Jag funderade i ungefär två sekunder och meddelade sedan att jag faktiskt inte såg något stort problem med detta och att jag tvärtom tyckte att det var bra att det kom fler sportmöjligheter till förorten, att skolan ju skulle kunna utnyttja fälten (och vi grannar också) när de inte användes och att barnen ju faktiskt inte rör sig i skolan, eller på parkeringen, när det är helg, så att jag inte såg någon större fara med ökad trafik då heller.

Ack, så snopna miner det blev. Och slutkommentaren blev exakt den som jag hade kunnat förvänta mig av en sådan här aktion också: "Well I don´t mind sportsfields either, just not in my back yard."

Exakt. Vi vill alla ha allt, och gärna att våra barn ska sporta, låta och springa. Bara inte där vi kan se eller höra det. Vi är så vidsynta och öppna i förorten.