Oscars...

Avnjöt en något annorlunda Oscars-tittning igår - Watch och FB-chatta! Samtidigt. Herregud vad det skrevs och mellan att hålla koll på alla kommentarer, uppdatera fb OCH titta på tv blev det lite svettigt emellanåt. Showen må ha varit lite seg och rätt osvettig, men jösses vad det skrevs så fingrarna blödde! SÅ kul!

En superb sammanfattning hittas hos KalasLotta och säkert en hel drös andra bloggtjejer som hittas här i högerspalten, så eftersom jag har träningsvärk i pekfingrarna redan, låter jag andra do the talking :-).

Skottlossning hemma på min gata i stan...

Lillgrisen och jag springer in och ut i trädgården, njuter av vårsolen, blåser såpbubblor och pratar med Kanadagäss-paret nere i vår lilla damm:
Jag: Förbenade, hemska, äckliga, onödiga bajsmarodörer, FÖRSVINN! Bort! Häck väck!
Sonen: Ankor!! Mamma, jag älskar ankor! My favorite djur!

Så går vi in, och plötsligt hör jag ett förfärligt kacklande från de två gässen, samt det lilla andpar som liksom hängt ut med dem senaste tiden (Varför har jag inte förstått, för snacka om omaka, men de verkar vara kompisar ialla fall.) och en massa små snabba, liksom tickande eller klickande, ljud. Alla flygfän far i väg i hög fart och johominsann, är det inte vår granne som står och prickskjuter gås med sin luftpistol, eller vad de nu kan vara!?

När fåglarna flugit av blåser han av, jag skämtar inte!! pipan som vore han värsta James Bond och ser sjukt nöjd ut.

Jag slits mellan att vara sjukt nöjd, jag också, över att det äntligen är någon som tar saken i egna händer (Vi har nämligen bråkat på vår villaförening i flera somrar nu, om att göra nåt åt alla gässen som bajsar ner överallt och hitills verkar inte mycket ha hänt, för de kommer tillbaka fler och fler varje år) och kanske lyckas skrämma bort dem!... Å andra sidan så tänker jag att man kan väl inte bara stå och skjuta hur som helst i en trädgård, som en annan Runar, heller? Är det inte farligt att bli träffad av såna där små luftpistol-kulor, eller vad de du är? Tänk om han skjuter snett och skjuter på lillgrisen istället. Honom vill jag ju gärna ha kvar.

Och den blödiga sidan av mig tycker synd om gässen, lite lite. Jag vill förvisso inte ha dem här, men jag vill ju inte att de ska flyga runt skadade eller nåt heller. Dålig karma, minst sagt.

Och inte hann jag ta ett smygkort på den skjutande grannen, heller. Äsch då.

Gässen är i alla fall också fortfarande borta. Alltid nåt.

Whohooo!

Ingen blev sjuk, alla var friska hela långa långhelgen (om man bortser från lillgrisen som ramlade i parken igår och skrapade/bet sig i läppen och därför har dubbla fläskläppar och ser ut som en mindre bedagad boxare.) och inget kräk! Happy Happy!

Så det blev en lugn och skön helg -  Vi väntade ivrigt på att eventuellt få lite snö på söndagen, men vi fick exakt noll komma noll snöflingor, bara en massa kallt regn. Det har varit en konstig vinter här, så där för varm så att man liksom går och väntar på att vintern ska börja. Och nu är det mitten av februari och små rosa träd har börjat blomma, mina tulpaner slår snat ut i rabatten och om en månad är det full vår.

Helgens mest egotrippade, roligaste, var i alla  fall min nya leksak:

Bilden lånad från nätet, den kunde ju inte ta kort på sig själv...

Men det är lite skumt med dagens teknologi - Eller så är det det faktum att jag verkligen börjar bli gammal, men att det går så fort frammåt. Alltså jag hade ju en smartphone redan, dryga två år gammal, och det var inget större fel på den. Tyckte jag, tills jag kontraktet alltså höll på att gå ut, så att det var dags att köpa en ny ändå. Och då inser man ju hur mycket bättre, snyggare, piffigare, smartare, coolare det blivit,  hur tekniken gått frammåt på två år!! Fast ovant, och eftersom jag är jordens största vanemänniska, så blir jag yberstressad, får huvudvärk och förvandlas till min mormor och typ börjar önska mig en telefon med snurrskiva.

Varför ska jag ändra på det som jag vant mig vid, som ju "fungerar så bra och bekvämt och det är så jobbigt med alla nymodigheter. Usch, det här fattar jag inte" och så sätter jag upp håret i knut, knyter på mig förklädet och kör till affären med min häst och vagn...

Men herregud människar, get a grip och allt det! Så eftersom jag inte känner mig så värst gammal till vardags och inte tänker konvertera till att bli Amish, så smäller jag till mig själv i huvudet, sätter mig i timmatal och fipplar, prövar och lär mig. Och sen kan jag, blir trygg, och känner åren rinna av mig igen.

Så farligt var det ju inte.

I väntan på kräk - morgonuppdatering

Ingen kräktes i natt. Ingen har ont i magen. Hurra så där i förtid!!

Lillprinsen är hemma från skolan idag, i preventivt syfte. Pratade med ägaren i morse och nu är alla avdelningar sjuka, lärarna är sjuka och tja. Not nice. Jag tror att det är bra att det är helg nu i morgon i allafall, för förutom att de naturligtvis tvättat och decinficerat alla leksaker, toaletter och stolar, bord etc, så ska de tydligen skrubba alla rum i morgon, tvätta mattor, vilosängar, rubb och stubb. Förhoppningsvis blir alla som "ska" bli sjuka, sjuka hemma, över helgen, så att nästa vecka förhoppningsvis blir smittofri. Säga vad man vill, men det är ju inte det att de inte tar såna här utbrott på allvar i förskolorna, jösses vad de gnor! Men småbarn är småbarn...

I alla fall. Inkubationstid 1-2 dagar så jag håller tummarna så att det vitnar. Man är tydligen tyvärr smittbärare innan man insjuknar OCKSÅ, tack för det, lagen om alltings djävlighet, så jag har förbjudit barnen att gosa, brottas, kramas eller pussar med varandra och själv gosar jag iförd kemisk stridsdräkt.

Nästan.

Nu äger jag ju inte nån sån dräkt tyvärr, men  jag har beväpnat mig med Clorox wipes och -spray. Som jag inte sprayar barnen med, men väl alla dörrhanddag, lampknappar, möbler, ytor och tja, allt annat jag kan tänka mig runt om huset, som inte blir förstört av lite klorin.

Jag diskar lego och jag förstör ozonlagret med alla kemikalier. So be it.

För. Jag. Hatar. Att. Kräkas.

Illa, jag mår illa

När ni nu var så snälla och gulliga allihop och gav små glada tillrop för att bloggen vaknat ur vinterdvalan, så hade jag ju tänkt att författa ihop jordens mest spirituella och kreativa inlägg.

Men.

Så hämtade jag lillgrisen på dagis och möttes av fröken -iklädd förkläde, gummihandskar och s t o r flaska desinfektionsmedel- som redan i dörren meddelade att barngruppen drabbats av agressiv magsjukebakterie, tre barn hade kaskadkräkts i klassrummet under dagen och (tack och lov då) gått hem och hon rekommenderade att börja se till att Sven drack mycket vatten. I preventivt syfte.

Very najs, kaninbajs. Not.

Knappt hann vi väl utanför dörren på dagis, så tyckte jag att det bubblade misstänkt i magen och tjockade sig i halsen. Om man bortser från det faktum att lillgrisen själv mår strålande och har tryckt i sig typ 8 pannkakor till middag och så lite fil och flingor på det, så är jag hypokondriskt övertygad om att vi alla har en långhelg (på måndag är det President's Deay och sedan följs det av studiedag på tisdag, så det är fyradagarsledigt i barnens skola) fylld av kräkhinkar att se framemot.

Det finns egentligen bara en "barnsjukdom" som jag avskyr när barnen får, och det är just magsjuka. Jag hatar att kräkas. Och jag hatar ännu mer att torka andras kräk, tvätta andras kräk från golvet, eller duscha nerkräkta barn mitt i natten - alldeles oavsett hur söta gullebarn som än producerar det. Kräk som kräk liksom. Uuhäää och blää.

Så blev det med det spirituella. Det får vänta tills en annan dag. Nu ska jag gå och bädda med handdukar i och runt lillgrisens säng, samt placera ut strategiska hinkar till de större barnen. Och spruta antibakteriell spray runt mig själv, samt hela huset.

Undras just om katter kan få magsjuka också? Ååååh, tänkte inte på det... hur ska jag få kattskrället att kräkas i toaletten, jag bara undrar?