Pssst... Jag gömmer mig här i mitt lilla, till vardags mycket osvenska hörn i världen, längst inne i garderoben för att jag vet att jag borde sitta här och
skämmas. Jo men det borde jag ju. Vi säger i alla fall att jag skäms, så slipper jag få arga kommentarer om att jag borde göra det.
Titta vad snäll jag är, spar alla arga demokrat-förespråkare i världen en massa tid. Sånt är jag bra på, att vara snäll. Men det var ju inte det jag sitter i garderoben och skäms för. Tyvärr.
Okej, jag måste ju ändå ut med det. Förr eller senare
måste man ju bekänna färg, fast min färg då är skämmigt grå eller nåt. För...
Jag röstade
inte i EU-valet. Jag fick ett poströstningskuvert som jag gick runt och tittade på i en vecka eller nåt med dåligt samvete. Sedan åkte det i (alltid något, jag bryr mig i alla fall om träd. Säg att det räknas!?) returpapperslådan.
Jag, som faktiskt tycker att man ska rösta, när man nu får. Fast uppebarligen gällde det då inte mig själv. Men, men... Det kändes bara så
ointressant och EU så, så... långt borta?
Usch. Nu är det sagt. Nu
skäms jag lite i alla fall. Längst inne i mitt hörn i garderoben, där jag just grävt ner huvudet i sanden och låtsas att världen runt omkring mig inte finns.
