Mamma har liten samhällskunskapslektion med dottern, så där helt appropå ingenting,
Mamma: Så Mathilda, du vet att vi har en kung i Sverige, eller hur?
Loppan: Japp. Sverige är en monarki.
Mamma *stolt*: Ja, just det, jättebra. Och motsatsen till monarki är...
Loppan: Republik.
Mamma *ännu mycket stoltare*: Duktigt! Ok, men vem bestämmer i Sverige?
Loppan *tvärsäkert*: Det gör kungen!
Mamma *pedagogiskt och vänligt som en irriterande sagotant*: Neej, det gör han faktiskt inte. Han brukade göra det... blablabla...1973...blablabla...riksdagen...blablabla....blabla...folkvalda... Så nej, kungen bestämmer just ingenting längre. Vem kan det då vara som bestämmer?
Loppan rullar med ögonen åt den dumma mamman, sedan*tvärsäkert*: Kungens medhjälpare.
Vi jobbar vidare och ber att få återkomma i saken.
tisdag 12 mars 2013
torsdag 21 februari 2013
Nu var det där med skäggen igen
Nu är de här igen.
Terrorister-wannabees, eller kanske rentav terrorister bara. Med sina skägg. Särskilt han i mitten
Och inte vilka skägg som helst. Skägg som ser konstigt påklistrade ut. Glesa och konstiga.
Förlåt, alla talibaner/al-Quida/alla andra små terrorceller-terrorister. Raka er. Det är ok. Ni ser betydligt mycket mindre suspekta ut också, utan skägg. Och det måste väl vara bra?
Terrorister-wannabees, eller kanske rentav terrorister bara. Med sina skägg. Särskilt han i mitten
Och inte vilka skägg som helst. Skägg som ser konstigt påklistrade ut. Glesa och konstiga.
Förlåt, alla talibaner/al-Quida/alla andra små terrorceller-terrorister. Raka er. Det är ok. Ni ser betydligt mycket mindre suspekta ut också, utan skägg. Och det måste väl vara bra?
Terroristdömda britter källa: Expressen.se
tisdag 19 februari 2013
Food.inc
Idag ska vi vara lite alvarliga och pekpinneaktiga och prata mat. Jomen, det är viktigt.
Äta bör man, annars dör man. Äter gör man, ändå dör man. Idag dessto tidigare och märkligt sjukare, än för kanske 50 år sedan. Alltså inte dör, det gör man nog på i samma utsträckning, men äter och dör. Eller dör för att man äter. Äter fel, äter genmanipulerat, äter fettfritt, äter sockerstint, äter tommar kalorier och kolhydrater, äter fort, äter fabrikslagat, äter sånt som faktiskt inte är mat, utan mer matprodukter - sålda med bilder av bondgårdar, dukade bord och mammor i förkläde.
Allt det här har jag funderat mycket över senaste månaden, och i takt med funderandet, förändrant och lagt om stora delar av västerledsfamiljens matvanor. Inte direkt enkelt med petmaja och petolle i familjen, som är av uppfattningen att allt som mamma lagar är äckligt och allt som kommer ur en färgglad förpackning från affären är gott. Sött, fett och gott. Så Festina Lente, skynda långsamt, är vad som gäller hos oss.
Nu åt vi ju faktiskt ganska bra redan tidigare, men kanske inte just alltid organiskt (ekologiskt) och rent. Eller så åt vi ekologiskt kött -vars bidrag till ekologin var att de fortfarande proppades fulla av majsfoder, men inget gräs. Eller ekologiska ägg, som visserligen också lagts av hönor som åt ekologiskt foder. Majsfoder. Och stod i trånga burar. Så halvbra, men inte värst bra.
Jag tänker inte förvandla mig till nån matpolis, och säkerligen kommer det att ätas en hel del skräp i den här familjen framöver också. Men jag känner starkt att barnen får nog med skräp i sig i vardagsvärlden; Hos kompisar, i skolan, på aktiviteter, utan att jag måste bidra hemma. 90/10 koncept kanske, eller 80/20. Äter man bra för det mesta, så kan man nog äta mindre bra övriga tiden.
Kakor är gott. Tårta och lördagsgodis likaså. Det är inte sockret i goda saker som äts ibland, som är boven, det är sockret i mat som vi inte ens vet är söta, eller som behöver sötas, som man kan försöka ta bort. Eller det amerikanska okynnessnacksandet, där barnen alltid belönas med socker och godis. Till exempel.
Vi kan äta närodlat, ekologiskt och mindre. Jag hinner laga mer mat från scratch. Alla kan inte det, det är dyrare i många fall och alla affärer har inte ens ekologiskt mat i större utsträckning, här i USA. Det är hemskt, men sant och helt förståligt. Men vi är bortskämda nog att kunna och därför är det nästan ännu värre att inte göra det, känner jag.
Det handlar om hur vi odlar vår mat. Hur den manipuleras och skördas. Hur vi behandlar de djur vi äter. Och vad de äter, före vi äter dem. Vi är vad det vi äter, ätit. Hur mat förvaras, förvanskas och hur allting paketeras för att vi inte ska förstå att det vi kallar mat, i mångt och mycket inte är ren mat, utan en massa tillsatser.
Titta på filmen Food.inc
Läs boken In defence of food
Bli inspirerad på 100 days of real food
Det mesta sett ur amerikanske perspektiv. Kanske är det bättre i Sverige och Europa, lite grand.
Så. Nu har ni att suga på en stund. Så pratar vi om nåt annat nästa gång. Kanske blir det en egen följetång, om hur man får petiga barn att äta fullkorn. Det är svårt, mycket svårt :-).
Äta bör man, annars dör man. Äter gör man, ändå dör man. Idag dessto tidigare och märkligt sjukare, än för kanske 50 år sedan. Alltså inte dör, det gör man nog på i samma utsträckning, men äter och dör. Eller dör för att man äter. Äter fel, äter genmanipulerat, äter fettfritt, äter sockerstint, äter tommar kalorier och kolhydrater, äter fort, äter fabrikslagat, äter sånt som faktiskt inte är mat, utan mer matprodukter - sålda med bilder av bondgårdar, dukade bord och mammor i förkläde.
Allt det här har jag funderat mycket över senaste månaden, och i takt med funderandet, förändrant och lagt om stora delar av västerledsfamiljens matvanor. Inte direkt enkelt med petmaja och petolle i familjen, som är av uppfattningen att allt som mamma lagar är äckligt och allt som kommer ur en färgglad förpackning från affären är gott. Sött, fett och gott. Så Festina Lente, skynda långsamt, är vad som gäller hos oss.
Nu åt vi ju faktiskt ganska bra redan tidigare, men kanske inte just alltid organiskt (ekologiskt) och rent. Eller så åt vi ekologiskt kött -vars bidrag till ekologin var att de fortfarande proppades fulla av majsfoder, men inget gräs. Eller ekologiska ägg, som visserligen också lagts av hönor som åt ekologiskt foder. Majsfoder. Och stod i trånga burar. Så halvbra, men inte värst bra.
Jag tänker inte förvandla mig till nån matpolis, och säkerligen kommer det att ätas en hel del skräp i den här familjen framöver också. Men jag känner starkt att barnen får nog med skräp i sig i vardagsvärlden; Hos kompisar, i skolan, på aktiviteter, utan att jag måste bidra hemma. 90/10 koncept kanske, eller 80/20. Äter man bra för det mesta, så kan man nog äta mindre bra övriga tiden.
Kakor är gott. Tårta och lördagsgodis likaså. Det är inte sockret i goda saker som äts ibland, som är boven, det är sockret i mat som vi inte ens vet är söta, eller som behöver sötas, som man kan försöka ta bort. Eller det amerikanska okynnessnacksandet, där barnen alltid belönas med socker och godis. Till exempel.
Vi kan äta närodlat, ekologiskt och mindre. Jag hinner laga mer mat från scratch. Alla kan inte det, det är dyrare i många fall och alla affärer har inte ens ekologiskt mat i större utsträckning, här i USA. Det är hemskt, men sant och helt förståligt. Men vi är bortskämda nog att kunna och därför är det nästan ännu värre att inte göra det, känner jag.
Det handlar om hur vi odlar vår mat. Hur den manipuleras och skördas. Hur vi behandlar de djur vi äter. Och vad de äter, före vi äter dem. Vi är vad det vi äter, ätit. Hur mat förvaras, förvanskas och hur allting paketeras för att vi inte ska förstå att det vi kallar mat, i mångt och mycket inte är ren mat, utan en massa tillsatser.
Titta på filmen Food.inc
Läs boken In defence of food
Bli inspirerad på 100 days of real food
Det mesta sett ur amerikanske perspektiv. Kanske är det bättre i Sverige och Europa, lite grand.
Så. Nu har ni att suga på en stund. Så pratar vi om nåt annat nästa gång. Kanske blir det en egen följetång, om hur man får petiga barn att äta fullkorn. Det är svårt, mycket svårt :-).
torsdag 14 februari 2013
Instagram var det ja
Eh... Ni som undrade om jag är på Instagram ja... Tack för intresset och med risk för att avslöja mig som riktigt tråkig och urmossig så nej, det var jag inte. Har liksom inte riktigt hängt med och fattat vitsen, men så var jag ju typ den sista människan på norra halvklotet som upptäckte Twitter också (Jag veeeet, jag förstår inte riktigt heller varför det nu skulle ta så lång tid, det är ju inte direkt svårt.)VAR var i alla fallordet, för nu ÄR jag. Och nu är jag på Insta också. Såklart. Herregud, om ni alla ska hänga där, så vill jag ju vara med i klubben också.
Så, nu hittar ni mig med "ivasterled" såklart. Vad annars?
Fast det finns inget där än. Jag kom inte så långt i min lilla tutorial innan jag var tvungen att ägna kvällen åt Alla hjärtans dag-gosande. Men det kommer. Det också.
Kanske blir den första bilden en bild på världens bästa bröd som serverades till den, aningens, oromantiska linssoppan med Chorizo, som vi åt ikväll.
Fast soppan var väldigt god och brödet tar typ en dag att baka. Det får också räknas som kärlek.
Festina lente. Mitt nya moto och baske mig ett av de bästa också.
Mer om det en annan gång.
Så, nu hittar ni mig med "ivasterled" såklart. Vad annars?
Fast det finns inget där än. Jag kom inte så långt i min lilla tutorial innan jag var tvungen att ägna kvällen åt Alla hjärtans dag-gosande. Men det kommer. Det också.
Kanske blir den första bilden en bild på världens bästa bröd som serverades till den, aningens, oromantiska linssoppan med Chorizo, som vi åt ikväll.
Fast soppan var väldigt god och brödet tar typ en dag att baka. Det får också räknas som kärlek.
Festina lente. Mitt nya moto och baske mig ett av de bästa också.
Mer om det en annan gång.
onsdag 13 februari 2013
Nä hörni, back in business
OJ vad jag har börjat sakna att blogga. Det gjorde jag ju, erhm, inte alls ett ganska långt tag, som märks, men så, så här efter jul så har sugenheten liksom kommit smygande. En gång dagboksskrivare, alltid dagboksskrivare. Tror jag.
Så nu får jag väl börja smygblogga lite då, försiktigt, så att jag inte inser att jag tycker att det ärjobbigt, tråkigt, oinspirerande eller alldeles, alldeles underbart...
Så nu får jag väl börja smygblogga lite då, försiktigt, så att jag inte inser att jag tycker att det är
måndag 27 februari 2012
Oscars...
Avnjöt en något annorlunda Oscars-tittning igår - Watch och FB-chatta! Samtidigt. Herregud vad det skrevs och mellan att hålla koll på alla kommentarer, uppdatera fb OCH titta på tv blev det lite svettigt emellanåt. Showen må ha varit lite seg och rätt osvettig, men jösses vad det skrevs så fingrarna blödde! SÅ kul!
En superb sammanfattning hittas hos KalasLotta och säkert en hel drös andra bloggtjejer som hittas här i högerspalten, så eftersom jag har träningsvärk i pekfingrarna redan, låter jag andra do the talking :-).
En superb sammanfattning hittas hos KalasLotta och säkert en hel drös andra bloggtjejer som hittas här i högerspalten, så eftersom jag har träningsvärk i pekfingrarna redan, låter jag andra do the talking :-).
söndag 26 februari 2012
Skottlossning hemma på min gata i stan...
Lillgrisen och jag springer in och ut i trädgården, njuter av vårsolen, blåser såpbubblor och pratar med Kanadagäss-paret nere i vår lilla damm:
Jag: Förbenade, hemska, äckliga, onödiga bajsmarodörer, FÖRSVINN! Bort! Häck väck!
Sonen: Ankor!! Mamma, jag älskar ankor! My favorite djur!
Så går vi in, och plötsligt hör jag ett förfärligt kacklande från de två gässen, samt det lilla andpar som liksom hängt ut med dem senaste tiden (Varför har jag inte förstått, för snacka om omaka, men de verkar vara kompisar ialla fall.) och en massa små snabba, liksom tickande eller klickande, ljud. Alla flygfän far i väg i hög fart och johominsann, är det inte vår granne som står och prickskjuter gås med sin luftpistol, eller vad de nu kan vara!?
När fåglarna flugit av blåser han av, jag skämtar inte!! pipan som vore han värsta James Bond och ser sjukt nöjd ut.
Jag slits mellan att vara sjukt nöjd, jag också, över att det äntligen är någon som tar saken i egna händer (Vi har nämligen bråkat på vår villaförening i flera somrar nu, om att göra nåt åt alla gässen som bajsar ner överallt och hitills verkar inte mycket ha hänt, för de kommer tillbaka fler och fler varje år) och kanske lyckas skrämma bort dem!... Å andra sidan så tänker jag att man kan väl inte bara stå och skjuta hur som helst i en trädgård, som en annan Runar, heller? Är det inte farligt att bli träffad av såna där små luftpistol-kulor, eller vad de du är? Tänk om han skjuter snett och skjuter på lillgrisen istället. Honom vill jag ju gärna ha kvar.
Och den blödiga sidan av mig tycker synd om gässen, lite lite. Jag vill förvisso inte ha dem här, men jag vill ju inte att de ska flyga runt skadade eller nåt heller. Dålig karma, minst sagt.
Och inte hann jag ta ett smygkort på den skjutande grannen, heller. Äsch då.
Gässen är i alla fall också fortfarande borta. Alltid nåt.
Jag: Förbenade, hemska, äckliga, onödiga bajsmarodörer, FÖRSVINN! Bort! Häck väck!
Sonen: Ankor!! Mamma, jag älskar ankor! My favorite djur!
Så går vi in, och plötsligt hör jag ett förfärligt kacklande från de två gässen, samt det lilla andpar som liksom hängt ut med dem senaste tiden (Varför har jag inte förstått, för snacka om omaka, men de verkar vara kompisar ialla fall.) och en massa små snabba, liksom tickande eller klickande, ljud. Alla flygfän far i väg i hög fart och johominsann, är det inte vår granne som står och prickskjuter gås med sin luftpistol, eller vad de nu kan vara!?
När fåglarna flugit av blåser han av, jag skämtar inte!! pipan som vore han värsta James Bond och ser sjukt nöjd ut.
Jag slits mellan att vara sjukt nöjd, jag också, över att det äntligen är någon som tar saken i egna händer (Vi har nämligen bråkat på vår villaförening i flera somrar nu, om att göra nåt åt alla gässen som bajsar ner överallt och hitills verkar inte mycket ha hänt, för de kommer tillbaka fler och fler varje år) och kanske lyckas skrämma bort dem!... Å andra sidan så tänker jag att man kan väl inte bara stå och skjuta hur som helst i en trädgård, som en annan Runar, heller? Är det inte farligt att bli träffad av såna där små luftpistol-kulor, eller vad de du är? Tänk om han skjuter snett och skjuter på lillgrisen istället. Honom vill jag ju gärna ha kvar.
Och den blödiga sidan av mig tycker synd om gässen, lite lite. Jag vill förvisso inte ha dem här, men jag vill ju inte att de ska flyga runt skadade eller nåt heller. Dålig karma, minst sagt.
Och inte hann jag ta ett smygkort på den skjutande grannen, heller. Äsch då.
Gässen är i alla fall också fortfarande borta. Alltid nåt.
tisdag 21 februari 2012
Whohooo!
Ingen blev sjuk, alla var friska hela långa långhelgen (om man bortser från lillgrisen som ramlade i parken igår och skrapade/bet sig i läppen och därför har dubbla fläskläppar och ser ut som en mindre bedagad boxare.) och inget kräk! Happy Happy!
Så det blev en lugn och skön helg - Vi väntade ivrigt på att eventuellt få lite snö på söndagen, men vi fick exakt noll komma noll snöflingor, bara en massa kallt regn. Det har varit en konstig vinter här, så där för varm så att man liksom går och väntar på att vintern ska börja. Och nu är det mitten av februari och små rosa träd har börjat blomma, mina tulpaner slår snat ut i rabatten och om en månad är det full vår.
Helgens mest egotrippade, roligaste, var i alla fall min nya leksak:
Så farligt var det ju inte.
Så det blev en lugn och skön helg - Vi väntade ivrigt på att eventuellt få lite snö på söndagen, men vi fick exakt noll komma noll snöflingor, bara en massa kallt regn. Det har varit en konstig vinter här, så där för varm så att man liksom går och väntar på att vintern ska börja. Och nu är det mitten av februari och små rosa träd har börjat blomma, mina tulpaner slår snat ut i rabatten och om en månad är det full vår.
Helgens mest egotrippade, roligaste, var i alla fall min nya leksak:
Bilden lånad från nätet, den kunde ju inte ta kort på sig själv...
Men det är lite skumt med dagens teknologi - Eller så är det det faktum att jag verkligen börjar bli gammal, men att det går så fort frammåt. Alltså jag hade ju en smartphone redan, dryga två år gammal, och det var inget större fel på den. Tyckte jag, tills jag kontraktet alltså höll på att gå ut, så att det var dags att köpa en ny ändå. Och då inser man ju hur mycket bättre, snyggare, piffigare, smartare, coolare det blivit, hur tekniken gått frammåt på två år!! Fast ovant, och eftersom jag är jordens största vanemänniska, så blir jag yberstressad, får huvudvärk och förvandlas till min mormor och typ börjar önska mig en telefon med snurrskiva.
Varför ska jag ändra på det som jag vant mig vid, som ju "fungerar så bra och bekvämt och det är så jobbigt med alla nymodigheter. Usch, det här fattar jag inte" och så sätter jag upp håret i knut, knyter på mig förklädet och kör till affären med min häst och vagn...
Men herregud människar, get a grip och allt det! Så eftersom jag inte känner mig så värst gammal till vardags och inte tänker konvertera till att bli Amish, så smäller jag till mig själv i huvudet, sätter mig i timmatal och fipplar, prövar och lär mig. Och sen kan jag, blir trygg, och känner åren rinna av mig igen.
fredag 17 februari 2012
I väntan på kräk - morgonuppdatering
Ingen kräktes i natt. Ingen har ont i magen. Hurra så där i förtid!!
Lillprinsen är hemma från skolan idag, i preventivt syfte. Pratade med ägaren i morse och nu är alla avdelningar sjuka, lärarna är sjuka och tja. Not nice. Jag tror att det är bra att det är helg nu i morgon i allafall, för förutom att de naturligtvis tvättat och decinficerat alla leksaker, toaletter och stolar, bord etc, så ska de tydligen skrubba alla rum i morgon, tvätta mattor, vilosängar, rubb och stubb. Förhoppningsvis blir alla som "ska" bli sjuka, sjuka hemma, över helgen, så att nästa vecka förhoppningsvis blir smittofri. Säga vad man vill, men det är ju inte det att de inte tar såna här utbrott på allvar i förskolorna, jösses vad de gnor! Men småbarn är småbarn...
I alla fall. Inkubationstid 1-2 dagar så jag håller tummarna så att det vitnar. Man är tydligen tyvärr smittbärare innan man insjuknar OCKSÅ, tack för det, lagen om alltings djävlighet, så jag har förbjudit barnen att gosa, brottas, kramas eller pussar med varandra och själv gosar jag iförd kemisk stridsdräkt.
Nästan.
Nu äger jag ju inte nån sån dräkt tyvärr, men jag har beväpnat mig med Clorox wipes och -spray. Som jag inte sprayar barnen med, men väl alla dörrhanddag, lampknappar, möbler, ytor och tja, allt annat jag kan tänka mig runt om huset, som inte blir förstört av lite klorin.
Jag diskar lego och jag förstör ozonlagret med alla kemikalier. So be it.
För. Jag. Hatar. Att. Kräkas.
Lillprinsen är hemma från skolan idag, i preventivt syfte. Pratade med ägaren i morse och nu är alla avdelningar sjuka, lärarna är sjuka och tja. Not nice. Jag tror att det är bra att det är helg nu i morgon i allafall, för förutom att de naturligtvis tvättat och decinficerat alla leksaker, toaletter och stolar, bord etc, så ska de tydligen skrubba alla rum i morgon, tvätta mattor, vilosängar, rubb och stubb. Förhoppningsvis blir alla som "ska" bli sjuka, sjuka hemma, över helgen, så att nästa vecka förhoppningsvis blir smittofri. Säga vad man vill, men det är ju inte det att de inte tar såna här utbrott på allvar i förskolorna, jösses vad de gnor! Men småbarn är småbarn...
I alla fall. Inkubationstid 1-2 dagar så jag håller tummarna så att det vitnar. Man är tydligen tyvärr smittbärare innan man insjuknar OCKSÅ, tack för det, lagen om alltings djävlighet, så jag har förbjudit barnen att gosa, brottas, kramas eller pussar med varandra och själv gosar jag iförd kemisk stridsdräkt.
Nästan.
Nu äger jag ju inte nån sån dräkt tyvärr, men jag har beväpnat mig med Clorox wipes och -spray. Som jag inte sprayar barnen med, men väl alla dörrhanddag, lampknappar, möbler, ytor och tja, allt annat jag kan tänka mig runt om huset, som inte blir förstört av lite klorin.
Jag diskar lego och jag förstör ozonlagret med alla kemikalier. So be it.
För. Jag. Hatar. Att. Kräkas.
torsdag 16 februari 2012
Illa, jag mår illa
När ni nu var så snälla och gulliga allihop och gav små glada tillrop för att bloggen vaknat ur vinterdvalan, så hade jag ju tänkt att författa ihop jordens mest spirituella och kreativa inlägg.
Men.
Så hämtade jag lillgrisen på dagis och möttes av fröken -iklädd förkläde, gummihandskar och s t o r flaska desinfektionsmedel- som redan i dörren meddelade att barngruppen drabbats av agressiv magsjukebakterie, tre barn hade kaskadkräkts i klassrummet under dagen och (tack och lov då) gått hem och hon rekommenderade att börja se till att Sven drack mycket vatten. I preventivt syfte.
Very najs, kaninbajs. Not.
Knappt hann vi väl utanför dörren på dagis, så tyckte jag att det bubblade misstänkt i magen och tjockade sig i halsen. Om man bortser från det faktum att lillgrisen själv mår strålande och har tryckt i sig typ 8 pannkakor till middag och så lite fil och flingor på det, så är jag hypokondriskt övertygad om att vi alla har en långhelg (på måndag är det President's Deay och sedan följs det av studiedag på tisdag, så det är fyradagarsledigt i barnens skola) fylld av kräkhinkar att se framemot.
Det finns egentligen bara en "barnsjukdom" som jag avskyr när barnen får, och det är just magsjuka. Jag hatar att kräkas. Och jag hatar ännu mer att torka andras kräk, tvätta andras kräk från golvet, eller duscha nerkräkta barn mitt i natten - alldeles oavsett hur söta gullebarn som än producerar det. Kräk som kräk liksom. Uuhäää och blää.
Så blev det med det spirituella. Det får vänta tills en annan dag. Nu ska jag gå och bädda med handdukar i och runt lillgrisens säng, samt placera ut strategiska hinkar till de större barnen. Och spruta antibakteriell spray runt mig själv, samt hela huset.
Undras just om katter kan få magsjuka också? Ååååh, tänkte inte på det... hur ska jag få kattskrället att kräkas i toaletten, jag bara undrar?
Men.
Så hämtade jag lillgrisen på dagis och möttes av fröken -iklädd förkläde, gummihandskar och s t o r flaska desinfektionsmedel- som redan i dörren meddelade att barngruppen drabbats av agressiv magsjukebakterie, tre barn hade kaskadkräkts i klassrummet under dagen och (tack och lov då) gått hem och hon rekommenderade att börja se till att Sven drack mycket vatten. I preventivt syfte.
Very najs, kaninbajs. Not.
Knappt hann vi väl utanför dörren på dagis, så tyckte jag att det bubblade misstänkt i magen och tjockade sig i halsen. Om man bortser från det faktum att lillgrisen själv mår strålande och har tryckt i sig typ 8 pannkakor till middag och så lite fil och flingor på det, så är jag hypokondriskt övertygad om att vi alla har en långhelg (på måndag är det President's Deay och sedan följs det av studiedag på tisdag, så det är fyradagarsledigt i barnens skola) fylld av kräkhinkar att se framemot.
Det finns egentligen bara en "barnsjukdom" som jag avskyr när barnen får, och det är just magsjuka. Jag hatar att kräkas. Och jag hatar ännu mer att torka andras kräk, tvätta andras kräk från golvet, eller duscha nerkräkta barn mitt i natten - alldeles oavsett hur söta gullebarn som än producerar det. Kräk som kräk liksom. Uuhäää och blää.
Så blev det med det spirituella. Det får vänta tills en annan dag. Nu ska jag gå och bädda med handdukar i och runt lillgrisens säng, samt placera ut strategiska hinkar till de större barnen. Och spruta antibakteriell spray runt mig själv, samt hela huset.
Undras just om katter kan få magsjuka också? Ååååh, tänkte inte på det... hur ska jag få kattskrället att kräkas i toaletten, jag bara undrar?
onsdag 15 februari 2012
Nu är glada vinterdvalan slut slut slut
Och eftersom man det är mycket mer kreativt och givande att faktiskt skriva ner blogginlägg och inte bara tänka dem i huvudet, så är det dags att vädra ut och öppna upp här igen, herrgud, hur länge kan man leka vinterdvala när vi knappt ens haft någon vinter här.
Nä. Tänkte väl det.
Nä. Tänkte väl det.
tisdag 15 november 2011
Saker som man kan fundera lite över så där på en tisdag
Jag är på Target, detta förfärliga ställe där man aldrig kan handla det-man-bara-skulle-ha...
På väg ut går en kvinna före mig, med en ledarhund. Anledningen till att jag över huvudtaget lade märke till henne, var för att hon hade hunden och jag först funderade över om man ens fick ha hundar inne i affären. Sen såg jag då att det var en ledarhund och då var det ju kanske inte så konstigt.
Jag går ut, sätter mig i min bil och tänker väl egentligen inte så mycket mer på det och ska köra iväg. Och då ser jag kvinnan sätta sig i förarsätet på en bil... Que!? Och ja, jag dubbelkollade tre gånger.
Nånting kändes väldigt konstigt med den bilden. Fel, skulle man kanske kunna drifta sig till att säga till och med.
Nu vill jag ju så gärna tro gott om alla och inte misstänkliggöra någon, men men men...
Jag kan inte låta bli.
På väg ut går en kvinna före mig, med en ledarhund. Anledningen till att jag över huvudtaget lade märke till henne, var för att hon hade hunden och jag först funderade över om man ens fick ha hundar inne i affären. Sen såg jag då att det var en ledarhund och då var det ju kanske inte så konstigt.
Jag går ut, sätter mig i min bil och tänker väl egentligen inte så mycket mer på det och ska köra iväg. Och då ser jag kvinnan sätta sig i förarsätet på en bil... Que!? Och ja, jag dubbelkollade tre gånger.
Nånting kändes väldigt konstigt med den bilden. Fel, skulle man kanske kunna drifta sig till att säga till och med.
Nu vill jag ju så gärna tro gott om alla och inte misstänkliggöra någon, men men men...
Jag kan inte låta bli.
lördag 12 november 2011
Naturen inpå knuten
Vi har friluftslördag hemmavid. Solen skiner och det är 17 grader varmt.
Herr Dahlstrand klipper gräset och röjer buskar och sly, Kronprinsen fiskar och av röjet eldar vi i fire pitten och rostar marshmallows. Förstås.
Hösten blir inte så mycket bättre.
fredag 11 november 2011
100% Old School American
Men nähä, om man bortser från att det åks en del inlines, så åker fortfarande majoriteten runt på ljusbruna snörsko-fyrhjulingar, till diskomusik på en stor inomhusrink med glittrande diskoboll i mitten.
Jag känner mig klart overklig och cinnematisk. Och gammal.
DJ:en spelar, jag tror den heter i alla fall, "Dance the night away", och när jag hör det samplade introt från den gamla goda 80-tals hiten "Lambada", så är det just Lambada jag tänker på och inget annat.
Mina barn har ingen aning om vad jag pratar om.
SÅ gammal är jag... eller, om man försöker se positivt på sin 40-årskris, och det gör man ju; DE är alldeles för unga, så det så.
Det funkar sådär.
fredag 28 oktober 2011
Guitar Heroes
Herr Dahlstrand och Kronprinsen äger stället och är dagens gitarrhjältar spelande Kiss. Särskilt herr Dahlstrand är märkligt lik Gene Simmons.
Eller inte.
Tack och lov.
söndag 23 oktober 2011
Go 'Skins!
... Eller Panthers...
Herr Dahlstrand och jag är på football i strålande underbart 20-gradigt höstväder - vårt "hemmalag" Carolina Panthers möter vårt "hjärtelag"; Washington Redskins.
Jag hejar lite åt båda hållen. Det känns liksom rättvisast så.
lördag 22 oktober 2011
Guess of the day
Elias hat fått tag på del av din Halloweenkostym.
Jag undrar vad han ska vara, det måste vara dagens svåraste gissning...
söndag 2 oktober 2011
Tröttsamt
Ibland blir jag alldeles väldigt trött på mig själv.
Som när barnens play-doo blivit så grötig och uppblandad att det mest påminner om formbara bajskorvar.
Som när jag då kommer ihåg att jag faktiskt köpte ny lera för ett tag sedan, just för att dey började se så bajsbrunt ut.
Som jag gömde på nåt slugt ställe så att lillgrisen inte skulle blanda i dem också, innan jag hann rensa ut dr brunblandade.
Som jag tydligen gömde så bra att inte jag heller kommer ihåg var.
*Andas in andas ut* Repetera
lördag 24 september 2011
Foppa var också liten en gång
Han ska bara sluta GÅ på tårna i skridskorna så blir det bra. Och jo, han åker åt rätt håll, det är blogger som envisas med att sätta honom på sniskan. Alltid nåt, menar jag...
lördag 17 september 2011
One-day höstmys
Nästa vecka är ska det bli 27 grader varmt igen, så det gäller att passa på att mysa så länge man kan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)