var detta inlägget i dåvarande graviddagboken (herregud, jag har "bloggat" i över 10 år!! Oregelbundet, men sant!).
Lite visste jag, vad som väntade nästa dag...
måndag 14 april (v 39+2): Hej och hå... ingen bäbis i sikte och sisa veckan (jaja, av de "ordinarie" 40 då). Men jag är som sagt inte särskilt förvånad heller, jag skulle bli bra mycket mer förvånad om mini-ulfsson kom utramlande förtidigt, snarare än försent. Och fortfarande är det lika overkligt och jag blir lika förvånad när jag tänker på hur nära det ändå är.
I dag pratade Claes och jag om vad som skulle hända nästkommande månad, när våra föräldrar ska komma på besök etc. och jag säger att "ja planeringsmässigt vore det ju bäst om mini-ulfsson inte kom allt för sent, så gärna inte senare än en vecka för sent. Nångång runt den 25:e eller så.... vilket är nästa vecka... NÄSTA VECKA!!!"
Det känns som ett år bort eller nåt, jag måste ha jordens förträngningsmekanism i gång, för jag kan inte för mitt liv få ihop att det ska födas barn väldigt, väldigt snart. Det är säkert därför jag är så bombsäker på att det kommer att gå långt över tiden också, för då kan jag ju förtränga det hela ytterligare ett tag. Och ändå, det är ju inte så att jag inte VILL ha barn, eller att mini-ulfsson ska komma ut, jag kan bara inte få ihop hur det ska hända och ATT det ska hända mig. Varianten med storkleverans känns i nuläget bra mycket mer trovärdigt, än det där med förlossningar och epiduraler ;-).
Men nu är nog det mesta fixat och färdigt inför litens ankomst, så gott det nu går. Till och med blöjor har införskaffats och JÖSSES så små de är. Men söta förstås också. Skötbordet har vi inte "bäddat" än, för det blir så fort dammigt i badrummet, men allting finns införskaffat och klart. Vagnen är bäddad (fattas bara annat, så som jag har tjatat om den där stackars vagnen den senaste månaden :-).) och "åka-hem" kläder från BB utvalda. Här lämnas minsann ingenting åt slumpen. Inte för att herr Dahlstrand på nåt vis har dålig klädsmak, men kontrollfreaken i mig var ändå tvungen att plocka i ordning vad JAG tycker är bra kläder :-).
Usch, det är också nån ny graviditetssida av mig själv som jag inte riktigt känner igen, men just nu känns det verkligen som om allting måste ske som jag har tänkt mig, på mitt sätt, annars är det stor risk att världen går under ;-). Jag skyller det på boar-hormoner...
Det börjar bli lite tungt att vara gravid nu också, men det är verkligen bara senaste veckan som det har börjat kännas så. Orken finns i huvudet och i händerna, men det är som om underkroppen, och framför allt fötterna, inte alls är på samma våglängd som resten av kroppen, för den orkar ingenting. Jag VILL promenera i solen -men blir trött efter 200 meter, jag VILL baka matbröd och bullar -men får ont i fötterna innan jag ens hunnit börja. Så lite stånk och stön blir det emellanåt, men herr Dahlstrand är märkvärdigt tålmodig och hjälpsam, så det går väldigt bra ändå. Han masserar händer och fötter så att det står härliga till och hjälper till och knuffa upp mig ur soffan när jag inte kommer upp (pinsamt men sant, så konstigt baktungt det blivit. Och framtungt. På samma gång.). Och så pratar han mycket med och om magen, och hur mycket han längtar efter att mini-ulfsson ska komma ut, så det känns tryggt. Det räcker ju med att en av oss har konstiga "blivande-mamma"nojor och tycker att det är lite läskigt. Mini-ulfssons pappa är kolugn och tycker bara att det ska bli mysigt. Då blir jag också, om inte kolugn, så i alla fall mindre nervös, och framför allt längtar jag efter att få träffa den som bor där inne i magen! Det SKA bli otroligt mysigt!!
Om det bara nu gick att beställa en stork...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar