måndag 14 januari 2008

Spending profile

Herr D ringde till det stora kreditkortsföretaget i lördags kväll för att uppdatera vår address. Men innan han hunnit pipa om kundservice, blir han kopplad till the fraud department. Det visar sig nämligen att någon fått tag på herr Ds kreditkortsnummer och begett sig på en liten nätt nätshoppingtur. Närmare bestämt hit, där den okände spenderat nånstans runt $400. Detta kunde man ju bli lite lagom uppstressad och nervös för, om det inte varit så att det stora kreditkortsföretaget i samma andetag som de berättade detta, dessutom lagt till att "Ni behöver inte oroa er, köpet gick inte igenom av oss, eftersom det inte alls passade er profil." !?

Tydligen är man mer övervakad än man tror. Naturligtvis är jag inte naiv nog att tro att de inte håller nån sorts koll och för statistik över var och vad vi handlar, men att de var så petiga, det känns lite märkligt. Naturligtvis blir man ju glad över att de har koll på just såna saker som om nu ens kreditkortnummer skulle bli stulet, men samtidigt så blir jag smått rebellisk och vill omedelbart ut och köpa massor av hip/hop "boys in the hood" grejer! Hur kan de veta att herr D inte drabbats av nån sorts livskris och bestämt sig för att hädan efter köpa jättestora byxor som hänger ner till knävecken i baken och stora guldkedjor på de mest obskyra websajter? Eller tänk om jag får lust att gå ut och beställa hem, tja inte vet jag, 569 porrfilmer i ett enda stort paket? Jag säger inte att det är särskilt troligt (det är nog ändå mer troligt att jag skulle köpa porrfilmer än att herr D skulle köpa hängbyxor och bling bling... Vad jag nu skulle med 569 stycken till ;-). Teoretiskt sett, naturligtvis.)

Jag undrar vad vi sitter i för fack... Antagligen förorts-familjs-facket, där ingen på det stora kreditkortsföretaget ens höjer på ögonbrynen om vi spenderar $400 på det stora byggvaruhuset/leksaksaffären/heminredningsbutiken etc. Lite lagom tråkiga, med andra ord. Suck. Jaja, det är väl bara inse att gone are the days...

För övrigt så trillade det in ett par nya inköpsförsök till under helgen, men eftersom herr D redan spärrat det gamla kortet så fick de stackars bedragarna varken storbildstv eller fler par hängbyxor. Pilutta dem, är allt jag har att säga om den saken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar