Tjuvstart

för Halloweenfirandet var det ikväll med Fall Festival på kronprinsens skola. Lyckligtvis behövde den inkallade insatsstyrkan inte göra mycket annat än att se cool ut, äta korv och sockervadd, samt blåsa i visselpipa med jämna mellanrum (oklart varför). Den övriga församlingen innehöll nämnligen, tack och lov, varken terrorister eller andra grövre brottslingar, utan bestod mest av prinsessor, snälla superhjältar, häxor samt en förvirrad banan.

SVT World kommer till Nordamerika

Dyrt, men dock! För eventuella amerikanska läsare, finns mer information här!

Post vaccinations-status

24 timmar efter svinis-vaccinet uppvisar barnen följande symptom:
Båda har fått små blå prickar över hela kroppen, bulor i pannan som liknar små horn, 41 graders feber och yrar osammanhängande. Jag funderar på att ringa doktorn och fråga om det verkligen ska vara så här...


Förlåt. Kunde inte låta bli :-). Båda barnen verkar ha sluppit några biverkningar än så länge, annat än att Mathilda har fått lite hosta. Är väl svårt att säga om den är relaterad till vaccineringen eller bara lite hosta i största allmänhet, så den gillas inte. Peppar peppar. Nu har vi bara 27 dagar kvar tills vaccination #2, vi får väl se om vi klarar oss dit.

Skattjakt

Sven, detta underbara 17-månaders barn från helvetet, tycker om att gömma saker, flytta saker och stoppa in saker. Nu har han flyttat, gömt och stoppat undan sin pipmugg någonstans. Frågan är bara var? Jag har letat runt husets alla skåp, lådor och gömmor utan framgång och försökt tänka som en 17-måning - även det utan framgång.

Pipmuggen var fylld med mjölk, så förr eller senare lär det väl bara vara att följa luktspåret så kommer den väl fram. Helst förr, då.

What a difference some weeks make

Så. I fredags var jag till barnläkaren med Sven för en misstänkt öroninflamation (vilket det också visade sig vara, fast riktigt lömsk eftersom han inte hade någon feber eller andra sjukomssymptom utan bara höll sig för öronen emellanåt.) och passade då naturligtvis på att förhöra mig lite om hur det gick med svininfluensavaccinet, stod deras icke-vaccineras ståndpunkt kvar etc.

Vilket den inte gjorde. Vår läkare rekommenderade istället starkt att vaccinera barnen eftersom varenda veckorapport från CDC (Center for Disease control, tror jag att det står för) visar på stadigt ökande och värre siffror i antal dödsfall och svårare fall för just barn och ungdomar under 25. Tydligen precis omvänt som det brukar vara med vanlig influensa, där personer över 65 oftast är de värst drabbade. Hon sa också att hennes man, som jobbar på Charlottes barnsjukhus, är mycket oroad över den otroliga ökning av barn som blivit så sjuka i influensan att de kräver sjukhusvård och i flera fall även intensivvård. Hon hade själv vaccinerat sina barn (icke helt oväsentlig information) och hade inte läst en enda studie där barn reagerat värre på detta vaccin än det vanliga influensavaccinet som kommer varje år.

Så. That sealed the deal för mig. Jag säger inte att andra föräldrar inte får tänka annorlunda, vi gör alla det vi tror är bäst för våra barn, men i morgon blir det H1N1vaccinering (med nässprey, tack och lov) för de större barnen. Lillgrisen får vänta, för de har förnärvarande slut på det vanliga sprut-vaccinet. Sedan hinner vi väl alla få det ändå, innan vaccinet "tar", och överleva utan problem, men det skulle väl bara vara som det är i såna fall.

Fredagskväll i västerled

Avd avancerad anatomi

Sonen, lycklig, sittande på toaletten: Mamma, vilken tur att jag har en stjärt så att mitt bajs kan komma ut!

Innan det blir helg igen

Så är det väl bäst att jag lägger ut lite foton från förra helgens utflykt. En promenad i skogen upp på ett berg och fika med varm choklad hade vi tänkt oss. Barar det att det var väldigt brant att ta sig upp för det där berget, framför allt för barnen. Och det tog vääääldigt lång tid. Men barnen var så duktiga och gick och orkade mycket mer än jag hade trott att de skulle. Och vackert var det på toppen, man kunde se ända till Mariannelund uptown Charlotte, långt bort i diset.

Ole dole doff

Åhhh det är så svårt... Ska jag vältra mig i Halloweendekorationer eller julpynt. Ja, redan. Vill ha rött och guld och små lampor en masse i fejkiga grangirlanger (Själva huvudpersonsgranen ska dock vara på riktig. Och inte inköpt i oktober. Helst)!

Det är rea på det mesta Halloween och affärerna är fulla av julpynt. Galet tidigt och inget riktigit riktig människa julpyntar väl i mitten av oktober. Väl?

You are not alone

Baserat på de kommentarer jag fått på mina dammsugningsvanor, så kan jag bara be att få meddela att jag är inte ensam! Vi är fler som ägnar oss åt spindeldammsugning!

Herr Dahlstrand må skaka på huvudet, sucka och kalla mig vad-det-nu-var-nånting-patetisk, men jag står stark och rak. Jag tänker inte låta mig nedslås, förlöjligas eller motarbetas; Jag heter Jenny och jag har inga spindlar hemma hos mig för de har jag dammsugit upp.

Fast jag tänker ta åt mig det kloka rådet att byta dammsugarpåse utomhus. För säkerhetsskull.

Klargörande

Ok, jag insåg just att det där om att önska astmadöd på spindlarna just inte låter värst buddhistiskt eller vänligt. Jag vill bara tillägga att det bara är dammm-astma jag önskar att de har. Inte gräs/pollen/pälsdjurs allergiastma. Då skulle det ju vara svårt för dem att leva i skogen och jag förstår att även spindlar måste ha någonstans att leva.

Alltså. Bara. damm. Inget annat.

Ajaj, det här osar dålig karma all over...

Imse vimse spindel

Vi har haft en väldans, och då menar jag väldans, massa spindlar i och runt vårt hus den här hösten. Framförallt i garaget. Tydligen är det spindelår i år, vad nu det betyder, annat än att de usliga spindlarna tydligen bestämt sig för att uppgradera sitt boende från naturen till - vårt hus.

Jag tycker inte om spindlar (Ok, jag tycker inte om några kryp och mest illa av allt tycker jag om kackerlackor. Men i brist, tack och lov, på sådana är spindlar äckligt nog.) och jag tycker framförallt inte om stora spindlar som kryper runt i mitt vardagsrum och väver spindelnät överallt i alla hörn de kommer åt, så snatr man vänder ryggen till. Passar förvisso bra så här i Halloween-tid, jag vet, och spindlarna är inte farliga, har jag fått mig bevisat. Men spindlar som spindlar liksom. Ääääcckliiigt. Punkt slut.

I alla fall. Jag tycker inte bara att spindlar borde utrotas från allt vad i närhet av mänskligheten heter (utom i närheten av dumma människor som får för sig att tälta i skogen typ. Spindlar får bo i skogen, det går bra, jag har väl en gnutta Buddism i mig), jag är sjåpig också. Jag tycker inte om att befatta mig med spindlar. Alls. Jag vill inte mosa dem i papper och slänga (tänk om de inte riktigt dör där inne i pappret och kryper ut och biter mig. Kan hända, snäll spindel eller inte.), jag vill inte jaga runt dem på en bit kartong eller nåt, för att släppa ut dem i trädgården (Jag är väl inte dum heller, då kommer de ju bara in igen.) och jag vill framför allt inte ta dem i handen och göra vad det nu är herr Dahlstrand gör. Oh no. Jag vill helst av allt låtsas om att de inte finns, men eftersom det bara leder till att de idkar seriös spindelbäbistillverkning i hörnen, så har jag ju insett att det inte funkar, och dessutom får jag tvångstankar att Sven ska äta upp dem. Så jag gör det näst bästa - Nämligen sätter ett glas eller nåt över dem och väntar på att herr Dahlstrand kommer hem och tar hand om dem. Problemlösning på högsta nivå.

Eller jag gjorde så. Tills jag en dag kom på en ännu bättre lösning, som dessutom skulle eliminera slalom mellan spindelglas på golvet, och bäst av allt, herr Dahlstrands suckar om "sjåp och patetiska kvinna". En bra kvinna reder sig på egen hand, liksom: Jag kom på att jag kan dammsuga upp spindelmonstren! Schlurp säger det bara och no more spindel och jag har kunnat hålla behörigt avstånd. Så smart!

Tyckte jag ända tills idag. Idag kom jag på att jag ju faktiskt inte vet om spindlar dör av att åka in i en dammsugare och nu är det snart dags att byta dammsugarpåse... Tänk om jag tar ut påsen och ut kryper elva miljarder matrestgödda , arga, spindlar i enad attack!!? Har någon nånsin hört talas om ifall spindlar kan lida av astma? I såna fall kan man ju hoppas att allt damm tagit kål på dem där inne, men jag är osäker. Wikipedia nämner ingenting om saken och det bär mig emot att ta med mig dammsugaren och leta upp någon spindelspecialistzolog som kan hjälpa mig. Det känns liksom lite överdrivet på nåt vis, jag vet inte.

Det bär mig nästan lika mycket emot att krypa till korset och erkänna min sjåpighet, men jag får helt enkelt sätta mig ner och vänta på att herr Dahlstrand ska komma hem och kan byta påse...

Äsch då.

Det verkar bli en fin dag idag

Började morgonen med en powerwalk med bästa grannen MK. Tillräckligt kyligt i luften för att ha en tunn långärmad tröja och munkjacka, men inte så kallt att det var ruggigt. Lukten av jord och gräs från regnet igår och en aning av höst i luften -Härligt!

Nu, stora Starbucks muggen med kaffe, frukost fixad till familjen och dags att hoppa i duschen. Det blir en bra dag i dag.

Bilder av livet

Skrivinspirationen har varit dålig på senaste tiden. Ibland räcker det ju liksom med att uppleva sitt liv en gång, live, utan att man för den delen känner att det är värt att upprepa. Inte för att det är dåligt, men bara för att man inte har nån inspiration att göra nåt läsvärt av det. Så kan det bli.

Däremot så kan man fotografera sitt liv, så att man kan komma ihåg det, när man känner för lite upprepning.

Man kan minnas att man roade sig med att naturfotografera med sin nya kamera...




... Att barnen hoppade i "bouncy castles"




... Att man bakade bröd och att vi äntligen fick klart vår vindsförvaring




... Att man var på tågmuseum, åkte gammalt ånglok och tittade på kilometervis av modelljärnväg




... Och att minsta grisen hållit på att få kindtänder i en mindre evighet, med tillhörande megadreggel, pyttefeber och framförallt kink.

Hmmm

Om man dammsuger upp något som ser märkvärdigt likt ut ett julgransbarr i oktober, betyder det då att man dammsuger alldeles för sällan, eller att granbarr har en sällan skådad förmåga att gömma sig för solen och komma fram när man minst anar?

Nåja. Om drygt två månader blir alla barr legitima igen. Tills dess låtsas jag som det barrar regnar.

Sviniga nyheter om barnvaccin

Nu är jag lite, lite (ok lite) freaked out. Jag har inte gått runt och oroat ihjäl mig för svininfluensan, tänkt liksom att det är en influensa som alla andra influensor, vi vaccinerar mot den när vi kan och håller tummarna fram tills dess. Liksom.

I morse läser jag i tidningen att nu har man minsann börjat skicka ut vaccin och North Carolina ska få 600,000 doser i första vändan och kom och vaccinera er med början i nästa vecka. Jag ringer till barnens läkare på en gång och tänker att nu är det lika bra att beställa tid tidigt, så får vi det ur världen innan någon blir sjuk. Men. Men. Då svarar de att de inte har beställt något vaccin och inte tänker vaccinera mot svinis i nuläget på vår barnläkarmottagning!!? När jag något förvånad undrar varför, så svarar sköterskan att läkargruppen helt enkelt inte tycker att det gjorts tillräckligt många studier på biverkningar hos barn för att de ska kunna känna sig säkra på att det är helt ofarligt. Det är antagligen fine, man har inte hört om några allvarliga biverkningar, men man har helt enkelt inte testat det på tillräckligt många barn för att vara helt säkra och därför har våra läkare valt att avvakta vidare studier.

Det var just då jag började känna mig lite svettig. Jag är otroligt glad för att vi har läkare som vågar ta egna beslut, och värnar om barnens bästa (eller om man vill vara mer cynisk, antagligen värnar om att de inte ska bli stämda. Såklart.), oavsett vad alla myndigheter säger. Jag skulle ju aldrig vilja utsätta mina barn för någonting som inte är ansett som säkert. Samtidigt så vill jag ju helst skydda mina barn från att få svininfluensa och bli jättesjuka. Alla vaccin har ju fler eller färre biverkningar, så det är inte så att jag tror att läkarna väntar på att det ska vara 100%-igt säkert heller.

De bad mig återkomma i början av november och tills dess får jag väl fortsätta att låta bli att oroa mig och tro att svininfluensan är den nya böldpesten. För det är den inte och med största sannolikhet kommer barnen bara att bli sjuka, och sedan blir de friska och jag behöver inte oroa mig mer för vaccin eller inte. Och kanske borde jag springa iväg och vaccinera mig själv, och Herr Dahlstrand, också, när jag ändå är farten. Jag kan ju börja med det.

En stilla mammahyllning

...ägnar sig Annette Kullenberg åt idag. Läs den, alla mammor, för det är så sant som det var sagt.

I övrigt har det varit mycket ond rygg... nej förlåt, nu ljög jag; Ond skinka är det faktiskt, senaste veckan. Det låter ju hyfsat normalt att säga att man har ont i ryggen, det kan man ju ha lite till mans emellanåt om man nu har ont någonstans. Att man har muskelspänningar i nacken och spänningshuvudvärk. Så icke jag. Jag har muskelspänningar i vänstra skinkan och får spänningsvärk i nedre ryggen. Känns ju normalt. "Ah nej men du vet, det är mycket nu, och när jag blir stressad så sätter det sig alltid direkt i skinkan." Typ.

Tur att jag är bättre nu. Och händanefter går jag runt och spänner axlarna allt jag kan om jag behöver, så kör vi lite vanlig hederlig ryggmassage nästa gång. Fnys