Sommartorka, sommarstiltje, semesterhjärna, batteriladdning, bloggvila
Högtryck, lågtryck (flest), GB glass eller Sia?
Fästingar, maskar, myggor och flugor - en och annan vilsen geting
Vaxholmsbåt, Finlandsbåt, segelbåt, motorbåt och bil men för lite tunnelbana enligt barnen
Varmkorv, kallkorv (på macka - gott), grillkorv, stark korv och helst inte mer korv i sommar, tack!
Stora lass av jordgubbar, plocka körsbär direkt från trädet, hitta smultron och skogen lyser blå av blåbär. Blåbärspaj med vaniljvisp
Smörstekta kantareller - Alldeles gratis för de som är lyckliga nog att känna en svampplockare
Saftkalas,kafferep... kaffe och fika, fika och kaffe, kaffe, kaffe, kaffe
Födelsedagskalas, tårtkalas och tårta bara i största allmänhet
Studsmattor, sandlådor, gungor
Kompisar, kusiner, stora och små, gamla och nya vänner
Skrubbsår, blåbärsfläckar, smutsiga fötter och vad är det för fel med svenskt tvättmedel?
Asfalt, jord, plötsligt gör inte gruset ont under fötterna längre
ett steg, två steg, tre steg och så inga steg på ett tag. A small step för mankind, but a giant leap för Sven
Svenska filmer, svenska böcker, svenska tidningar - svensk överdos?
Pappa jobbar, pappalängtan, pappa kommer - I morgon!
Två och en halv vecka kvar, det är inte klokt vad tiden går fort när man har roligt!
torsdag 23 juli 2009
söndag 5 juli 2009
Det var det där med svengelskan
Loppan och jag är och shoppar (födelsedagspresent till kronprinsen som ju har hett efterlängtad födelsedag i veckan) och hon är jättetörstig. Första stället vi frågar efter en dricka på (typ en festis eller nåt) har inga, så Loppan drar mig vidare.
"Kom mamma, titta där borta. Där kan vi nog få en drink."
Tja, varför inte? Hon pekade ju på (det stängda) systembolaget...
"Kom mamma, titta där borta. Där kan vi nog få en drink."
Tja, varför inte? Hon pekade ju på (det stängda) systembolaget...
lördag 4 juli 2009
I'm lovin' It
En McDonald's är alltid en McDonnld's. Och alla deras hamburgare smakar likadant överallt.Skulle man ju kunna tro typ, men se det är inte helt sant. Efter veckans nedslag i verkligheten, dvs på McDonald's i Rissne, kan jag meddela följade skillnader mellan svenska och amerikanska hamburgertempel:
I Sverige får man fortfarande inte förtroende som kund att ta sin egen dricka, utan får snällt beställa sin cola över disk. Jag vet inte hur länge sedan det var i USA som det var så, och nu har de till och med slopat konceptet att man ska betala olika för olika stora drickor, eftersom man ju ändå alltid får gratis påfyllning så var det ju inte en dag för tidigt tycker jag då. Nu gäller $1 för alla storlekar. Men som sagt, inte i Sverige.
I Sverige verkar det inte finnas någon Fish fillet. Eller åtminstone kunde jag inte se någon sådan på menyn på mitt referens McDonalds. Finns det någon annanstans? Inte för att jag ville ha en, men borde man inte ha alternativet? Eller är det bara i USA de finns kvar därför att där finns en massa katoliker som inte får äta kött på fredagar. Eller om de får äta kött, men vill äta fisk? Asch, det är nånting med fisk och fredagar och att McDonald's säljer en massa fiskburgare då. Jag får nog gå och Googla lite...
I Sverige har man verkligen dragit projektet "erbjuda barn hälsosamma alternativ" ett bra steg längre än i USA. Morötter och äpplebitar OCH lättmjölk. Bravo!
USA är MIL efter de svenska McDonaldsarna vad gäller sopsortering. Här fanns det typ tre små nedkast för olika grejer - I USA dumpar man hela alltet i samma tunna fortfarande. Som man alltid har gjort. Till de amerikanska restaurangernas försvar får jag dock säga att det är lätt att slänga sina sopor när man är klar. På McDonaldsen i dag fick man älga runt ett vart runt restaurangen för att ens förstå var sopen var.
Svenska McDonald's anställda är ungefär lika halvpuckade som amerikanska. Eller ointresserade. Nånting är det i alla fall, för det kändes väldigt hemtamt och välkänt när det saknades några beställda saker i påsen, och man fick ta en extra tur tillbaka till kassorna. Fast vår kassörska var kanske till och med liiiiite extra puckad:
Jag: ... Och så vill jag ha en Happy Meal med encheeseburgare, och kan jag få bara ketchup på den?
Kassörskan: ??? Eh, alltså... vill du inte ha köttet och osten då?
Svenska McDonald's verkar ha en extremt hög servicenivå; Mitt när vi sitter och äter och lillgrisen håller på att slabbar och tappar pommes frites som allra bäst, kommer det en mycket trevlig ung man och börjar sopa golvet. I början sopar han runt oss, vid andra bord, men uppenbarligen var hans renlighetsönskan mycket stark, för innan vi visste ordet av så sopade han också under vårt bord, runt och under lillgrisen. Det var bara att lyfta på fötterna och vara glad. Inga gamla pommes frites skräpande runt där inte!
Och McDonald's hamburgare smakar verkligen likadant överallt tror jag. Det ligger nånting tryggt i det också. Alldeles oavsett hur trendigt, rent och snyggt eller sunkigt och nedgånget det är. Samma skräpmat. Lika gott.
I Sverige får man fortfarande inte förtroende som kund att ta sin egen dricka, utan får snällt beställa sin cola över disk. Jag vet inte hur länge sedan det var i USA som det var så, och nu har de till och med slopat konceptet att man ska betala olika för olika stora drickor, eftersom man ju ändå alltid får gratis påfyllning så var det ju inte en dag för tidigt tycker jag då. Nu gäller $1 för alla storlekar. Men som sagt, inte i Sverige.
I Sverige verkar det inte finnas någon Fish fillet. Eller åtminstone kunde jag inte se någon sådan på menyn på mitt referens McDonalds. Finns det någon annanstans? Inte för att jag ville ha en, men borde man inte ha alternativet? Eller är det bara i USA de finns kvar därför att där finns en massa katoliker som inte får äta kött på fredagar. Eller om de får äta kött, men vill äta fisk? Asch, det är nånting med fisk och fredagar och att McDonald's säljer en massa fiskburgare då. Jag får nog gå och Googla lite...
I Sverige har man verkligen dragit projektet "erbjuda barn hälsosamma alternativ" ett bra steg längre än i USA. Morötter och äpplebitar OCH lättmjölk. Bravo!
USA är MIL efter de svenska McDonaldsarna vad gäller sopsortering. Här fanns det typ tre små nedkast för olika grejer - I USA dumpar man hela alltet i samma tunna fortfarande. Som man alltid har gjort. Till de amerikanska restaurangernas försvar får jag dock säga att det är lätt att slänga sina sopor när man är klar. På McDonaldsen i dag fick man älga runt ett vart runt restaurangen för att ens förstå var sopen var.
Svenska McDonald's anställda är ungefär lika halvpuckade som amerikanska. Eller ointresserade. Nånting är det i alla fall, för det kändes väldigt hemtamt och välkänt när det saknades några beställda saker i påsen, och man fick ta en extra tur tillbaka till kassorna. Fast vår kassörska var kanske till och med liiiiite extra puckad:
Jag: ... Och så vill jag ha en Happy Meal med encheeseburgare, och kan jag få bara ketchup på den?
Kassörskan: ??? Eh, alltså... vill du inte ha köttet och osten då?
Svenska McDonald's verkar ha en extremt hög servicenivå; Mitt när vi sitter och äter och lillgrisen håller på att slabbar och tappar pommes frites som allra bäst, kommer det en mycket trevlig ung man och börjar sopa golvet. I början sopar han runt oss, vid andra bord, men uppenbarligen var hans renlighetsönskan mycket stark, för innan vi visste ordet av så sopade han också under vårt bord, runt och under lillgrisen. Det var bara att lyfta på fötterna och vara glad. Inga gamla pommes frites skräpande runt där inte!
Och McDonald's hamburgare smakar verkligen likadant överallt tror jag. Det ligger nånting tryggt i det också. Alldeles oavsett hur trendigt, rent och snyggt eller sunkigt och nedgånget det är. Samma skräpmat. Lika gott.
onsdag 1 juli 2009
Nån idiot kom på att det vore väl roligt att gå på Skansen
Så det gjorde barnen, jag och kronprinsens gudfar och tilllika bästaste H. Jag är inte säker på att det blir återbesök på ett rätt långt tag. Åtminstone inte med barn.
Först och främst, jag tror att Skansen lämpar sig allra bäst för vuxna utan barn med ett intresse av svensk kulturhistoria. Som gillar alla hus och miljöer men skiter i om kattungarna i mini-Skansen sover och är totalt likgiltiga över om det finns fem eller sex björnungar och vem av björnungarna är vem, samt äldst. Sån som jag egentligen är, eller var, eller blir eller... Sån som jag tror att jag var en gång i tiden då.
Nu var jag inte inne i ett endaste litet hus, glasblåseri eller krukmakeri för 1) Man kan inte ta med barnvagnar in i minihusen och lillgrisen är inte direkt lämpad för att sitta längre stunder ensam och övergiven i en vagn (även om risken att någon skulle "sno" honom väl får anses vara minimal, jag tror inga barnarövare vill ha mistlurar - det blir liksom inte så diskret.) och 2) Ingen av mina söner, varken små eller lite större, på minsta vis är lämpade för små rum fyllda av glas.
Däremot är mina söner, åtminstone den äldre av dem, mycket lämpad för att fika. Knappt hann vi innanför entreen, innan han deklarerade att han minsann var så huuuuunnnggriiiig (45 minuter efter lunch), samt framför allt tööööörrsssstiiiig. Den som har träffat Elias vet också att han inte uttrycker sig med små bokstäver, framförallt inte när han vill ha någonting (som han vill ha nu genast med detsamma). Jag fick därför flera misstänksamma blickar från präktiga barnvagsmammor vars lintottar nöjda satt och slabbade glass i vagnen, som om jag inte gett mitt barn näring på flera dagar. Eller så tyckte de bara helt enkelt att han lät fördjävligt, det kan ju ha varit det också ;-).
Nåja. Prinsessan knatade på uppför backarna och kronprinsen drogs ilsket protesterande med för att inspektera de icke existerande kattungarna, de icke existerande uttrarna, icke existerande igelkottar och marsvin, två kor som höll på att skrämma slag på honom genom att råma honom i örat, samt tre trötta kaniner och en ansiktsmålning sponsrad av "Lilla Lo, polarbröd". Sedan kolapsade H och jag med varsin kaffe, barnen utfodrades med stans dyraste pannkakor som de halvåt, samt fick slåss mot trettio småfåglar och höns som inte alls verkade förstå konceptet "Människor först och ni får äta smulorna", utan försökte sig på flygande attacker mot bullar och pannkakor (Ok för bullar, men pannkakor!?? Jag har väl aldrig sett en småfågel käka pannkakor i mitt liv!?).
Efter det njutbara fikat, hade vi en from förhoppning om att nu kunna valla de små älsklingarna förbi älg, björn och andra roliga djur. Barnen hade from förhoppning om glass. Visst, en älgkalv eller två kunde vi väl få peka ut, men sedan pekade de nogsamt ut att flickan där borta åt sockervadd och pojken där borta åt en klubba. Dessutom var det varmt, kissnödigt och de hade ont i fötterna.
Och visst. En jättevarm sommardag får man kanske ha förståelse för att det inte är så värst många djur som gör cikuskonster och springer kors och tvärs, men det hade ju varit kul om de åtminstone hade synts alls. Jo, vi såg tre björnungar som var roligt, men det var då allt i form av djurupplevelse och ska man titta på priset per djurtitt så var det rätt deprimerande.
Efter lite glass - där kronprinsen naturligtvis tappade sin innan han hunnit ta en slick, varpå mamman fick svetta runt mellan glasskioskerna för att köpa en ny och ett par karusellåkningar var alla nöjda med att få tacka Skansen för besöket och bege oss hemåt. Trodde jag i alla fall. Det var innan prinsessan allvarligt påminde mig om att jag LOVAT att de skulle få åka tunnelbana också. Det var bara att vika sig, för lovar man så lovar man (även om man kanske också när en from förhoppning om att ett Skansenbesök liksom skulle mildra behovet av tunnelbaneåkande). Som tur är var H smart nog att föreslå att han skulle släppa oss vid Östermalmstorg och sedan hämta upp oss vid Stadion, så att jag slapp ställa bilen och hasa runt stan med barn och barnvagnar.
Så. Ett Skansenbesök och en tunnelbaneåkning senare kom vi äntligen hem. När jag frågade kronprinsen om vad det roligaste var med Skansen så svarade han, givetvis - Att åka tunnelbana. So much for the moose...
Först och främst, jag tror att Skansen lämpar sig allra bäst för vuxna utan barn med ett intresse av svensk kulturhistoria. Som gillar alla hus och miljöer men skiter i om kattungarna i mini-Skansen sover och är totalt likgiltiga över om det finns fem eller sex björnungar och vem av björnungarna är vem, samt äldst. Sån som jag egentligen är, eller var, eller blir eller... Sån som jag tror att jag var en gång i tiden då.
Nu var jag inte inne i ett endaste litet hus, glasblåseri eller krukmakeri för 1) Man kan inte ta med barnvagnar in i minihusen och lillgrisen är inte direkt lämpad för att sitta längre stunder ensam och övergiven i en vagn (även om risken att någon skulle "sno" honom väl får anses vara minimal, jag tror inga barnarövare vill ha mistlurar - det blir liksom inte så diskret.) och 2) Ingen av mina söner, varken små eller lite större, på minsta vis är lämpade för små rum fyllda av glas.
Däremot är mina söner, åtminstone den äldre av dem, mycket lämpad för att fika. Knappt hann vi innanför entreen, innan han deklarerade att han minsann var så huuuuunnnggriiiig (45 minuter efter lunch), samt framför allt tööööörrsssstiiiig. Den som har träffat Elias vet också att han inte uttrycker sig med små bokstäver, framförallt inte när han vill ha någonting (som han vill ha nu genast med detsamma). Jag fick därför flera misstänksamma blickar från präktiga barnvagsmammor vars lintottar nöjda satt och slabbade glass i vagnen, som om jag inte gett mitt barn näring på flera dagar. Eller så tyckte de bara helt enkelt att han lät fördjävligt, det kan ju ha varit det också ;-).
Nåja. Prinsessan knatade på uppför backarna och kronprinsen drogs ilsket protesterande med för att inspektera de icke existerande kattungarna, de icke existerande uttrarna, icke existerande igelkottar och marsvin, två kor som höll på att skrämma slag på honom genom att råma honom i örat, samt tre trötta kaniner och en ansiktsmålning sponsrad av "Lilla Lo, polarbröd". Sedan kolapsade H och jag med varsin kaffe, barnen utfodrades med stans dyraste pannkakor som de halvåt, samt fick slåss mot trettio småfåglar och höns som inte alls verkade förstå konceptet "Människor först och ni får äta smulorna", utan försökte sig på flygande attacker mot bullar och pannkakor (Ok för bullar, men pannkakor!?? Jag har väl aldrig sett en småfågel käka pannkakor i mitt liv!?).
Efter det njutbara fikat, hade vi en from förhoppning om att nu kunna valla de små älsklingarna förbi älg, björn och andra roliga djur. Barnen hade from förhoppning om glass. Visst, en älgkalv eller två kunde vi väl få peka ut, men sedan pekade de nogsamt ut att flickan där borta åt sockervadd och pojken där borta åt en klubba. Dessutom var det varmt, kissnödigt och de hade ont i fötterna.
Och visst. En jättevarm sommardag får man kanske ha förståelse för att det inte är så värst många djur som gör cikuskonster och springer kors och tvärs, men det hade ju varit kul om de åtminstone hade synts alls. Jo, vi såg tre björnungar som var roligt, men det var då allt i form av djurupplevelse och ska man titta på priset per djurtitt så var det rätt deprimerande.
Efter lite glass - där kronprinsen naturligtvis tappade sin innan han hunnit ta en slick, varpå mamman fick svetta runt mellan glasskioskerna för att köpa en ny och ett par karusellåkningar var alla nöjda med att få tacka Skansen för besöket och bege oss hemåt. Trodde jag i alla fall. Det var innan prinsessan allvarligt påminde mig om att jag LOVAT att de skulle få åka tunnelbana också. Det var bara att vika sig, för lovar man så lovar man (även om man kanske också när en from förhoppning om att ett Skansenbesök liksom skulle mildra behovet av tunnelbaneåkande). Som tur är var H smart nog att föreslå att han skulle släppa oss vid Östermalmstorg och sedan hämta upp oss vid Stadion, så att jag slapp ställa bilen och hasa runt stan med barn och barnvagnar.
Så. Ett Skansenbesök och en tunnelbaneåkning senare kom vi äntligen hem. När jag frågade kronprinsen om vad det roligaste var med Skansen så svarade han, givetvis - Att åka tunnelbana. So much for the moose...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)