Paus

Livet är fullt, för oss alla som skriver och ofta för mig, av saker som aldrig hamnar i bloggen, av olika skäl. Just nu är livet fullt av sådant som inte går att skriva om. Det går inte heller att riktigt tänka på att skriva om det som går, det blir för trivialt.

Jag får pausa ett litet tag och samla ihop mig och mina tankar. Jag kommer tillbaka.

Ett hjärta fyllt av kärlek?

Vissa stunder med barn är underbara på det sättet att man nästan får ont i hjärtat av kärlek. En morgongosig bäbis, som lägger små mjuka barnarmar runt ens hals och avfyrar ett 4 risgryn stort leende. Och så insikten att hela det lilla glada barnet är full av bajs, man själv är nu full av bajs och sängen är full av bajs....

Det var inte en av de underbara stunderna, men som sagt, jag vet att de finns.

Ja men det var då själva...

I går spenderade jag en god del av den underbara, soliga, vårlördagseftermiddagen med att olja in teakbordet. Klet, kladd och dropp. Men värt det i slutändan, jag gillar teak.


Idag regnar det. På mitt nyoljade bord.

Jag tror att det hann torka tillräckligt. Helt säker kan man ju inte vara, och blir det vattenfläckar på det så får Herr Vädergud själv olja om det. Jag gör det icke, så kul var det inte. Jag har fortfarande en tova i bakhåret av droppande teakolja.

Skenet kan bedra

Lördagskvällen har preci spenderats med filmen "Lars and the real girl" som verkligen visade sig vara HELT totalt annorlunda mot vad jag trodde. Jag trodde det skulle vara mer av en "ha ha komedi" och istället visade det sig vara en riktigt varm myspysfilm.

Så har du inte sett det på grund av titeln och det faktum att man faktiskt luras att tro att den bara handlar om en kille som blir kär i en uppblåsbar docka - Så tänk om och gå och hyr den!! Visst skrattar man, men den har även en helt annan sida; Varm, tänkvärd och lågmäld.

Och räcker inte det, så kan man se den bara för att Ryan Gosling är så bra (om än iklädd de mest hiskeliga stickade tröjor filmen igenom, stackars karl.).

Not in my backyard

Det ringde på dörren mitt i lördagsförmiddagen. Utanför stod två tantkvinnor i obestämd ålder (faktiskt, de skulle ha kunnat vara allt mellan 35 och 65, men om de var åt det lägre håller var det lite synd om dem.). Det som däremot var mycket bestämt med dem, var att man på flera hundra meters håll hade kunnat klassificera dem som typiska "medelklassamerikanskor i förorten med ett eller flera barn" som dessutom körde minivan - Med andra ord var de urtypen för sk soccermoms. Inget ont om dessa.

I alla fall. Med sig hade de klisterlappar, dörrhängare (ni vet såna där som man hänger runt handdaget på hotell med "Do not disturb" typ. Fast det stod då förstås något annat på deras hängare. Duh.), informationsblad och listor på clipboards. De var på mission med protestlistor mot ett, vad de kallade, sports complex, som tydligen planeras för att byggas bortom vår skola (ett par hundra meter ifrån där vi bor.). När jag hörde just sports complex, var min första tanke att det ju var för väl att de gick runt med protestlistor om det nu skulle byggas en Globen precis runt knuten, för det verkade lite överdrivet för lilla förorten, man säger så.

Fast i nästa mening förklarade de att "sportkomplexet" skulle bestå av ytterligare fotbollsplaner (det finns redan 6 eller nåt), med tillhörande belysning (som måste släckas senat 22 på kvällen), samt ett antal baseballfält och om det var nåt mer, jag minns inte. Men i stort sett alltså inte riktigt det jag skulle kalla för ett komplex -särskilt eftersom det helt saknade hus, eller arena.

Att detta ska byggas är tydligen förfärligt, eftersom, fortsatte de i samma andetag, det innebär ökad trafik, som skulle "be a threat to our school children" på vår "stora väg" (som verkligen inte är tättraffikerad till vardags) med "large tournaments on the weekends"...

Hmmm. Jag funderade i ungefär två sekunder och meddelade sedan att jag faktiskt inte såg något stort problem med detta och att jag tvärtom tyckte att det var bra att det kom fler sportmöjligheter till förorten, att skolan ju skulle kunna utnyttja fälten (och vi grannar också) när de inte användes och att barnen ju faktiskt inte rör sig i skolan, eller på parkeringen, när det är helg, så att jag inte såg någon större fara med ökad trafik då heller.

Ack, så snopna miner det blev. Och slutkommentaren blev exakt den som jag hade kunnat förvänta mig av en sådan här aktion också: "Well I don´t mind sportsfields either, just not in my back yard."

Exakt. Vi vill alla ha allt, och gärna att våra barn ska sporta, låta och springa. Bara inte där vi kan se eller höra det. Vi är så vidsynta och öppna i förorten.

Hmmm

Om man är ensam hemma och finner sig glatt gnolande med till "The Wiggles" på TVn gud-vet-hur-länge, utan att reflektera det minsta över vad det är som är på - Tittar ens barn för mycket på TV då?

Svar till Get ready to wiggle

Liten husmarodör säljes billigt

Han börjar i köket. Är han inte och river ut barnmatsburkar i skafferiet, så drar han fram varenda plasttallrik och -mugg som finns att uppbåda i "barnservis"-lådan. Sedan tröttnar han på det och gör ett par tappra röj med hushållsassistentvispar, degkrokar och kastrullock (hade vi inte hack i golven tidigare, så har vi det nu.)innan han kräks lite på golvet och försvinner till biblioteket för att dra ut varenda DVD-film han kommer åt. Först den nedre hyllan och sedan, tada jag kan ju ställa mig upp också, den över den. På vägen till bokhyllan hinner han med att ta med sig tre nävar jord ur stora blomkrukan, sådär lite snabbt.

Filmerna mister givetvis all sin charm så fort de hamnat på golvet, vilket tar ungefär tre minuter om vi har tur. Vidare, vidare. Förbi "fejkblomman" i mörkar norrhörnet och "rafs rafs" ut med lite konstig fejkmossa. Vidare till lektrummet. Där kan han förvisso få härja precis så mycket han vill utan problem - och det gör han. Som en virvelvind har han vält ut korgar med låssasmat och köksgrejer, stått på huvudet bland trärälsen och kastat ut ett par, femton, stycken. Som han noga avsmakat. Samt kräkts på två. Ut med småbilarna, ut med storbilarna och så var det väl i princip inte mycket kvar att välta ut där inne. Vidare, vidare.

Trappen till övervåningen vågar han sig inte riktigt på än - tack och lov, det är bara en tidsfråga. Men titta! Har någon glömt stänga dörren till toaletten!? Kryp, kryp, kryp jag lovar att han skulle vinna VM i krypning i klassen "grisar under ett år" om det fanns någon sådan. Fort in på toaletten, fort ställa sig upp och plaska, plaska, plaska! Roligt! Sedan slänga ned närmsta mojäng man kan få tag på i toaletten, samt dra ut så mycket toapapper man bara hinner. Detta med toaletten har utvecklats till en smärre dragkamp mellan sonen och hans mamma. Vem hinner först? Hinner mamma stänga dörren vinner mamma och hinner hon inte så ser lillgrisen till att ställa till med så mycket röj han bara hinner -eftersom han vet att nöjet är kortvarigt (Det är något med det där plaskandet som får mamman att springa gatlopp dit, I wonder why?).

Vidare, vidare. Väl utestängd från toaletten tar han sig en lov förbi de stora barnens skolådor. Alltid kan man väl dra ut lite skor, gärna omaka, och ännu bättre är förstås om man får avnjuta en eller annan lerig sula. Delikat! Inte undra på, förresten, att ungen kräks så mycket...

Så är han inne vid köket och vardagsrummet igen. En liten sväng runt DVD och kabelboxen är obligatorisk. Alla knappar ska tryckas på och helst ska han också krypa in i hyllan där de står för att dra i sladdarna. Och gnaga lite på dem. Sedan måse man givetvis kladda och banka på varenda glasyta som finns, dra ner öppna-spis skyddet och hälls ut sin korg med leksaker -Men inte leka med dem, han är väl inte dum bäbis eller.

Avslutningsvis gäller en lov runt köksbordet med det obligatoriska rycket i mammas laptop sladd samt ryck-och-dunk med persiennen för altandörren. Helt komplett är inte utflykten om han dessutom inte lyckas krypa in under en köksstol och fastna, med därtillhörande argt ilvrål.

Denna runda tar ca 20 minuter, om han sölar riktigt. Sedan börjar han om igen. Om han inte är på övervåningen, men det är en helt annan historia, om än ungefär lika givande -minus blomjorden. Lillgrisen är vaken i genomsnitt ca 9 timmar om dagen. Många 20 minuter blir det.

Just för tillfället är minsta gullsonen rätt ocharmig. Åtminstone ur städsynpunkt. Han är söt när han skrattar, och det gör han för all del allt som oftast, men han har också förvandlats till en total husmarodör av det grövsta slaget.

Jag tror inte jag skulle älska Sven mindre om vi skaffade en heltidsanställd barnflicka, men städtillägg. Faktiskt tror jag att jag skulle älska honom ännu lite mer, när jag tänker efter. Man skulle kunna argumentera mot detta, på ett lite småsint, snålt sätt, att om man nu är hemma med sina barn, så kanske det inte är för mycket att begära att man också tar hand om dem och städar efter dem. Men som sagt, det tycker jag är lite missunsamt och helt orelevant i sammanhanget. Har de aldrig hört talas om att dricka morgonkaffe och läsa tidningen i lugn och ro, eller?

Alternativet är den där underskattade lösningen från forna dagar; Hage. Jag känner hur jag verkligen tror på att små barn mår mycket bra av att stängas in i begränsat utrymme. För att inte tala om deras desperata mammor. Alltså inte av att stängas in då. Lite tråkigt är det bara bra att ha för små barn, det stimulerar fantasin. Ingen kommer här fram, här fram, förräns han kan gå, sluta med blöja och ställa tillbaka DVDfilmer i alfabetisk ordning. Så det så.

Tål att tänkas på.

Var det inte igår?

Sex år sedan. Första värmeböljan välde in över Manhattan. Vecka 39+4. Redo för påskledighet och redo att vänta. "Alla förstföderkor går över tiden". Svettig och svullen. Ett läkarbesök. Ett ultraljud. En navelsträng i vägen och tre cm öppen."Jaha, har jag värkar? Jag trodde det var Braxton Hicks, jag ska ju gå över tiden". En uppmaning. "You need to go to the hospital. Now". En smått stressad herr Dahlstrand slänger ut en dam ur en taxi. Mot sjukhuset. En sådan känsla av overklighet. Det var väl inte så här vi hade tänkt oss? Ett kejsarsnitt och knappt två timmar senare är hon född. 3400 gr, 20 cm. Klart hon ska heta Mathilda! Det visste vi ju redan från början.

En evighet sedan och ändå igår. Hur går det ihop? Hur blev hon så stor och hur gick det så fort? Och ändå är hon fortfarande min lilla tjej. Time flies...



Grattis älsklingsgoseprinsessan, på 6-års dagen!

The mysterious Easter Bunny

I morgon, kommer han då till de små amerikanska barnen med tindrande ögon, Påskharen. Med sig har han korgar fyllda av godis och ägg.

Och så har vi egg hunts, dvs alla de små tindrande barnen springer runt finklädda i gröngräset med blåfrusna armar (för alla har de "easter outfits" på sig, dvs nya påskkläder, och de har alltid, säger alltid, kort ärm. Som om hela USA förvandlades till ett enda stort högtryck runt påsk.) och slåss om små plastägg med godis i, som de stoppar i fint dekorerade "easter baskets". Må bäste man vinna.

Jag är med på allt detta. Mathilda har till och med förärats en ärmlös gulprickig klänning, så att hon kan frysa lite extra. Med tillhörande rosett till håret naturligtvis, vi bor ju i södern. Pojkarna har matchande shorts och båda de stora barnen har varsin korg. Elias behöver visserligen drillas lite i själva äggletandet, men med lite sportsmannamässig coaching (läs "LETA, ungdj-l LETA. ÄGG!! DÄR!! På´t! PÅ`T SA JAG!!") så ska väl även han lyckas grabba åt sig ett eller annat neonfärgat ägg. I´m ready, det är självklart. Finns väl inget annat bättre sätt att fira påsk på, än att se sina barn springa runt höga på socker?

Det enda jag faktiskt inte har koll på, är hur det kommer sig att den här påskharen lägger ägg? Borde det inte vara en påskhöna? Och om det nu är någon sorts otroligt genmanipulerad hare som kan lägga ägg, borde det inte vara en flickhare åtminstone?

Men visst, det känns faktiskt väldigt modernt, när man tänker efter; En surrogathöna har givetvis gjort en (eller hundra) äggdonation till en ensamstående homosexuell, och barnlös, kompis. Något mindre barntillåtet möjligtvis, scenariot kan ju leda till väldigt många frågor kanske, och framför allt väldigt oamerikanskt. Men fantastiskt politiskt korrekt. Så go Höna!

Undrar bara om hon är medveten om att haren springer runt och gömmer alla äggen överallt och ger dem till små barn? Men let´s not go there...

Glad Påsk

Snart ska jag bättra mig på att skriva igen. Lovar. Ska bara smälta sillen först :-). Hoppas alla har en fin, och riktigt glad, Påsk!!

Let the right one in - He's giving out chocolate

Låt den rätte komma in, såg vi i kväll. Det var faktiskt ganska roligt att de hade den på Netflix, eftersom det är en film som jag läst mycket om.

Väldigt annorlunda var den, får man väl säga kanske, men bra på sitt sätt ändå. Det mest irriterande var dock att den som översatt den, eller textat den, till engelska antagligen måste ha varit norrman eller nåt, för det var ungefär bara hälften av de svenska orden som människan lyckades översätta rätt.

Exempel: "Jag ska dela ut reklam i morgon." översattes med "I am giving out chocolate tomorrow." Vilket givetvis gör att följdfrågan "För att tjäna pengar" (Rätt översatt) då blir fullkomligt logisk. Not.

Jag undrar hur man blir översättare, jag tror att jag definitivt måste ha en chans, om man inte behöver ha varken mer hörsel eller engelskakunskaper än så.

Ja just det ja, jag hade visst en blogg också

Det har blivit lite dåligt med bloggandet senaste dagarna. Vi har sverigebesök, så jag var ju tvungen att sitta i solen, äta svensk macka (med svensk ost givetvis) och läsa färska skvallertidningar. Och så måste utemöblerna tvättas :-).

Appropå utemöbler. Jag älskar mina teakmöbler, finns inget snyggare, men herrekösses vad mycket pill det är med dem! Påminn mig när jag vinner på lotto och blir jätterik, att jag omedelbart ska införskaffa mig en alldeles egen "teakansvarig" som får tvätta och olja de där eländiga stolarna och bordet. Herr Dahlstrand verkar inte vilja anamma den rollen av någon anledning. Wonder why?

Viktig agenda

Näst efter den stora "hur håller man en smörgås när man dricker te med drottningen"-frågan, så är det naturligtvis själva G-20 mötet alla pratar om, och världsekonomin.

Not. April, April. Det som givetvis diskuteras är Michelle Obamas kläder och huruvida hon kommer att ha ärmlöst när hon träffar drottningen. Jag menar, vad trodde ni? Att politik är seriöst?