Det bor en liten smygrojalist i mig, det är jag den första att erkänna. Jag tycker om Kungahus och Prinsessbröllop, inte för att jag egentligen tänkt så mycket på varför, men jag gör det ändå. Det skadar aldrig med lite flärd liksom.
I alla fall. Hur rojalistisk man än är, så måste man ju skratta ihjäl sig åt vilken uppmärksamhet det ägnas här i USA åt att Obamas ska dricka te med Drottning Eliazabet. Och inte bara det faktum att de ska dricka te, utan själva e t i k e t t e n runt tedrickandet; Vem hälsar på vem först? (Drottningen sträcker ut sin hand först). Ska Michelle Obama niga? (Nej, absolut inte. Och här är världens bästa anledning: "That is not required of US citizens."... Men hur är det med oss lite lägre medborgare? Behöver svenskar niga? Islänningar? Kineser? Jaja.) Hur håller man i en liten sandwhich? (Med tumme och pekfinger.) Och så vidare. Detta ägnade CNN minst tio minuter åt här ikväll.
Jag menar, etikett och protokoll i all ära, jag är helt med på att kalla en Kung för "Ers Majestät" eller vad som nu kan förväntas, absolut, har vi nu kungligheter så ska de väl behandlas som sådana, annars försvinner väl lite poängen med det hela. Men att hålla på att pilla med vem som ska sträcka ut sin hand först och hur man håller en smörgås?
Huvudsaken är väl att man har väluppfostrat allmänt hyfs. Självklart ska man kanske inte riktigt slänga sig om halsen på Drottningen av Englad och ge en bamsekram (Av någon anledning inbjuder hon inte alls till det heller. Hon känns ytterst o-kramig faktiskt.), och man behöver ju inte sitta med armbågarna på bordet och slafsa i sig te och smörgåsar. Men det är ju extrema ytterligheter, det finns ju en variant däremellan. You know what I mean.
Men det blir också lite löjligt om det skulle bli stor kris bara för att Obama sträckte fram handen för att hälsa först. Gud bevare oss, man skulle ju nästan kunna tro sig att själva G-20 mötet bara var en biaktivitet till detta historiska tedrickande.
tisdag 31 mars 2009
Avdelningen jag är så orginell och nyskapande
Hur kommer det sig att "man" kommer på att "gröna accenter i hemmet är ju himla vårigt och fint"? Hmmm... Kan det bero på att allting i affärerna är grönt?
Tja, om man skulle ta och köra lite julrött och -grönt istället, så här till påsk? Tomtar, julrosor och guld. Det måste jag väl ändå bli rätt ensam om?
Ensam och utskrattad säkert. Det kan inte vara bra för barnen, det känner jag på mig. Det får´la bli lite mer grönt ändå. Med inslag av gult.
Tja, om man skulle ta och köra lite julrött och -grönt istället, så här till påsk? Tomtar, julrosor och guld. Det måste jag väl ändå bli rätt ensam om?
Ensam och utskrattad säkert. Det kan inte vara bra för barnen, det känner jag på mig. Det får´la bli lite mer grönt ändå. Med inslag av gult.
söndag 29 mars 2009
You is the man
Läser om "Sveriges största insiderhärva". Mycket snygga killar som tjänade miljoner på mycket osnyggt vis. Eller det är åtminstone det de är åtalade för.
Snitsiga och svängda med aktiehandel var de förvisso. Men inte fullt lika bra på engelska.
Citat:
Nordeamannen: Ja, men det är bra. Nämen, då, då tar du fyra och en halv och jag en halv.
I slutet av samtalet är stämningen uppåt och Nordeamannen säger att han ser fram emot det här så sjukt.
Nordeamannen: You is the greatest, you is the greatest, you is the man.
Snitsiga och svängda med aktiehandel var de förvisso. Men inte fullt lika bra på engelska.
Citat:
Nordeamannen: Ja, men det är bra. Nämen, då, då tar du fyra och en halv och jag en halv.
I slutet av samtalet är stämningen uppåt och Nordeamannen säger att han ser fram emot det här så sjukt.
Nordeamannen: You is the greatest, you is the greatest, you is the man.
lördag 28 mars 2009
Önskelista
Vi får sverigebesök snart och önskelistan från Sverige är givetvis lång. Men nu börjar jag fundera över vad jag missat att längta efter - Annat än skvallertidningar, påskgodis och välling (den längtar då i och för sig lillgrisen mest efter, snarare än jag) då.
Vad saknar ni andra utvandrare från Sverige? Vad har jag glömt!?
Vad saknar ni andra utvandrare från Sverige? Vad har jag glömt!?
fredag 27 mars 2009
Stockholms biltullar goes global
Det går fn en reklamsnutt för IBM på CNBC. Mitt i den, hörs en kvinna säga, på svenska "..Gick ner 20%". Alltså, hon säger någonting före, men det är jättesvårt att höra vad. och jag har heller inte riktigt brytt mig, för reklamen visas säkert tio gånger per dag, och jag är rätt trött på den. Jag har heller aldrig riktigt reagerat vad den är för egentligen, annat än att de säger något på slutet om IBM, global solutions och "That't what we're working for".
Tills idag, när jag råkade stå och damma tv:n (Ja, jag fredagsstädar ju. Jag sa ju det :-)) precis när den kommer på. Och hör att den svenska tjejen säger "Trafikköerna... gick ner med 20%".
Reklamfilmen är för biltullar. Fråga mig inte vad IBM har med dem att göra, annat är att de tydligen vill vara med och minska växthuseffekten och använder Stockholms billtullar som exempel på en positiv lösning. Får väl anta att det de jobbar på är tekniken runt omkring det hela.
Där ser man.
Tills idag, när jag råkade stå och damma tv:n (Ja, jag fredagsstädar ju. Jag sa ju det :-)) precis när den kommer på. Och hör att den svenska tjejen säger "Trafikköerna... gick ner med 20%".
Reklamfilmen är för biltullar. Fråga mig inte vad IBM har med dem att göra, annat är att de tydligen vill vara med och minska växthuseffekten och använder Stockholms billtullar som exempel på en positiv lösning. Får väl anta att det de jobbar på är tekniken runt omkring det hela.
Där ser man.
Who are you? What's your name?
I morse började då kronprinsen i sin "nya" skola. Officiellt börjar han inte förräns nästa onsdag, men idag hade han "visitation day".
Bäst jag står där och försöker fylla i alla papper, hör jag: "Well, hello stranger."
Jag tänker att det är lillgrisen som flirtat in sig med någon mamma, han gör ofta det, och startat en liten "diskussion", så jag säger ingenting utan fortsätter fylla i mina papper.
"HI!!! It´s a small world, didn´t think I´d run into YOU here. How are you?" fortsätter rösten. Nu börjar jag blixsnabbt inse att det nog är mig, och inte lillgrisen, som rösten pratar med. Vanligtvis brukar inte lillgrisen kunna föra sådana här "avancerade" konversationer. Så jag tittar upp -Och stirrar på en vilt främmande kvinna!
Bara det att uppenbarligen är hon inte vilt främmande, utan verkar känna mig i allra högsta grad. Personligen skulle jag ha kunnat svära ed på att jag aldrig sett människan förut. Men det måste jag ju, om inte hon är galen.
Under nästföljande milisekund händer följande: Rassel, rassel, rassel kör hjärnan igenom personregistret - Och hittar absolut ingen som stämmer överens med kvinnan framför mig. Den flaggar dock för att, duh, detta måste vara en mamma till något av mina barns skolkamrater. Vem? No idea. Stirrar ner på damens medföljande barn; En vilt främmande flicka. Näe, det här går ju inte. Ingen ledtråd där. På med superleendet och "Hi! I´m good, how are you?" Jag vill ju inte vara oartig heller. Om hon nu tycker att hon känner mig, så får jag i alla fall låssas att jag känner henne också.
Hon börjar småtprata om skolan och varför vi har bytt skola etc. Jag pratar tillbaka, tänker att snart måste hon ju säga nånting som gör att jag vet vem hon är. Men tror nån att människan säger nånting som identifierar henne? Nä. Det enda matnyttiga hon klämmer ur sig är "Well I still have Cole at *Elias gamla skola*." Cole!?? Vilken Cole, vi känner ingen dj-a Cole!??
Efter fem minuter klappar hon mig på armen så där lite kompisaktigt och avslutar samtalet med "Well I guess I´ll see you around then. We should really get the kids together some day." "Absolutely" *smile smile*, svarar jag och så går hon.
HUR i hela friden kan hon vara så bekant med mig, när jag inte har en susning om vem hon är!? Jag kan ju klura ut att hon måste vara mamma till något av de barn som just lämnat Elias skola, men uppenbarligen var det inte det barnet hon hade med sig, för mitt kassa minne till trots känner jag nog igen de flesta barnen i klassen -Och att jag väl måste ha hälsat på henne någon gång vid hämtning/lämning (Men inte så mycket att vi borde vara så "buddy buddy" som hon betedde sig, DET skulle jag ha kommit ihåg. Tro´t eller ej.). Uppenbarligen måste jag ju ha gjort ett otroligt trevligt intryck på henne, eller så är hon bara en mycket social och pratglad mamma som vill känna alla.
Either way. Jag inser att jag definitivt måste sluta med att para ihop människors namn, med vad de har på sig när jag träffar någon för första gången. "Maria - Röd tröja", "Lars - Rutig skjorta" osv. Funkar ju fantastiskt bra samma dag, men det är ju inte särskilt lyckat om man någonsin ser människan ifråga igen -om de inte är snuskpellar som aldrig byter kläder. Händer tyvärr allt för sällan.
Usch så pinsamt. Nu återstår bara att hoppas på att hon inte tycker att jag ska vara den som tar initiativet till en play date, utan bara var så där allmänt socialt ordbajsande vag, som amerikanare ofta kan vara, typ "We really haaaave to get together one night" fast de inte menar det.
Bäst jag står där och försöker fylla i alla papper, hör jag: "Well, hello stranger."
Jag tänker att det är lillgrisen som flirtat in sig med någon mamma, han gör ofta det, och startat en liten "diskussion", så jag säger ingenting utan fortsätter fylla i mina papper.
"HI!!! It´s a small world, didn´t think I´d run into YOU here. How are you?" fortsätter rösten. Nu börjar jag blixsnabbt inse att det nog är mig, och inte lillgrisen, som rösten pratar med. Vanligtvis brukar inte lillgrisen kunna föra sådana här "avancerade" konversationer. Så jag tittar upp -Och stirrar på en vilt främmande kvinna!
Bara det att uppenbarligen är hon inte vilt främmande, utan verkar känna mig i allra högsta grad. Personligen skulle jag ha kunnat svära ed på att jag aldrig sett människan förut. Men det måste jag ju, om inte hon är galen.
Under nästföljande milisekund händer följande: Rassel, rassel, rassel kör hjärnan igenom personregistret - Och hittar absolut ingen som stämmer överens med kvinnan framför mig. Den flaggar dock för att, duh, detta måste vara en mamma till något av mina barns skolkamrater. Vem? No idea. Stirrar ner på damens medföljande barn; En vilt främmande flicka. Näe, det här går ju inte. Ingen ledtråd där. På med superleendet och "Hi! I´m good, how are you?" Jag vill ju inte vara oartig heller. Om hon nu tycker att hon känner mig, så får jag i alla fall låssas att jag känner henne också.
Hon börjar småtprata om skolan och varför vi har bytt skola etc. Jag pratar tillbaka, tänker att snart måste hon ju säga nånting som gör att jag vet vem hon är. Men tror nån att människan säger nånting som identifierar henne? Nä. Det enda matnyttiga hon klämmer ur sig är "Well I still have Cole at *Elias gamla skola*." Cole!?? Vilken Cole, vi känner ingen dj-a Cole!??
Efter fem minuter klappar hon mig på armen så där lite kompisaktigt och avslutar samtalet med "Well I guess I´ll see you around then. We should really get the kids together some day." "Absolutely" *smile smile*, svarar jag och så går hon.
HUR i hela friden kan hon vara så bekant med mig, när jag inte har en susning om vem hon är!? Jag kan ju klura ut att hon måste vara mamma till något av de barn som just lämnat Elias skola, men uppenbarligen var det inte det barnet hon hade med sig, för mitt kassa minne till trots känner jag nog igen de flesta barnen i klassen -Och att jag väl måste ha hälsat på henne någon gång vid hämtning/lämning (Men inte så mycket att vi borde vara så "buddy buddy" som hon betedde sig, DET skulle jag ha kommit ihåg. Tro´t eller ej.). Uppenbarligen måste jag ju ha gjort ett otroligt trevligt intryck på henne, eller så är hon bara en mycket social och pratglad mamma som vill känna alla.
Either way. Jag inser att jag definitivt måste sluta med att para ihop människors namn, med vad de har på sig när jag träffar någon för första gången. "Maria - Röd tröja", "Lars - Rutig skjorta" osv. Funkar ju fantastiskt bra samma dag, men det är ju inte särskilt lyckat om man någonsin ser människan ifråga igen -om de inte är snuskpellar som aldrig byter kläder. Händer tyvärr allt för sällan.
Usch så pinsamt. Nu återstår bara att hoppas på att hon inte tycker att jag ska vara den som tar initiativet till en play date, utan bara var så där allmänt socialt ordbajsande vag, som amerikanare ofta kan vara, typ "We really haaaave to get together one night" fast de inte menar det.
Hem-och-hus marodör
Jag borde verkligen fredagsstäda idag.
Verkligen dammsuga bort en massa lillgris-smulor runt köket(för hundraartonde gången denna veckan). Verkligen städa badrummen och framför allt gästtoan (eftersom lillgrisen har en sådan förkärlek för att stå på knä och äta på toasitsen så fort han kommer åt. En av anledningarna till att vi försöker komma ihåg att stänga toadörren. Hu.). Verkligen plocka undan alla leksaker i vardagsrummet (Varför tycker lillgrisar att det är så kul att kasta runt allt de kan?)
Verkligen damma och torka av glasbord mm (där lillgrisen sätter så fina kladdiga avtryck). Verkligen dammsuga inne i skafferiet där lillgrisen vält ut diverse paket med gud-vet-vad som han kommit åt. Frukostflingor. Och mannagryn tror jag, sist jag kollade.)Verkligen köra ett par tre maskiner tvätt (varav hälften är lillgrisens. Minst.).
Istället hamnade jag här. Och funderar över hur en mycket liten söt gris kan vara ansvarig för majoriteten av kladd, klet och tråkiga "måstiga" hushållssysslor i ett hem? Verkligen konstigt.
Verkligen dammsuga bort en massa lillgris-smulor runt köket(för hundraartonde gången denna veckan). Verkligen städa badrummen och framför allt gästtoan (eftersom lillgrisen har en sådan förkärlek för att stå på knä och äta på toasitsen så fort han kommer åt. En av anledningarna till att vi försöker komma ihåg att stänga toadörren. Hu.). Verkligen plocka undan alla leksaker i vardagsrummet (Varför tycker lillgrisar att det är så kul att kasta runt allt de kan?)
Verkligen damma och torka av glasbord mm (där lillgrisen sätter så fina kladdiga avtryck). Verkligen dammsuga inne i skafferiet där lillgrisen vält ut diverse paket med gud-vet-vad som han kommit åt. Frukostflingor. Och mannagryn tror jag, sist jag kollade.)Verkligen köra ett par tre maskiner tvätt (varav hälften är lillgrisens. Minst.).
Istället hamnade jag här. Och funderar över hur en mycket liten söt gris kan vara ansvarig för majoriteten av kladd, klet och tråkiga "måstiga" hushållssysslor i ett hem? Verkligen konstigt.
torsdag 26 mars 2009
Avdelningen penisavund?
Kronprinsen glatt från baksätet:
"Mamma! När vi åkte i nedförsbacken så killade det jättemycket i min snopp!"
Hm. Är det därför alla killar gillar berg-och-dalbanor så mycket? Jag börjar misstänka att det trots allt är nåt kul med snopp som vi tjejer missar.
På mig killar det bara i magen i nedförsbackarna. Ingen annanstans.
"Mamma! När vi åkte i nedförsbacken så killade det jättemycket i min snopp!"
Hm. Är det därför alla killar gillar berg-och-dalbanor så mycket? Jag börjar misstänka att det trots allt är nåt kul med snopp som vi tjejer missar.
På mig killar det bara i magen i nedförsbackarna. Ingen annanstans.
Go back to bed
Lillgrisen gör sin dagliga vädercheck...
...Och meddelar övriga att det går bra att stanna i sängen resten av dagen.
Bra för gräsmattan, men i övrigt tycker jag inte att regn och dimma är på något vis ett väder som behöver infinna sig särskilt ofta. Isch.
...Och meddelar övriga att det går bra att stanna i sängen resten av dagen.
Bra för gräsmattan, men i övrigt tycker jag inte att regn och dimma är på något vis ett väder som behöver infinna sig särskilt ofta. Isch.
onsdag 25 mars 2009
It has arrived!!
Äntligen, äntligen!
Polarn och Pyret har öppnat webaffär på nätet. I USA också!!
Dyrt, något annat vore väl inte att vänta. Men inte dyrare än andra märkes/kvalitetskläder. Det ska bli intressant att se om de kan ge Hanna Andersson en match, givet att HA kopierade P.OP rakt av från början.
I´m excited!
Polarn och Pyret har öppnat webaffär på nätet. I USA också!!
Dyrt, något annat vore väl inte att vänta. Men inte dyrare än andra märkes/kvalitetskläder. Det ska bli intressant att se om de kan ge Hanna Andersson en match, givet att HA kopierade P.OP rakt av från början.
I´m excited!
Ladies first
Mathildas busschaufför på morgonen är en dam av den gamla skolan; På vårt stopp kliver det på 6 eller 7 pojkar och 3 flickor och varje morgon, ofelbart, får pojkarna stå och vänta, på rad, och låta flickorna gå på bussen först. Försöker någon liten pojke tränga sig fram eller kliva på först ryar hon åt honom så det hörs långväga ut ur bussen.
Och säga vad man vill om "damerna först", jag tycker det är lite gulligt och framför allt så "southern". Här i södern är det ju otroligt mycket uppförande och "manners" traditionellt, det finns väl ingen annanstans där begreppet "gentleman" har inpräntats i små pojkar så hårt. Det är "Sir och Ma´m", det är "barn ska vara tysta när vuxna pratar" och inga vuxna tilltalas med förnamn (utom familjen då givetvis, och till och med där tror jag att man ofta använder tant och farbror före förnamnet.). Det är "Mrs Dahlstrand" per automatik och är man lite mer bekant med barnen, som grannbarn etc, så är det "Miss Jenny", men aldrig aldrig bara Jenny. Det har tagit lite tid att lära sig acceptera. I början kände jag mig lite som om jag var med i Dallas, ni vet "Miss Ellie"-köret, men man vänjer sig faktiskt. Och det är bara att gilla läget och drilla de egna barnen i samma anda, för man vill ju inte ha grannskapets mest ouppfostrade barn heller direkt.
Och på sätt och vis tycker jag att det ligger någonting lite bra i det också, nämligen att man förutsätter att vuxna har auktoriteten och att man ska ha respekt för de som är äldre (och antar jag, visare, men därom kan ju de lärde tvista.). Nu jämställer jag inte auktoritet med auktoritär barnuppfostran, vill jag på en gång ha sagt. Jag tror inte på "spanking", dvs smisk, som generell bestraffning -någonting som också är förvånansvärt vanligt bland vänner och bekanta här, och jag tror definitivt på att behandla barn som de små individer de är. MEN, jag tror också på att det är bra att barn har respekt för vuxna. Emellanåt kan ju vuxna faktiskt ha rätt och emellanåt behöver barn lyda vuxna ;-).
Inga barn, tror jag, har heller någonsin mått dåligt av att lära sig säga "tack" och "Kan jag be att få". Att lära sig att inte prata i munnen på någon som redan pratar (vare sig han är vuxen eller liten. Det är oartigt oavsett.) och vänta på sin tur. Eller att låta damer gå före, vare sig damen är 5 eller 85 :-).
Med risk för att starta en liten läsarstorm, men är inte just uppförande och respekt för vuxna (må det vara föräldrar, lärare eller tanter på stan) något som på något vis tappats bort i Sverige, mer än här i alla fall? Givetvis massivt generaliserande, så tycker jag att det är otroligt stor skillnad.
Och säga vad man vill om "damerna först", jag tycker det är lite gulligt och framför allt så "southern". Här i södern är det ju otroligt mycket uppförande och "manners" traditionellt, det finns väl ingen annanstans där begreppet "gentleman" har inpräntats i små pojkar så hårt. Det är "Sir och Ma´m", det är "barn ska vara tysta när vuxna pratar" och inga vuxna tilltalas med förnamn (utom familjen då givetvis, och till och med där tror jag att man ofta använder tant och farbror före förnamnet.). Det är "Mrs Dahlstrand" per automatik och är man lite mer bekant med barnen, som grannbarn etc, så är det "Miss Jenny", men aldrig aldrig bara Jenny. Det har tagit lite tid att lära sig acceptera. I början kände jag mig lite som om jag var med i Dallas, ni vet "Miss Ellie"-köret, men man vänjer sig faktiskt. Och det är bara att gilla läget och drilla de egna barnen i samma anda, för man vill ju inte ha grannskapets mest ouppfostrade barn heller direkt.
Och på sätt och vis tycker jag att det ligger någonting lite bra i det också, nämligen att man förutsätter att vuxna har auktoriteten och att man ska ha respekt för de som är äldre (och antar jag, visare, men därom kan ju de lärde tvista.). Nu jämställer jag inte auktoritet med auktoritär barnuppfostran, vill jag på en gång ha sagt. Jag tror inte på "spanking", dvs smisk, som generell bestraffning -någonting som också är förvånansvärt vanligt bland vänner och bekanta här, och jag tror definitivt på att behandla barn som de små individer de är. MEN, jag tror också på att det är bra att barn har respekt för vuxna. Emellanåt kan ju vuxna faktiskt ha rätt och emellanåt behöver barn lyda vuxna ;-).
Inga barn, tror jag, har heller någonsin mått dåligt av att lära sig säga "tack" och "Kan jag be att få". Att lära sig att inte prata i munnen på någon som redan pratar (vare sig han är vuxen eller liten. Det är oartigt oavsett.) och vänta på sin tur. Eller att låta damer gå före, vare sig damen är 5 eller 85 :-).
Med risk för att starta en liten läsarstorm, men är inte just uppförande och respekt för vuxna (må det vara föräldrar, lärare eller tanter på stan) något som på något vis tappats bort i Sverige, mer än här i alla fall? Givetvis massivt generaliserande, så tycker jag att det är otroligt stor skillnad.
Just one of those days
Jag lyckades inte pussla färdigt igår, utan bestämde mig för att sova på saken. Vi får se hur det går idag.
Gårdagen var förresten en sån där dag när jag älskade sina barn, men önskade att jag satt långt bort, ensam på en öde ö med en paraplydrink, en god bok och fotmassage. Eller en öde ö med ingenting, det hade gått bra också. Bara det var alldeles ensamt och alldeles tyst. Och långt bort.
Långt ifrån från Kronprinsar med bajsiga kalsonger (don´t ask), en gnällig pipig prinsessa med 6-års attityd och en lillgris som man inte kan ha i möblerade rum längre. Hundrasjuttioelfte gången han river ut mossa ur en kruka är det bara inte roligt längre, alldeles oavset hur liten och söt han är.
Men eftersom jag inte magiskt förflyttades till den öde ön, hur mycket jag än slog ihop klackarna, så överlevde jag gårdagen ändå. Drömde om nån arabisk prins (tyvärr var det inte alls lika romantiskt som det låter, för det var kungen i Saudi Arabien som jag läste om innan jag gick och la mig. Och han är 85 år. Och har en filt på huvudet.) och vaknade i morse av att Elias sparkade mig i ryggen och högt och ljudligt deklarerade att han ville ha rostad bagel och apelsin juice.
Konstigt nog känns det som en bra dag idag ändå. Den öde ön kan få vänta ett tag till. Tids nog kommer det att vara tyst i vårt hus, barn växer så fort, och då finns det all tid i världen till böcker och paraplydrinkar. Ska bara fundera över var jag ska göra av herr Dahlstrand... Ja just det, han ska ju stå för fotmassagen ;-)!
Nu, på med kaffekokaren, byta en stycke bäbisblöja och pussa tre stycken älsklingsbarn.
Gårdagen var förresten en sån där dag när jag älskade sina barn, men önskade att jag satt långt bort, ensam på en öde ö med en paraplydrink, en god bok och fotmassage. Eller en öde ö med ingenting, det hade gått bra också. Bara det var alldeles ensamt och alldeles tyst. Och långt bort.
Långt ifrån från Kronprinsar med bajsiga kalsonger (don´t ask), en gnällig pipig prinsessa med 6-års attityd och en lillgris som man inte kan ha i möblerade rum längre. Hundrasjuttioelfte gången han river ut mossa ur en kruka är det bara inte roligt längre, alldeles oavset hur liten och söt han är.
Men eftersom jag inte magiskt förflyttades till den öde ön, hur mycket jag än slog ihop klackarna, så överlevde jag gårdagen ändå. Drömde om nån arabisk prins (tyvärr var det inte alls lika romantiskt som det låter, för det var kungen i Saudi Arabien som jag läste om innan jag gick och la mig. Och han är 85 år. Och har en filt på huvudet.) och vaknade i morse av att Elias sparkade mig i ryggen och högt och ljudligt deklarerade att han ville ha rostad bagel och apelsin juice.
Konstigt nog känns det som en bra dag idag ändå. Den öde ön kan få vänta ett tag till. Tids nog kommer det att vara tyst i vårt hus, barn växer så fort, och då finns det all tid i världen till böcker och paraplydrinkar. Ska bara fundera över var jag ska göra av herr Dahlstrand... Ja just det, han ska ju stå för fotmassagen ;-)!
Nu, på med kaffekokaren, byta en stycke bäbisblöja och pussa tre stycken älsklingsbarn.
tisdag 24 mars 2009
Åker varenda kotte till Rivieran på sommaren?
Det är skitdyrt att flyga från Stockholm till Nice på sommaren - om det alls finns plats. Mitt pussel går inte alls ihop just nu, kostnadsbiten är alldeles för stor, alldeles oavsett hur jag försöker passa ihop den med tidbiten och vrida och vända.
Pusslar bäst som pusslar sist
Nu ska jag sätta mig och börja med pusslet "Sverigeresa-gärna-kombinerat-med-Frankrike-resa-i-sommar". Det är lika kul varje år att se om det går ihop, eller om pusselbiten "kostnad" inte går att passa ihop med "tidpunkt".
Det brukar gå. Man får pussla runt och vrida lite ibland, men det är bra för de små grå, om inte annat.
Och roligare än korsord. Fast dyrare.
Det brukar gå. Man får pussla runt och vrida lite ibland, men det är bra för de små grå, om inte annat.
Och roligare än korsord. Fast dyrare.
Ok, jag vet att melodifestivalen är lite uttjatad men...
Ser och låter inte Malena Ernman lite som om man parat en transvestit med Sarah Brightman, med en dos rysk Arja Saioma-DNA inslängt? Alla tre sorterna (fyra då, om det nu finns nån rysk Arja nånstans) bra och fina på alla sätt och vis - individuellt, men ihop!??? Kära nån och hjälp mig!
Och är det bara jag som tycker att La Voix är en förfärlig låt? Till och med Martins Stenmarks sömnpiller här om året var bättre (och personligen tycker jag då också att han var något trevligare att titta på, men det hör inte hit ;-)). Jag håller helt tydligt på att bli gammal. Eller vann hon bara för att vi alla tror att det är sånt här som östeuropeer gillar?
Om någon som läser här tyckte/tycker att den här låten var den absolut bästa och är bäst lämpad att representera Sverige (hon är ju i alla fall blond. Men det är det ju många transvestiter i peruk som är. Nu var jag dum.) så berätta, b e r ä t t a för mig vad det är jag missar!! På allvar.
Och är det bara jag som tycker att La Voix är en förfärlig låt? Till och med Martins Stenmarks sömnpiller här om året var bättre (och personligen tycker jag då också att han var något trevligare att titta på, men det hör inte hit ;-)). Jag håller helt tydligt på att bli gammal. Eller vann hon bara för att vi alla tror att det är sånt här som östeuropeer gillar?
Om någon som läser här tyckte/tycker att den här låten var den absolut bästa och är bäst lämpad att representera Sverige (hon är ju i alla fall blond. Men det är det ju många transvestiter i peruk som är. Nu var jag dum.) så berätta, b e r ä t t a för mig vad det är jag missar!! På allvar.
måndag 23 mars 2009
Ha! Bildbeviset!
Före...
... Och efter!
Nåväl. Detta var i morse det - Sedan dess har ytterligare två tvättmaskinner snurrat (dags att tvätta vinter-fleecen tänkte jag, och hänga undan, för nu är det ändå "tunnare jacka"-väder förhoppningsvis.)
Annars bjöd dagen mest på ytterligare ett doktorsbesök, denna gång för Loppiploppen som i morse inte kunde stå på benen och än mindre gå. Träningsvärk, tänkte mamman. Muskelinflammation i vaderna, tänkte doktorn. Efter nogsamt testande för allt vad hon kunde komma på, inklusive ont i halsen (där det inte har varit tal om att ha ont, men vad vet väl jag, hon vara chefen.). Ofarligt och övergående, vila och anti-inflamatoriskt ordinerat. Tydligen inte helt ovanlig "följdsjukdom" hos barn efter virus, ex influensa eller liknande.
Man lär så länge man lever.
Det stackars barnet verkar också ha ärvt sin mors djupt liggande blodådror och vener, vilket är trevligt om man vill undvika åderbråck, men mindre kul om man tänkt sig en karriär som sprut-knarkare. Eller någon gång behövt ta ett blodprov, sätta ett dropp eller liknande. De stack och de stack och Mathilda var tapper som få - På tredje försöket och andra sköterskan lyckades de tillsist hitta nån liten åder att tappa ett par rör blod ifrån och då var Mathilda definitivt på upphällningen. Och undra på det.
Hennes mamma stod sedan första försöket i ett hörn tvärs över rummet och hyperventilerade. Jag klarar knappt av att se blod på tv och än mindre mina barns. Som tur var var pappa Dahlstrand med också, och kunde hålla den lilla patienten. Det är tur att man gifter sig med sin kompletterande hälft, är allt jag har att säga.
... Och efter!
Nåväl. Detta var i morse det - Sedan dess har ytterligare två tvättmaskinner snurrat (dags att tvätta vinter-fleecen tänkte jag, och hänga undan, för nu är det ändå "tunnare jacka"-väder förhoppningsvis.)
Annars bjöd dagen mest på ytterligare ett doktorsbesök, denna gång för Loppiploppen som i morse inte kunde stå på benen och än mindre gå. Träningsvärk, tänkte mamman. Muskelinflammation i vaderna, tänkte doktorn. Efter nogsamt testande för allt vad hon kunde komma på, inklusive ont i halsen (där det inte har varit tal om att ha ont, men vad vet väl jag, hon vara chefen.). Ofarligt och övergående, vila och anti-inflamatoriskt ordinerat. Tydligen inte helt ovanlig "följdsjukdom" hos barn efter virus, ex influensa eller liknande.
Man lär så länge man lever.
Det stackars barnet verkar också ha ärvt sin mors djupt liggande blodådror och vener, vilket är trevligt om man vill undvika åderbråck, men mindre kul om man tänkt sig en karriär som sprut-knarkare. Eller någon gång behövt ta ett blodprov, sätta ett dropp eller liknande. De stack och de stack och Mathilda var tapper som få - På tredje försöket och andra sköterskan lyckades de tillsist hitta nån liten åder att tappa ett par rör blod ifrån och då var Mathilda definitivt på upphällningen. Och undra på det.
Hennes mamma stod sedan första försöket i ett hörn tvärs över rummet och hyperventilerade. Jag klarar knappt av att se blod på tv och än mindre mina barns. Som tur var var pappa Dahlstrand med också, och kunde hålla den lilla patienten. Det är tur att man gifter sig med sin kompletterande hälft, är allt jag har att säga.
söndag 22 mars 2009
Upp till bevis
Här skulle jag egentligen ha haft en före- och efter bild på hur duktig jag har varit hela helgen med mitt tvättacklande. Hur allt ligger på plats och tvättkorgen ekar tomt.
Men så sken solen idag och det luktade vår och nyklippt gräs. Loppan hade sitt livs första fotbollsmatch (de vann och mamma hade glömt kameran hemma i tvättstugan. Go figure.), vi hade trevliga grannar över på grillad lax-och-margerithas-sitta-ute-i-vårkvällen-medan-barnen-leker-middag och ovanpå det var det lagom med ett inspelat avsnitt "Heroes" i soffan efter barn-badande och diskande.
Så jag hann inte.
Men jag är nästan klar. Jag ska bara vika undan det sista, så kan jag stoltsera med mitt avklarade tvätt-projekt i morgon. Sen är nog tvättkorgen full igen och det är dags att börja om. Illa förklätt Sisyfosarbete är vad det är, sa jag det?
Men så sken solen idag och det luktade vår och nyklippt gräs. Loppan hade sitt livs första fotbollsmatch (de vann och mamma hade glömt kameran hemma i tvättstugan. Go figure.), vi hade trevliga grannar över på grillad lax-och-margerithas-sitta-ute-i-vårkvällen-medan-barnen-leker-middag och ovanpå det var det lagom med ett inspelat avsnitt "Heroes" i soffan efter barn-badande och diskande.
Så jag hann inte.
Men jag är nästan klar. Jag ska bara vika undan det sista, så kan jag stoltsera med mitt avklarade tvätt-projekt i morgon. Sen är nog tvättkorgen full igen och det är dags att börja om. Illa förklätt Sisyfosarbete är vad det är, sa jag det?
lördag 21 mars 2009
Energi
Lördagsmorgon. Solen skiner (fast det är rätt kyligt ute), barnen sov till halv åtta och ingen har kräkts sedan igår, så det måste ju bara bli en bra dag. Tänk vad en natts närapå ostörd sömn kan göra!
Idag ska jag tvätta (se gårdagens inlägg) och försöka lägga undan tvätten också, så att man faktiskt kan ta sig in i tvättstugan. Förstår inte att det kan vara så "trevligt" att lägga in tvätten i maskinen (och torktumlaren så småningom) och så förfärligt att behöva vika, stryka och lägga undan. Det får bli mitt helgmål; Alla kläder tvättade och alla kläder undanlagda i respektives lådor och garderober. Jag känner mig genast mycket mer effektiv och organiserad av denna föresats. Vem vet, denna effektivitet kanske till och med räcker till att dra av övervåningen med dammsugaren och damma lite!?
Överlever jag allt detta, så tror jag att det får bli lite brödbak också, det var ett tag sedan. Och så marinera kyckling till att grilla till middag.
Som sagt, det här blir en bra dag.
Idag ska jag tvätta (se gårdagens inlägg) och försöka lägga undan tvätten också, så att man faktiskt kan ta sig in i tvättstugan. Förstår inte att det kan vara så "trevligt" att lägga in tvätten i maskinen (och torktumlaren så småningom) och så förfärligt att behöva vika, stryka och lägga undan. Det får bli mitt helgmål; Alla kläder tvättade och alla kläder undanlagda i respektives lådor och garderober. Jag känner mig genast mycket mer effektiv och organiserad av denna föresats. Vem vet, denna effektivitet kanske till och med räcker till att dra av övervåningen med dammsugaren och damma lite!?
Överlever jag allt detta, så tror jag att det får bli lite brödbak också, det var ett tag sedan. Och så marinera kyckling till att grilla till middag.
Som sagt, det här blir en bra dag.
fredag 20 mars 2009
Ut-shoppad
Ikväll har jag varit på mitt livs första "Community consignment sale", dvs en sal stor som en gymnastikhall, full av secondhand kläder, leksaker, barnvagnar, ja allt som har med barn och unga att göra.
Tack och lov var det bra skyltat och uppdelat, men herre guuuuuuuud vad mycket folk där var! Förstår inte, har inte människor annat för sig en fredagskväll än att hålla på och rantas och trängas för att köpa billiga barnkläder...? Vill inte ens tänka på hur där kommer att se ut i morgon, när det är öppet för allmänheten - ikväll hade jag lyckats snylta in mig på förshopping för de som jobbar/säljer där.
Men, ett skoskav och två timmar senare är jag hemma igen med min "lilla" IKEA-kasse igen, fylld av vårklädskap till barnen. Jag brukade tycka att det var dö´äckligt att köpa begagnade kläder, men sedan jag började köpa på ebay har jag helt kommit ifrån det; Visst, jag borrar väl inte in näsan i kläderna kanske direkt, men hem med det och dump i tvättmaskinen så att det kommer ut och luktar "som vi" och så har jag inga problem med det alls.
Framförallt har jag inga problem med att betala 50-80% av nypris, för märkeskläder. För hur mycket jag än älskar mitt Target, och de har bra grejer där, så har jag en mycket mycket, ehrm, liten givetvis, ehhh... förkärlek för kläder med t.ex Polospelare på, för att inte tala om mitt älskade Gymboree. Och Lily Pulizer. Och och... Jaja. Jag växer väl ifrån det när jag blir stor.
Idag blev det iallafall mycket basic sommar- och vårkläder; Pikétröjor, shorts och t-shirts till pojkarna, lite Polo, men framför allt GAP ($1.50 för en piké får anses vara billigt.) och en hel del Hilfiger faktiskt. Basic och bra. Mathilda är ju roligare på det sättet, att det finns mer att köpa än khakishorts och skjortor till flickor, så hon fick både sommarklänning och kjolar.
Nu är det bara att rulla upp ärmarna och sätta igång att lasta tvättmaskinen.
Tack och lov var det bra skyltat och uppdelat, men herre guuuuuuuud vad mycket folk där var! Förstår inte, har inte människor annat för sig en fredagskväll än att hålla på och rantas och trängas för att köpa billiga barnkläder...? Vill inte ens tänka på hur där kommer att se ut i morgon, när det är öppet för allmänheten - ikväll hade jag lyckats snylta in mig på förshopping för de som jobbar/säljer där.
Men, ett skoskav och två timmar senare är jag hemma igen med min "lilla" IKEA-kasse igen, fylld av vårklädskap till barnen. Jag brukade tycka att det var dö´äckligt att köpa begagnade kläder, men sedan jag började köpa på ebay har jag helt kommit ifrån det; Visst, jag borrar väl inte in näsan i kläderna kanske direkt, men hem med det och dump i tvättmaskinen så att det kommer ut och luktar "som vi" och så har jag inga problem med det alls.
Framförallt har jag inga problem med att betala 50-80% av nypris, för märkeskläder. För hur mycket jag än älskar mitt Target, och de har bra grejer där, så har jag en mycket mycket, ehrm, liten givetvis, ehhh... förkärlek för kläder med t.ex Polospelare på, för att inte tala om mitt älskade Gymboree. Och Lily Pulizer. Och och... Jaja. Jag växer väl ifrån det när jag blir stor.
Idag blev det iallafall mycket basic sommar- och vårkläder; Pikétröjor, shorts och t-shirts till pojkarna, lite Polo, men framför allt GAP ($1.50 för en piké får anses vara billigt.) och en hel del Hilfiger faktiskt. Basic och bra. Mathilda är ju roligare på det sättet, att det finns mer att köpa än khakishorts och skjortor till flickor, så hon fick både sommarklänning och kjolar.
Nu är det bara att rulla upp ärmarna och sätta igång att lasta tvättmaskinen.
Kräks-diet
Här brukar de rekommendera att barnen äter en sk BRAT-diet när magsjukan blir bättre och man ska börja äta igen - Bananas, Rice, Applesauce, Toast.
Men om ens barn i princip alltid är en BRAT-ätare (om än inte är en brat, än i alla fall ;-)) till vardags och istället ber om marshmallows och chips så snart hon kan prata igen utan att ulka, vad gör man då?
Hmmm.
Men om ens barn i princip alltid är en BRAT-ätare (om än inte är en brat, än i alla fall ;-)) till vardags och istället ber om marshmallows och chips så snart hon kan prata igen utan att ulka, vad gör man då?
Hmmm.
Sjukstuga
Mina barn som nästan aldrig är sjuka...
Loppan ligger som en utslagen hjältinna och kräks med 39 graders feber och huvudvärk i vår säng. Kronprinsen ligger utslagen (om än inte fullt så apatisk som sin syster)i soffan med krupphosta och 39,5 graders feber.
Lillgrisen kämpar på med sitt penicillin och är tack och lov än så länge bara glad. Pappan jobbar och mamman har varit uppe en gång i timmen hela natten. På med kaffekokarn igen!
Loppan ligger som en utslagen hjältinna och kräks med 39 graders feber och huvudvärk i vår säng. Kronprinsen ligger utslagen (om än inte fullt så apatisk som sin syster)i soffan med krupphosta och 39,5 graders feber.
Lillgrisen kämpar på med sitt penicillin och är tack och lov än så länge bara glad. Pappan jobbar och mamman har varit uppe en gång i timmen hela natten. På med kaffekokarn igen!
torsdag 19 mars 2009
Konsten att lite snabbt välja skola
Kronprinsen går i en skola/dagis 3 dagar i veckan, där Loppan också gick innan hon började riktiga skolan. Han trivs bra och jag har trivts väldigt bra med själva skolan också, den är relativt liten och alla lärare känner alla barn. Frid och fröjd.
Förutom att Elias precis bytt fröken. Igen. Nu har han haft fem (5) fröknar på ett drygt år och det börjar kännas lite mycket. Den fröken som just slutade var jättebra, och den fröken som Mathilda hade förra året, som alltså undervisar 4-åringar i sk Pre-K (förberedande skolklass kan man väl kalla det för) var jättejätte bra också och det har väl varit lite det som hållit mig kvar, alla lärarbyten till trots. Det och det faktum att lillgrisen ska börja där, två dagar i veckan, till hösten, och att det har känts bra att ha båda barnen i samma skolan det år som Elias har kvar.
MEN. Så fick jag reda på att tre av de barn som gick i Elias klass just slutat och flyttat till en annan förskola som ligger fem minuter ifrån där vi bor. Det är också en privatskola, så de tar barn från 3 år och upp till 12 tror jag. Det är samma kedja som vår närvarande skola, samma läroplan etc, och jag hörde mig för där förra året när vi flyttade hit, men då var ju Elias för liten att börja, så det var inget alternativ tyckte jag då. Nu däremot, med alla lärarbyten som varit och den allmänna "orolighet" på den nuvarande skolan som jag känt de senaste månaderna (Jag har kommit fram till att vad jag tror att det är är att rektorn inte är omtyckt av lärarna, så de slutar. Jag tycker att rektorn är bra, men det är ingen harmoni i skolan som sådan.), så bestämde jag mig för att titta på den andra skolan. Det är ju ett rätt rejält manfall på barn (på en klass av totalt 9 barn så är ju 3 ganska många. Hur många är det, herr Dahlstrand ;-)?) och dessutom så ska antagligen den jättejätte bra pre-K läraren också sluta (hon ska göra klart sin masters examen i childhood education), så det blev verkligen droppen som fick bägaren att rinna över.
Ska bara titta lite och jämföra. Intalade jag mig själv när jag åkte dit. Jag tycker nämligen inte alls om att göra slut med nånting invant, jag får ju så vansinnigt dåligt samvete. I alla fall. Knappt 45 minuter senare kom jag ut därifrån och hade bestämt att Kronprinsen flyttar dit den 1 april.
Vilken skola och vilken jämförelse! Jättefina lokaler, ljust, ordning och reda och med mycket av barnens teckningar och arbeten på väggarna.
Den stora skillnaden är framför allt att de har ett väl utarbetat akademiskt program, även för 3-åringarna, där det är "skoldag" mellan 9 och 16. Det är skoluniform och det är veckoläxor (och innan nån drar den stora sucken, så bestod veckans läxa av att rita och läsa om vårblommor, inte allt för betungande.). Samtliga 3 & 4-åringar de har nu kan skriva sina egna namn, räkna till 20 och känner igen de flesta av alfabetets bokstäver. Det kan ju låta lite hysterisk, men det är givetvis fullt av utrymmen för lek också, jag är inte så överdrivet ambitiös att jag ser framför mig Kronprinsen på universitet när han är 12 direkt. Men, jag är 100% övertygad om att vikten av att ta tillvara på barns lust att lära sig. Efter barnens egna förutsättningar. På rätt sätt. Utan press. Utan betyg givetvis. Barn vill veta, de vill lära sig - Och de gör det om möjligheten finns. Och det gör den på den nya skolan.
Dessutom åker förskoleklasserna lite räkmacka på skolbarnen (Totalt har skolan ca 100 barn, varav ca hälften är förskolebarn) för eftersom det finns en massa speciallärare redan på plats där, så får även de mindre barnen ha musik, bild, dator, spanska och biblioteksbesök schemalagt varje vecka och de erbjuder dessutom privatlektioner i piano, dans (Ha! Äntligen kanske kronprinsen kan få dansa ballett. Tänkte inte på det ;-)), karate, fotboll och gymnastik. Det finns dessutom en pool där barnen får bada/simma varje dag under sommarmånaderna. Och de kostar i princip lika mycket som den nuvarande skolan gör, där inget av detta erbjuds. En no-brainer tycker då jag.
Men nu återstår det jobbiga; Att åka och tala om för det sjunkande skeppet att ytterligare en råtta hoppar av. Fast riktigt så illa är det ju inte - Sven ska ju fortfarande börja där till hösten (jag tror då inte att 1 1/2-åringar behöver så där vansinnigt mycket akademiskt faktiskt. Där blir jag glad om de lär sig sitta ordentligt på en stol, dela med sig och så småningom kissa på pottan. Jag har så små krav ;-)) så även om de mister en råtta, så får de ju en lillgris i utbyte. Och det är inte det sämsta, minsann!
Förutom att Elias precis bytt fröken. Igen. Nu har han haft fem (5) fröknar på ett drygt år och det börjar kännas lite mycket. Den fröken som just slutade var jättebra, och den fröken som Mathilda hade förra året, som alltså undervisar 4-åringar i sk Pre-K (förberedande skolklass kan man väl kalla det för) var jättejätte bra också och det har väl varit lite det som hållit mig kvar, alla lärarbyten till trots. Det och det faktum att lillgrisen ska börja där, två dagar i veckan, till hösten, och att det har känts bra att ha båda barnen i samma skolan det år som Elias har kvar.
MEN. Så fick jag reda på att tre av de barn som gick i Elias klass just slutat och flyttat till en annan förskola som ligger fem minuter ifrån där vi bor. Det är också en privatskola, så de tar barn från 3 år och upp till 12 tror jag. Det är samma kedja som vår närvarande skola, samma läroplan etc, och jag hörde mig för där förra året när vi flyttade hit, men då var ju Elias för liten att börja, så det var inget alternativ tyckte jag då. Nu däremot, med alla lärarbyten som varit och den allmänna "orolighet" på den nuvarande skolan som jag känt de senaste månaderna (Jag har kommit fram till att vad jag tror att det är är att rektorn inte är omtyckt av lärarna, så de slutar. Jag tycker att rektorn är bra, men det är ingen harmoni i skolan som sådan.), så bestämde jag mig för att titta på den andra skolan. Det är ju ett rätt rejält manfall på barn (på en klass av totalt 9 barn så är ju 3 ganska många. Hur många är det, herr Dahlstrand ;-)?) och dessutom så ska antagligen den jättejätte bra pre-K läraren också sluta (hon ska göra klart sin masters examen i childhood education), så det blev verkligen droppen som fick bägaren att rinna över.
Ska bara titta lite och jämföra. Intalade jag mig själv när jag åkte dit. Jag tycker nämligen inte alls om att göra slut med nånting invant, jag får ju så vansinnigt dåligt samvete. I alla fall. Knappt 45 minuter senare kom jag ut därifrån och hade bestämt att Kronprinsen flyttar dit den 1 april.
Vilken skola och vilken jämförelse! Jättefina lokaler, ljust, ordning och reda och med mycket av barnens teckningar och arbeten på väggarna.
Den stora skillnaden är framför allt att de har ett väl utarbetat akademiskt program, även för 3-åringarna, där det är "skoldag" mellan 9 och 16. Det är skoluniform och det är veckoläxor (och innan nån drar den stora sucken, så bestod veckans läxa av att rita och läsa om vårblommor, inte allt för betungande.). Samtliga 3 & 4-åringar de har nu kan skriva sina egna namn, räkna till 20 och känner igen de flesta av alfabetets bokstäver. Det kan ju låta lite hysterisk, men det är givetvis fullt av utrymmen för lek också, jag är inte så överdrivet ambitiös att jag ser framför mig Kronprinsen på universitet när han är 12 direkt. Men, jag är 100% övertygad om att vikten av att ta tillvara på barns lust att lära sig. Efter barnens egna förutsättningar. På rätt sätt. Utan press. Utan betyg givetvis. Barn vill veta, de vill lära sig - Och de gör det om möjligheten finns. Och det gör den på den nya skolan.
Dessutom åker förskoleklasserna lite räkmacka på skolbarnen (Totalt har skolan ca 100 barn, varav ca hälften är förskolebarn) för eftersom det finns en massa speciallärare redan på plats där, så får även de mindre barnen ha musik, bild, dator, spanska och biblioteksbesök schemalagt varje vecka och de erbjuder dessutom privatlektioner i piano, dans (Ha! Äntligen kanske kronprinsen kan få dansa ballett. Tänkte inte på det ;-)), karate, fotboll och gymnastik. Det finns dessutom en pool där barnen får bada/simma varje dag under sommarmånaderna. Och de kostar i princip lika mycket som den nuvarande skolan gör, där inget av detta erbjuds. En no-brainer tycker då jag.
Men nu återstår det jobbiga; Att åka och tala om för det sjunkande skeppet att ytterligare en råtta hoppar av. Fast riktigt så illa är det ju inte - Sven ska ju fortfarande börja där till hösten (jag tror då inte att 1 1/2-åringar behöver så där vansinnigt mycket akademiskt faktiskt. Där blir jag glad om de lär sig sitta ordentligt på en stol, dela med sig och så småningom kissa på pottan. Jag har så små krav ;-)) så även om de mister en råtta, så får de ju en lillgris i utbyte. Och det är inte det sämsta, minsann!
Hela sängen stormar
Natten började så bra, dvs med ett avsnitt av Agent Bauer och så mjuka sköna kudden.
Klockan 23.20 kom Kronprinsen tassande, "Mamma, jag vill mysa med dig". Inga problem, skaka liv i snarkande make, göra plats på kudde och we were off to dreamland again.
Alla sov, till och med lillgrisen, vilket jag vaknade till och nöjt konstaterade klockan 05, innan jag fortsatte drömma någon förvirrad med trevlig dröm. Trodde jag. 05.15 kom nämligen prinsessan tassande, "Jag vill sova hos dig mamma". Jag bad henne lägga sig på andra sidan sängen, hos herr Dahlstrand, eftersom jag redan låg på min yttersta kant med ett par små fötter i ryggen. Detta möttes med arga protester och stora krokodilstårssprutande anklagelser om att Elias alltid ligger i vår säng och hon får aldrig plats. Vilket inte är sant, vad som däremot är sant är att hon inte fick plats bredvid mig. Till saken hör nämligen att jag inte kan sova emellan barnen, jag blir så varm och klaustrofobisk, eftersom de bägge två typ ligger på mig.
Nåväl. Arg Loppa vill inte sova bredvid pappa. Trött pappa erbjuder sin del av sängen och tassar bort till Kronprinsens rum. Arg Loppa hinner dessförinnan skrika och väcka sovande lillebror, samt irritera sin mamma bortom alla drömmar. Ledsen lillebror skriker nu också och båda barnen i förvånansvärt samstämmig kör "VI VILL SOVA BREDVID MAMMA".
Mamma vill sova punkt slut, men har redan glömt bort vad hon drömde.
Tillsist lyckas alla lägga sig ner, herr Dahlstrand försvinner till en ledig säng, Kronprinsens fötter återvänder till mammans rygg och bara strödda snyftningar hörs på andra sidan.
Då vaknar lillgrisen.
En flaska och ett blöjbyte senare sover huset igen. Utom mamman, som insåg att nöjet med att somna om klockan sex är ytterst begränsat, när alla brukar vakna en halvtimme senare. Dessutom fanns det ingen plats i sängen längre. På med kaffekokaren!
Klockan 23.20 kom Kronprinsen tassande, "Mamma, jag vill mysa med dig". Inga problem, skaka liv i snarkande make, göra plats på kudde och we were off to dreamland again.
Alla sov, till och med lillgrisen, vilket jag vaknade till och nöjt konstaterade klockan 05, innan jag fortsatte drömma någon förvirrad med trevlig dröm. Trodde jag. 05.15 kom nämligen prinsessan tassande, "Jag vill sova hos dig mamma". Jag bad henne lägga sig på andra sidan sängen, hos herr Dahlstrand, eftersom jag redan låg på min yttersta kant med ett par små fötter i ryggen. Detta möttes med arga protester och stora krokodilstårssprutande anklagelser om att Elias alltid ligger i vår säng och hon får aldrig plats. Vilket inte är sant, vad som däremot är sant är att hon inte fick plats bredvid mig. Till saken hör nämligen att jag inte kan sova emellan barnen, jag blir så varm och klaustrofobisk, eftersom de bägge två typ ligger på mig.
Nåväl. Arg Loppa vill inte sova bredvid pappa. Trött pappa erbjuder sin del av sängen och tassar bort till Kronprinsens rum. Arg Loppa hinner dessförinnan skrika och väcka sovande lillebror, samt irritera sin mamma bortom alla drömmar. Ledsen lillebror skriker nu också och båda barnen i förvånansvärt samstämmig kör "VI VILL SOVA BREDVID MAMMA".
Mamma vill sova punkt slut, men har redan glömt bort vad hon drömde.
Tillsist lyckas alla lägga sig ner, herr Dahlstrand försvinner till en ledig säng, Kronprinsens fötter återvänder till mammans rygg och bara strödda snyftningar hörs på andra sidan.
Då vaknar lillgrisen.
En flaska och ett blöjbyte senare sover huset igen. Utom mamman, som insåg att nöjet med att somna om klockan sex är ytterst begränsat, när alla brukar vakna en halvtimme senare. Dessutom fanns det ingen plats i sängen längre. På med kaffekokaren!
tisdag 17 mars 2009
Sinna lugnt
Påminn gärna mig nästa termin om att det inte är en jättebra idé att Mathilda har simning klockan 19 på kvällen, om jag nu trodde det eller om det finns något val.
Det är inte alls trötta barn vid det laget och Kaos bor mer än granne med gud -han flyttar in.
Det är inte alls trötta barn vid det laget och Kaos bor mer än granne med gud -han flyttar in.
måndag 16 mars 2009
Handla och shoppa
Är det bara jag, eller är det inte så att det känns skillnad på att handla och att shoppa (och då tänker jag inte på det faktum att det ena är ett försvenskat engelskt ord.)?
Om jag åker iväg och handlar, ja då handlar jag mat eller andra "tråkiga" saker. Om jag åker och shoppar, ja då shoppar jag kläder eller går i affärer för att det är roligt. Men jag skulle nog inte säga att jag åkte och shoppade mat i mataffären, eller handlade kläder.
Vad säger ni?
Om jag åker iväg och handlar, ja då handlar jag mat eller andra "tråkiga" saker. Om jag åker och shoppar, ja då shoppar jag kläder eller går i affärer för att det är roligt. Men jag skulle nog inte säga att jag åkte och shoppade mat i mataffären, eller handlade kläder.
Vad säger ni?
lördag 14 mars 2009
Läsa mera
Med risk för att verka lite besatt, men gudars så bra den där artikelserien var (Se nedan)! Jag tycker helt ärligt att varenda kotte borde läsa den, av en miljard olika anledningar.
Nu ska jag sluta tjata, men har du inget annat att göra ett tag, så LÄS den. Och har du ännu mer tid, ska du läsa artikelserien Först kränkt vinner från förra året, också av Maciej Zaremba, som jag härmed tror att jag utnämner till en av de intressantaste journalistiska skribenter jag läst på länge.
Och nej, den här bloggen är varken sponsrad av DN, Maciej Zaremba, Sverigedemokraterna, antirasistiska feministföreningen eller någon annan. Det kan bara verka så.
Nu ska jag sluta tjata, men har du inget annat att göra ett tag, så LÄS den. Och har du ännu mer tid, ska du läsa artikelserien Först kränkt vinner från förra året, också av Maciej Zaremba, som jag härmed tror att jag utnämner till en av de intressantaste journalistiska skribenter jag läst på länge.
Och nej, den här bloggen är varken sponsrad av DN, Maciej Zaremba, Sverigedemokraterna, antirasistiska feministföreningen eller någon annan. Det kan bara verka så.
I Väntan på Sverige
Jag håller på att bli alldeles ilsk, här en regnig lördagsmorgon. Anledningen? Jag läste just artikelserien Svensk? Var god dröj! i DN.
Vad är det med alla goda intentioner som bara blir så fel? Är det verkligen goda intentioner, eller är det ett sorts kollektivt undermedvetet tänkande av att "de" inte är riktigt på samma nivå som "oss"? Att det faktum att man blivit flyktig och/eller invandrare på något vis drar ner intelligensen och kompetensen hos individer och gör dem lite mindre dugliga och värdiga? Så att man i slutändan börjar behandla människor på det vänliga sätt man gör små barn. Omhändertagande och kravlösa.
Och om man blir behandlad utan krav, när slutar man då försöka prestera något? Och om man slutar prestera och kräva, är det då inte rätt att man blir behandlad som ett litet barn?
Varför kommer någon på idén att kalla krav för rasism? Varför är det fel att kräva att människor gör rätt för sig och beter sig på ett sätt som är kulturellt och socialt acceptabelt? Och vem har i sådana fall rätt att bestämma vad som räknas som "rätt och riktigt"?
Är det konstigt att vi får rasism och fördommar? Går det att brya sig ur ett ekorrhjul som uppstått från missförstånd och missförhållanden som alla skett därför att vi vill vara ett välfärdsland som erbjuder social trygghet, respekt och omsorg för alla - vare sig de som mottager alla dessa förmåner vill ha dem, förtjänar dem, eller ens motpresterar mer än att be om mer?
Generalisera går ju naturligtvis att göra åt både positivt och negativt håll.
Jag säger inte att jag nödvändigvis vet att allt fungerar bättre här än Sverige, men jag tror mig i alla fall veta att man inte sätter invandrare i förläggningar (förutom Guantanamo dårå, men det är ju en heeeelt annat blogginlägg) och säger att "Om fyra år blir du integrerad. Här får du lite pengar under tiden. Var glad.".
Det är någonting som är så skevt i det här. Eller som Refat El Sayed (hette han så?) sa på den gamla goda tiden; Här ligger en gravad hund.
Vad är det med alla goda intentioner som bara blir så fel? Är det verkligen goda intentioner, eller är det ett sorts kollektivt undermedvetet tänkande av att "de" inte är riktigt på samma nivå som "oss"? Att det faktum att man blivit flyktig och/eller invandrare på något vis drar ner intelligensen och kompetensen hos individer och gör dem lite mindre dugliga och värdiga? Så att man i slutändan börjar behandla människor på det vänliga sätt man gör små barn. Omhändertagande och kravlösa.
Och om man blir behandlad utan krav, när slutar man då försöka prestera något? Och om man slutar prestera och kräva, är det då inte rätt att man blir behandlad som ett litet barn?
Varför kommer någon på idén att kalla krav för rasism? Varför är det fel att kräva att människor gör rätt för sig och beter sig på ett sätt som är kulturellt och socialt acceptabelt? Och vem har i sådana fall rätt att bestämma vad som räknas som "rätt och riktigt"?
Är det konstigt att vi får rasism och fördommar? Går det att brya sig ur ett ekorrhjul som uppstått från missförstånd och missförhållanden som alla skett därför att vi vill vara ett välfärdsland som erbjuder social trygghet, respekt och omsorg för alla - vare sig de som mottager alla dessa förmåner vill ha dem, förtjänar dem, eller ens motpresterar mer än att be om mer?
Generalisera går ju naturligtvis att göra åt både positivt och negativt håll.
Jag säger inte att jag nödvändigvis vet att allt fungerar bättre här än Sverige, men jag tror mig i alla fall veta att man inte sätter invandrare i förläggningar (förutom Guantanamo dårå, men det är ju en heeeelt annat blogginlägg) och säger att "Om fyra år blir du integrerad. Här får du lite pengar under tiden. Var glad.".
Det är någonting som är så skevt i det här. Eller som Refat El Sayed (hette han så?) sa på den gamla goda tiden; Här ligger en gravad hund.
fredag 13 mars 2009
Ba´så att ingen tror att jag är en överdrivet nojjig mamma...
... Så var det dubbelsidig öroninflammation. Med 10 dagar till av antibiotika, tjoflöjt.
The rule of Motherly Intuition: If something doesn't feel right, it probably isn't.
The rule of Motherly Intuition: If something doesn't feel right, it probably isn't.
Jag undrar jag
Ibland undrar jag över den där "kvinnor-kan-multitaska"-genen och genmutationer;
Jag verkar till exempel inte kunna läsa på datorn och dricka kaffe samtidigt. Då missar jag munnen och spiller kaffe över mig. Alltid. Jag får nog vara glad att jag överhuvudtaget klarar av att sitta upp och läsa samtidigt, verkar det som.
Vi får hopaps att DNA-forskningen går fort frammåt för Loppans skull. Och att de hittar botmedel för dysfunktionella gen-arv.
Jag verkar till exempel inte kunna läsa på datorn och dricka kaffe samtidigt. Då missar jag munnen och spiller kaffe över mig. Alltid. Jag får nog vara glad att jag överhuvudtaget klarar av att sitta upp och läsa samtidigt, verkar det som.
Vi får hopaps att DNA-forskningen går fort frammåt för Loppans skull. Och att de hittar botmedel för dysfunktionella gen-arv.
Närmare fyrtio än trettiosjukommafem
Stackars Sven och hans feber börjar kännas som en dålig följetong. Efter att ha varit feberfri igår morse fick han feber igen på eftermiddagen och hade 39,7 vid läggdags. Helt sjukt, om jag får ha dålig humor ;-).
I dag är han... tada, feberfri igen! Jag har ingen aning om vad det här är för mystisk sjukdom, om det inte bara är tänder eller nåt, så nu är det vi som åker på en check-up till barnläkaren. Jag vill i alla fall kolla upp öron etc inför helgen, så att vi inte står där imorgon med en akut öroninflammation till. På det viset är det besvärligt när barnen är så små, att de ju inte kan tala om ifall de har ont någonstans.
När de blir större behöver man ju bara ägna sig åt att brotta ner och hålla fast dem för att trycka i dem medicin som de sedan spottar ut, efter de har sagt att de har ont någonstans. Det är ju mycket lättare.
I dag är han... tada, feberfri igen! Jag har ingen aning om vad det här är för mystisk sjukdom, om det inte bara är tänder eller nåt, så nu är det vi som åker på en check-up till barnläkaren. Jag vill i alla fall kolla upp öron etc inför helgen, så att vi inte står där imorgon med en akut öroninflammation till. På det viset är det besvärligt när barnen är så små, att de ju inte kan tala om ifall de har ont någonstans.
När de blir större behöver man ju bara ägna sig åt att brotta ner och hålla fast dem för att trycka i dem medicin som de sedan spottar ut, efter de har sagt att de har ont någonstans. Det är ju mycket lättare.
torsdag 12 mars 2009
Skillnaden mellan män och kvinnor
3-åriga pojkar bryr sig tydligen om skillnaden mellan en asfaltutläggare och en vägvält. Vem visste att det ens fanns en skillnad, undrar 3-åringens mamma?
Hon anser att "Lilla fordonsboken" är ungefär att jämnställa med att läsa periodiska systemet, på en kulighetsskala och försöker desperat gömma sig/krypa in i tvättmaskinen/låssas sova när den boken kommer fram.
3-åringens pappa å sin sida, får syn på boken och utropar glatt och entusiastiskt "Men titta här, vilken kul bok! Kom 3-åringen, så läser vi!"
Jag kommer aldrig att förstå mig på den manliga hjärnan.
Simsalabim eller konsten att läsa en instruktionsbok
Läste hos Mz.Olsson om hur hon klurat ut att ställa om sin ugn från Fahrenheit till Celsius grader och tänkte att det var det slugaste jag hört på länge (även om jag faktiskt vant mig ganska bra vid Fahrenheit vid det här laget och inte har några problem med gradantal just, så känns det fortfarande aldrig riktigt rätt.).
Fram åkte installationsboken (sorgligt oläst får jag väl erkänna, men jag visste i alla fall var den låg. Alltid något.)
och Simsalabim-så-lätt-som-att-trycka-på-en-knapp! Så har jag också lärt mig att byta mellan svenska och amerikanska grader om och när jag vill!
Aldrig, aldrig, aldrig ska jag gå med på att det inte är lärorikt att läsa bloggar, så det så!
Fram åkte installationsboken (sorgligt oläst får jag väl erkänna, men jag visste i alla fall var den låg. Alltid något.)
och Simsalabim-så-lätt-som-att-trycka-på-en-knapp! Så har jag också lärt mig att byta mellan svenska och amerikanska grader om och när jag vill!
Aldrig, aldrig, aldrig ska jag gå med på att det inte är lärorikt att läsa bloggar, så det så!
Bättre och bättre dag för dag
Ja inte vet jag vad det var för endagarssjuka som lillgrisen var drabbad av, men efter att ha "peakat" på 40 grader igår eftermiddag (då blev mamman lite svettig, för då var han som en liten rödsvettig bakugn), så har han med hjälp av lite febernedsättande och välling, sovit hela natten och är nu feberfri.
Outgrundliga äro små barns sjukdommar. Icke desto mindre är det bara att tacka och bocka om det nu inte blir mer. Tack tack (och vinke vink). Jag umgås alldeles för mycket med bäbisar.
Outgrundliga äro små barns sjukdommar. Icke desto mindre är det bara att tacka och bocka om det nu inte blir mer. Tack tack (och vinke vink). Jag umgås alldeles för mycket med bäbisar.
A match made in heaven
Loppa, vid sängdags:
"Mamma, jag tror att Dr. Seuss är i himlen och pratar med din farmor" (de har precis haft Dr. Seuss-vecka i skolan, därav det stora intresset)
Mamma:"Det tror jag också. De har nog trevligt."
Loppan: *fniss**fniss* "Tror du att man får gifta sig med någon annan i himlen?"
Mamma: "Med någon annan? Än den man var gift med när man levde menar du?"
Loppan: "Ja... för då tror jag att din farmor ville gifta sig med..."
Mamma: *Avbryter* "Med Dr. Seuss?" *Skrattar*
Loppan: "... Nä, med pappas farfar." *skrattar hejdlöst*
Mamma *helt förvirrad* "Med pappas farfar? Men tror du inte att pappas farfar vill a gift med pappas farmor, uppe i himlen? Om jag dog, skulle jag vilja vara gift med pappa i himlen!" (Mathilda har inte träffat herr Dahlstrands farfar, och hans farmor dog när hon var bäbis)
Loppan: "Mmmm, kanske. Men jag tror att de hade haft roligt!... Förresten får du inte dö före precis när jag ska dö."
Mamma: "Jag kommer inte att dö förrän du är jättejättejätte gammal."
Loppan: "Som när jag är... Förtioett, eller sextiotvå."
Mamma: "Just det. Ungefär så jättegammal."
"Mamma, jag tror att Dr. Seuss är i himlen och pratar med din farmor" (de har precis haft Dr. Seuss-vecka i skolan, därav det stora intresset)
Mamma:"Det tror jag också. De har nog trevligt."
Loppan: *fniss**fniss* "Tror du att man får gifta sig med någon annan i himlen?"
Mamma: "Med någon annan? Än den man var gift med när man levde menar du?"
Loppan: "Ja... för då tror jag att din farmor ville gifta sig med..."
Mamma: *Avbryter* "Med Dr. Seuss?" *Skrattar*
Loppan: "... Nä, med pappas farfar." *skrattar hejdlöst*
Mamma *helt förvirrad* "Med pappas farfar? Men tror du inte att pappas farfar vill a gift med pappas farmor, uppe i himlen? Om jag dog, skulle jag vilja vara gift med pappa i himlen!" (Mathilda har inte träffat herr Dahlstrands farfar, och hans farmor dog när hon var bäbis)
Loppan: "Mmmm, kanske. Men jag tror att de hade haft roligt!... Förresten får du inte dö före precis när jag ska dö."
Mamma: "Jag kommer inte att dö förrän du är jättejättejätte gammal."
Loppan: "Som när jag är... Förtioett, eller sextiotvå."
Mamma: "Just det. Ungefär så jättegammal."
onsdag 11 mars 2009
Welcome to WASP land
Senaste dagarna, liksom samma tid förra året, har vårt bostadsområde haft besök av unga svarta män, iklädda skjorta, slips och svara byxor som ringer på folks dörrar. De är inte Jehovas Vittnen, utan de tillhör diverse "vi-hjälper-tonåringar-med-problem-från-fattiga-områden"-grupper. Tydligen är det ett led i att lära sig ansvar och arbete att de ska ut och sälja tidningar, eller liknande. Ofta vill de även öva presentationsteknik, och ger en ett litet enminutstal som man sedan ska skriva under på en lista att man fick.
Allt gott och väl, vore det bara inte för några, inte så små, detaljer: Nummer ett är att det är för många av dem - på en dag kan säkert tre, fyra stycken komma och ringa på dörren och det finns en gräns för hur många prenumerationer man vill skaffa sig. Nummer två är att de, någonstans på vägen, ofta missade lektionen i folkvett och etikett. De bankar på ytterdörrar (hört talas om dörrklocka, någon?) som om huset höll på att brinna upp, de vägrar att försvinna fast man säger att man inte är intresserad och en del kommer även älgande ganska sent på kvällarna.
Men de är inte farliga -åtminstone inte de jag pratat med. De vill och de anstränger sig och det blir bara fel. Det enklaste att göra är att låta bli att öppna, när de ringer på, då slipper man avspisa dem och man slipper köpa fler tidningar. Dessutom kan man ju tycka att de här organistaionerna kunde organisera lite sinsemellan, och dela upp grannskapen mellan sig, istället för att alla åker överallt.
I alla fall. Alla tycker inte som jag. Idag såg jag en sådan här kille springa runt mellan alla mina grannar och försöka hitta någon som var hemma. Sedan såg jag en polisbil komma körande. Och stanna. Det var, visade sig, någon av våra trevliga grannar som ringt polisen, eftersom (hörda jag polisen säga till försäljar-killen) "he was a black, aggressive male with dreadlocks, trying to force people to buy magazines."...
Självklar ska man inte tvinga folk att varken öppna dörren, eller köpa tidningar. Självklart ska man använda ringklocka och man ska inte komma klockan nio på kvällen. Men man ska heller inte ringa till polisen bara för att man inte tycker om att bli störd. Eller blir nervös av att ha svarta män gå runt i området.
Sådant gör mig oerhört generad, å mina medgrannars räkning. Den vite grannen hade aldrig ringt polisen om killen med tidningarna varit vit. Jag bara vet det. Det är inte så ofta storstadens "getto problem" knackar på dörren i den välbärgade förorten och de flesta av oss kommer säkert nästan aldrig i kontakt med den grupp av människor som den här grabben representerade; svarta, fattiga och halvkriminella -såvida de inte gör inbrott i våra bilar eller vi skänker en papperspåse med konservburkar till skolans årliga "food drive". Det kan man säga vad man vill om, och jag kan inte säga att jag är annorlunda, men inte visade vi ett speciellt trevligt kollektivt ansikte uttåt idag. Det kan inte ens polisen ha tyckt. Som efter att snackat lite med grabben, lät honom fortsätta och försvann. Därför att han hade inte gjort något olagligt. Det är inte förbjudet att vara ohyfsad strul-tonåring och de både finns och syns. Vare sig den välmående förorten vill låtsas om det eller inte.
Allt gott och väl, vore det bara inte för några, inte så små, detaljer: Nummer ett är att det är för många av dem - på en dag kan säkert tre, fyra stycken komma och ringa på dörren och det finns en gräns för hur många prenumerationer man vill skaffa sig. Nummer två är att de, någonstans på vägen, ofta missade lektionen i folkvett och etikett. De bankar på ytterdörrar (hört talas om dörrklocka, någon?) som om huset höll på att brinna upp, de vägrar att försvinna fast man säger att man inte är intresserad och en del kommer även älgande ganska sent på kvällarna.
Men de är inte farliga -åtminstone inte de jag pratat med. De vill och de anstränger sig och det blir bara fel. Det enklaste att göra är att låta bli att öppna, när de ringer på, då slipper man avspisa dem och man slipper köpa fler tidningar. Dessutom kan man ju tycka att de här organistaionerna kunde organisera lite sinsemellan, och dela upp grannskapen mellan sig, istället för att alla åker överallt.
I alla fall. Alla tycker inte som jag. Idag såg jag en sådan här kille springa runt mellan alla mina grannar och försöka hitta någon som var hemma. Sedan såg jag en polisbil komma körande. Och stanna. Det var, visade sig, någon av våra trevliga grannar som ringt polisen, eftersom (hörda jag polisen säga till försäljar-killen) "he was a black, aggressive male with dreadlocks, trying to force people to buy magazines."...
Självklar ska man inte tvinga folk att varken öppna dörren, eller köpa tidningar. Självklart ska man använda ringklocka och man ska inte komma klockan nio på kvällen. Men man ska heller inte ringa till polisen bara för att man inte tycker om att bli störd. Eller blir nervös av att ha svarta män gå runt i området.
Sådant gör mig oerhört generad, å mina medgrannars räkning. Den vite grannen hade aldrig ringt polisen om killen med tidningarna varit vit. Jag bara vet det. Det är inte så ofta storstadens "getto problem" knackar på dörren i den välbärgade förorten och de flesta av oss kommer säkert nästan aldrig i kontakt med den grupp av människor som den här grabben representerade; svarta, fattiga och halvkriminella -såvida de inte gör inbrott i våra bilar eller vi skänker en papperspåse med konservburkar till skolans årliga "food drive". Det kan man säga vad man vill om, och jag kan inte säga att jag är annorlunda, men inte visade vi ett speciellt trevligt kollektivt ansikte uttåt idag. Det kan inte ens polisen ha tyckt. Som efter att snackat lite med grabben, lät honom fortsätta och försvann. Därför att han hade inte gjort något olagligt. Det är inte förbjudet att vara ohyfsad strul-tonåring och de både finns och syns. Vare sig den välmående förorten vill låtsas om det eller inte.
Mer att sakna
Nu har jag kommit på vad mer, än fika, jag saknar här i USA: Handdusch!
Jag är väldigt kär i det djupa badkar som finns (och fanns i Houston) i vårt badrum här, men ooh vad jag saknar en handdusch. Jag gillar tex att duscha på kvällen innan jag går och lägger mig, för att ha det gjort, men eftersom jag inte kan sova på blött hår och sedan gå ut och visa mig bland folk nästa dag, utan risk för att skrämma slag på gamla, barn och andra med nedsatt imumförsvar -så måste jag om inte tvätta det, så defintivt blöta håret på morgonen. Och hur vackra kranar vi än har, så funkar det inte så bra.
Man kan stå dubbelvikt och krokryggig och då får man faktiskt in huvudet under kranen. Det är inte skönt, och det skvätter ner halva badrummet ändå, men det är klart att det funkar. Å andra sidan, en hederlig handdusch tillägg hade gjort livet enklare. Det finns, jag har sett dem, så helt ute och cyklar är väl amerikanarna inte, men jag har aldrig någonsin sett dem standard någonstans. Fråga mig inte hur amerikanskor blöter håret, tvättar barnrumpor etc, I don´t want to know.
Hmm... Snart kommer jag nog att börja yla om bidéer också. Inte för att jag varken riktigt förstått meningen med dem eller tänkt på dem på väldigt länge, men jag växte faktiskt upp med ett par stycken. Och nu har jag ju ett gäng barnrumpor att tvätta, menar jag...
Jag är väldigt kär i det djupa badkar som finns (och fanns i Houston) i vårt badrum här, men ooh vad jag saknar en handdusch. Jag gillar tex att duscha på kvällen innan jag går och lägger mig, för att ha det gjort, men eftersom jag inte kan sova på blött hår och sedan gå ut och visa mig bland folk nästa dag, utan risk för att skrämma slag på gamla, barn och andra med nedsatt imumförsvar -så måste jag om inte tvätta det, så defintivt blöta håret på morgonen. Och hur vackra kranar vi än har, så funkar det inte så bra.
Man kan stå dubbelvikt och krokryggig och då får man faktiskt in huvudet under kranen. Det är inte skönt, och det skvätter ner halva badrummet ändå, men det är klart att det funkar. Å andra sidan, en hederlig handdusch tillägg hade gjort livet enklare. Det finns, jag har sett dem, så helt ute och cyklar är väl amerikanarna inte, men jag har aldrig någonsin sett dem standard någonstans. Fråga mig inte hur amerikanskor blöter håret, tvättar barnrumpor etc, I don´t want to know.
Hmm... Snart kommer jag nog att börja yla om bidéer också. Inte för att jag varken riktigt förstått meningen med dem eller tänkt på dem på väldigt länge, men jag växte faktiskt upp med ett par stycken. Och nu har jag ju ett gäng barnrumpor att tvätta, menar jag...
Utanför dörren
En (av två) tom kruka utanför ytterdörren som väntar på vårblommor. Får se om jag hinner fixa idag.
(Lönn-)Lövsprickning på gång. Det är verkligen vår på gång.
Sover bäst som sover sist
Jaha. Knappt hann lillgrisen avsluta sin penicillinkur, sova hela natten i två nätter och ge sin mamma hopp om framtiden (Hela natten, hör ni det! Hela. Natten. En mamma kan bli tårögd för mindre) så är han sjuk igen.
Varför kan barn inte bli sjuka på dagen, som normala människor, undrar jag bara? Naturligtvis inte då, halv fyra i morse bestämde sig Sven för att livet var miserabelt och eländigt och sedan skrek han med ungefär 20 minuters mellanrum fram tills att han "gick upp" vid halv sju.
Nu, lite febernedsättande senare sover han gott. Själv dricker jag kaffe. Mycket och starkt.
Måtte det bara inte vara öronen igen.
Varför kan barn inte bli sjuka på dagen, som normala människor, undrar jag bara? Naturligtvis inte då, halv fyra i morse bestämde sig Sven för att livet var miserabelt och eländigt och sedan skrek han med ungefär 20 minuters mellanrum fram tills att han "gick upp" vid halv sju.
Nu, lite febernedsättande senare sover han gott. Själv dricker jag kaffe. Mycket och starkt.
Måtte det bara inte vara öronen igen.
tisdag 10 mars 2009
Fika
Är det nånting jag saknar här i USA, så är det fika. Det, vad det känns i alla fall, svenska av svenska sätt att umgås.
Vi hade en halvsvensk familj (hon är svenska, han amerikan men med full förståelse för fika, vilket genast gjorde mig otroligt vänligt inställd till honom fast vi aldrig träffats förrut ;-)) över på just fika i lördags, jag slängde ihop en sockerkaka och en kladdkaka (eller brownie-cake som det blev presenterat som, av Mathilda... Antar att "sticky cake" inte lät lika lockande) och så drack vi kaffe, barnen lekte, drack lite juice, åt en jordgubbe och allting var så där otroligt avslappnat. Inget kolijox vid spisen, inga fancy dukningar eller prestationsångestar -och så gick de hem i alldeles lagom tid för oss att göra middag och natta barn. Helt perfekt!
Det kan givetvis vara avslappnande och mycket trevligt att ha amerikanare över på eftermiddagsbesök också, men det är aldrig lika självklart vad man ska bjuda dem på. De flesta är inga kaffemostrar, så där så att de dricker kaffe i tid och otid, och sockerkaka och en Coke Zero...? Mja, så där va´?
Så nu jobbar jag stenhårt på att introducera konceptet fika i umgängeskretsen. Jag menar, med ett nyöppnat IKEA i "grannskapet" (ok, i stan i alla fall) så är det ju liksom redan svenskintresse, så vad bättre än att kanske börja med att locka med vännerna till IKEA och en dammsugare? Eller så tar jag helt enkelt och lockar hem dem med en prinsesstårta. Den brukar även kräsmagade amerikanare gilla, mycket för att det inte är trettioelva lager söt frosting på. Worth a try, säger jag bara!
Vi hade en halvsvensk familj (hon är svenska, han amerikan men med full förståelse för fika, vilket genast gjorde mig otroligt vänligt inställd till honom fast vi aldrig träffats förrut ;-)) över på just fika i lördags, jag slängde ihop en sockerkaka och en kladdkaka (eller brownie-cake som det blev presenterat som, av Mathilda... Antar att "sticky cake" inte lät lika lockande) och så drack vi kaffe, barnen lekte, drack lite juice, åt en jordgubbe och allting var så där otroligt avslappnat. Inget kolijox vid spisen, inga fancy dukningar eller prestationsångestar -och så gick de hem i alldeles lagom tid för oss att göra middag och natta barn. Helt perfekt!
Det kan givetvis vara avslappnande och mycket trevligt att ha amerikanare över på eftermiddagsbesök också, men det är aldrig lika självklart vad man ska bjuda dem på. De flesta är inga kaffemostrar, så där så att de dricker kaffe i tid och otid, och sockerkaka och en Coke Zero...? Mja, så där va´?
Så nu jobbar jag stenhårt på att introducera konceptet fika i umgängeskretsen. Jag menar, med ett nyöppnat IKEA i "grannskapet" (ok, i stan i alla fall) så är det ju liksom redan svenskintresse, så vad bättre än att kanske börja med att locka med vännerna till IKEA och en dammsugare? Eller så tar jag helt enkelt och lockar hem dem med en prinsesstårta. Den brukar även kräsmagade amerikanare gilla, mycket för att det inte är trettioelva lager söt frosting på. Worth a try, säger jag bara!
Vårrus
Gudars skymning! Sen i lördags har vi haft supersommarväder här i Charlotte, med över 25 grader varmt varje dag och jag är helt ur fas. Inte nog med att jag plöstigt känner oemotståndlig iver att börja plantera, klippa gräs (ok, där känner jag mest iver att herr Dahlstrand ska göra det) och olja utemöblerna, jag måse dessutom rota fram sommarkläder och försöka vänja fötterna vid att gå utan strumpor.
Det förstår ju var och och en att man inte kan ha tid att blogga då ;-).
Nu är vi i alla fall någorlunda i varm vårfas; Loppan har fått ha sina älskade ärmlösa linnen, något hon ber om typ varje gång solen skiner, Elias spatserar runt i spindelmannen-sandaler (Tack och lov att de fortfarande verkar passa, jag har inte sett några nya på Target, så vi kan ha en framtida potentiell kris.), vantar och mössor är tillfälligt förpassade till garderobshyllor, parasollet på uteplatsen har invigts, vi har suttit ute en kväll med varsitt rödvin och jag har tack och lov inte planterat minsta blomma än.
Vi är redo för vår och försommar. På fredag ska det regna och vara +7 grader. Som sagt, jag är i fas. Eller inte.
Det förstår ju var och och en att man inte kan ha tid att blogga då ;-).
Nu är vi i alla fall någorlunda i varm vårfas; Loppan har fått ha sina älskade ärmlösa linnen, något hon ber om typ varje gång solen skiner, Elias spatserar runt i spindelmannen-sandaler (Tack och lov att de fortfarande verkar passa, jag har inte sett några nya på Target, så vi kan ha en framtida potentiell kris.), vantar och mössor är tillfälligt förpassade till garderobshyllor, parasollet på uteplatsen har invigts, vi har suttit ute en kväll med varsitt rödvin och jag har tack och lov inte planterat minsta blomma än.
Vi är redo för vår och försommar. På fredag ska det regna och vara +7 grader. Som sagt, jag är i fas. Eller inte.
lördag 7 mars 2009
Överdrivet artigt?
Hur är det, om ni blir bortbjudna (fika eller middag tex) till någon, erbjuder ni er att ta med någonting då (alltså frågar om ni kan ta med er någonting, inte nödvändigtvis "Då tar jag med en sockerkaka" typ)?
Gör era amerikanska vänner, om ni bor här i USA?
Jag är nyfiken!
Gör era amerikanska vänner, om ni bor här i USA?
Jag är nyfiken!
fredag 6 mars 2009
Friendly Friday
Har tänkt mycket idag på hur känslor föder känslor. Är jag arg över något, så blir jag lättare arg på barnen, som blir arga på mig, som blir arg på dem... osv. Och tvärtom; Är jag lugn och glad, är ofta barnen lugna och glada och vi får mycket trevligare ihop.
Just det där med glädje, och vänlighet, är nog viktigare nu än någonsin. Inte bara att man är glad och snäll med sin familj, för det behöver ju de flesta av oss ingen uppmaning att vara, men mot våra medmänniskor. Hur viktigt är det inte med det där lilla extra leendet mot de man möter, på stan, i affärer, på bussen, i bilkön. Ok, man kan ju inte gå runt och flina upp sig alldeles för mycket heller, för då finns väl risken att någon skjuter en för att man såg glad ut, men ett litet då.
Om jag ler mot någon jag möter, eller ger dem en komplimang, finns kanske hoppet att de i sin tur blir lite gladare och ger någon annan en komplimang, eller ett leende, vilket leder till att den personen gör samma sak. Och är det någonting världen behöver just nu, så är det en kedja av vänlighet. Det kostar ingenting, tvärt om, alla tjänar på det. It´s a win-win situation!
Så random acts of kindness. Om än aldrig så små, är vad jag tänker ägna mig åt idag. Kanske inte acts, som i många i pluralis, men åtminstone en. En medveten ansträngning att göra någon lite gladare, någons dag lite ljusare. Är ni med? Lämna gärna ett meddelande i såna fall, det vore roligt att veta!
Just det där med glädje, och vänlighet, är nog viktigare nu än någonsin. Inte bara att man är glad och snäll med sin familj, för det behöver ju de flesta av oss ingen uppmaning att vara, men mot våra medmänniskor. Hur viktigt är det inte med det där lilla extra leendet mot de man möter, på stan, i affärer, på bussen, i bilkön. Ok, man kan ju inte gå runt och flina upp sig alldeles för mycket heller, för då finns väl risken att någon skjuter en för att man såg glad ut, men ett litet då.
Om jag ler mot någon jag möter, eller ger dem en komplimang, finns kanske hoppet att de i sin tur blir lite gladare och ger någon annan en komplimang, eller ett leende, vilket leder till att den personen gör samma sak. Och är det någonting världen behöver just nu, så är det en kedja av vänlighet. Det kostar ingenting, tvärt om, alla tjänar på det. It´s a win-win situation!
Så random acts of kindness. Om än aldrig så små, är vad jag tänker ägna mig åt idag. Kanske inte acts, som i många i pluralis, men åtminstone en. En medveten ansträngning att göra någon lite gladare, någons dag lite ljusare. Är ni med? Lämna gärna ett meddelande i såna fall, det vore roligt att veta!
torsdag 5 mars 2009
Moving on up
I julas fick jag en ny laptop, då min gamla verkligen var gammal, slö och höll på att driva mig till totalt vansinne. En bronsskimrande 17-tummare fick jag och jag var så glad, gå glad... Tills vi alla insåg att den i princip inte gick att surfa på, att den fick tiden med 56K modem att verka lockande. Man kunde klicka på en länk, gå på toaletten, laga lunch och dammsuga hela huset och sedan läsa den nya sidan. Om man hade tur. Ibland fick man bara en vit skärm. Och ibland funkade det alldeles utomordentligt bra. Helfestligt och lite spännande att inte veta riktigt hur saker och ting skulle funka när man verkligen behövde den! Lite vardagsdramatik liksom.
i alla fall, så kan man ju inte ha det. Så efter ett par frustrerande samtal till techsupport
("Du har fått malware på din dator".
"Nja men nu har det ju varit så här sedan jag fick datorn, sedan jag packade upp den. Tror du verkligen....?"
"Absolut, det är malware. Du måste avinstallera och återinstallera och ominstallera."
En timme senare är jag gjort allt de bar mig. Försöker surfa och kommer inte "ut".)
så slutfördes projekt "ta med eländet till affären och byta den mot någonting som funkar som moderna datorer ska funka".
Jag hatar verkligen att byta dator (bortsett från att jag tycker mycket om att få en ny, snabbare med större skärm. Den biten tycker jag om :-)) och det jag hatar ännu mer är att behöva göra det två gånger på två månader. Kan vara därför som jag hängde fast vid den gamla, slöa saken.
Jag tycker att det är lite som att flytta. Allt måste packas ner, allt måste rensas, packas upp, flyttas och slängas. Och så är det alldeles nytt och konstigt, den nya datorn är annorlunda än den gamla, invanda. Den ser annorlunda ut och känns inte alls hemtam. Jag känner mig vilsen och kort sagt, det är lite traumatiskt.
Men, nu är det förhoppningsvis gjort, så nu kan jag ägna mig åt att boa in mig riktigt ordentligt i min nya HP (Bara en sån grej, jag som alltid varit en Dell-tjej). Än så länge surfar den som den ska, peppar peppar.
i alla fall, så kan man ju inte ha det. Så efter ett par frustrerande samtal till techsupport
("Du har fått malware på din dator".
"Nja men nu har det ju varit så här sedan jag fick datorn, sedan jag packade upp den. Tror du verkligen....?"
"Absolut, det är malware. Du måste avinstallera och återinstallera och ominstallera."
En timme senare är jag gjort allt de bar mig. Försöker surfa och kommer inte "ut".)
så slutfördes projekt "ta med eländet till affären och byta den mot någonting som funkar som moderna datorer ska funka".
Jag hatar verkligen att byta dator (bortsett från att jag tycker mycket om att få en ny, snabbare med större skärm. Den biten tycker jag om :-)) och det jag hatar ännu mer är att behöva göra det två gånger på två månader. Kan vara därför som jag hängde fast vid den gamla, slöa saken.
Jag tycker att det är lite som att flytta. Allt måste packas ner, allt måste rensas, packas upp, flyttas och slängas. Och så är det alldeles nytt och konstigt, den nya datorn är annorlunda än den gamla, invanda. Den ser annorlunda ut och känns inte alls hemtam. Jag känner mig vilsen och kort sagt, det är lite traumatiskt.
Men, nu är det förhoppningsvis gjort, så nu kan jag ägna mig åt att boa in mig riktigt ordentligt i min nya HP (Bara en sån grej, jag som alltid varit en Dell-tjej). Än så länge surfar den som den ska, peppar peppar.
onsdag 4 mars 2009
Helgens inköp
Jag glömde ju helt bort dem, med all snöhysteri och födelsedagar :-).
Här är i alla fall vår nya skänk (i matsalen) och fotpallsbord till biblioteket.
Här är i alla fall vår nya skänk (i matsalen) och fotpallsbord till biblioteket.
Möglar bäst som möglar sist?
Dagens fundering: Hur kommer det sig att blåtvätt börjar lukta mögel om man inte tar ut det ur tvättmaskinen senast 3 minuter efter avsluttad tvätt? Och finns det något som luktar mer ofräsht än tygmögel-lukt?
Alla andra färger verkar kunna ligga i veckor (Ok, det har jag inte provat, men visst har jag glömt att ta ut tvätt typ en hel dag, från morgon till kväll) och ändå komma ut och lukta nytvättat gott, medan den mörka/blå är så besvärligt luktbenägen att jag allvarligt funderar på att hädanefter anamma det buddistiska munk-modet i Tibet för familjen - Orangea lakan av olika kulörer för hela familjen skulle onekligen skära ner på både tvätt- och stryktid. För inte kan det väl göra så mycket om lakanen är lite skrynkliga där man ska vira och knyta dem?
Eller är det bara min blåtvätt som kinkar kanske?
Alla andra färger verkar kunna ligga i veckor (Ok, det har jag inte provat, men visst har jag glömt att ta ut tvätt typ en hel dag, från morgon till kväll) och ändå komma ut och lukta nytvättat gott, medan den mörka/blå är så besvärligt luktbenägen att jag allvarligt funderar på att hädanefter anamma det buddistiska munk-modet i Tibet för familjen - Orangea lakan av olika kulörer för hela familjen skulle onekligen skära ner på både tvätt- och stryktid. För inte kan det väl göra så mycket om lakanen är lite skrynkliga där man ska vira och knyta dem?
Eller är det bara min blåtvätt som kinkar kanske?
tisdag 3 mars 2009
Orättvist
Det är faktiskt helt fel fel fel fel att ha hela munnen full med blåsor på sin födelsedag, så att det gör ont bara man tänker på att öppna munnen. Det borde faktiskt vara lag mot det, stå skrivet med stora b o k s t ä v e r i landets konstituition a la "På individers födelsedag tillåtas icke en endaste liten blåsa i någon del av mun, svalg eller annat närliggande område där bakverk av varierande tjocklek, smak och utseende skall förtäras".
Så det så. Hur kul är det att försöka äta tårta när det gör ont ner i tårna, på en skala? Enda fördelen skulle väl vara om man inte just åt någon tårta därför och sålunda besparade sig alla onyttigheter... Men det är inte jag, det. Är det födelsedag så är det, och då äter jag tårta, om jag så måste pressa ner den med tårarna rinnande nerför kinderna.
Någon som har recept på flytande tårta, möjligtvis?
Så det så. Hur kul är det att försöka äta tårta när det gör ont ner i tårna, på en skala? Enda fördelen skulle väl vara om man inte just åt någon tårta därför och sålunda besparade sig alla onyttigheter... Men det är inte jag, det. Är det födelsedag så är det, och då äter jag tårta, om jag så måste pressa ner den med tårarna rinnande nerför kinderna.
Någon som har recept på flytande tårta, möjligtvis?
En mycket viktig dag
Det firas i dag i västerled. Någon fyller år och väcktes med skönsång, blommor och paket.
Jag vill också poängtera att det inte är någon som äter två choklad cupcakes till frukost, fast det ser ut så, cupcakesen tillhör någons barn (som tar alla chanser de får att fira födelsedag, vare sig det är deras egen eller inte). Någon äter cheesecake, det är någons födelsedagstradition. I eftermiddag blir det tårta. För några stycken mammor och barn.
måndag 2 mars 2009
Sammanträffande
Förra måndagen, på Loppans fotbollsträning, blev vår bil skrapad på sidan av en stor (elak) bil som stod bredvid vår. Mannen som körde började vrida på däcken innan han var ute ur parkeringsrutan, varpå hans framdäck skrapade/touchade ena framdörren på vilen.
Jag höll på att sätta in barnen på andra sidan bilen, så jag hade nog aldrig märkt det förrän senare (och då blivit skitförbenad och säkerligen fått onda ögat av herr Dahlstrand dessutom), men han som klantade sig var så pass ärlig och schyst att han klev ur sin bil, kom och kollade samt gav mig sitt visitkort för vidare kontakt. Detta i sig blev en liten morallektion för barnen om ärlighet och hur man ska göra rätt för sig, om man klantat sig och haft sönder någonting som inte är ens eget, men det är en helt annan historia.
Vem mannen var? Loppans nye fotbollstränare, har det visat sig...
Jag höll på att sätta in barnen på andra sidan bilen, så jag hade nog aldrig märkt det förrän senare (och då blivit skitförbenad och säkerligen fått onda ögat av herr Dahlstrand dessutom), men han som klantade sig var så pass ärlig och schyst att han klev ur sin bil, kom och kollade samt gav mig sitt visitkort för vidare kontakt. Detta i sig blev en liten morallektion för barnen om ärlighet och hur man ska göra rätt för sig, om man klantat sig och haft sönder någonting som inte är ens eget, men det är en helt annan historia.
Vem mannen var? Loppans nye fotbollstränare, har det visat sig...
Hej mitt vinterland -igen
Det blev nog nästan 12 centimeter faktiskt, när all was said and done. Idag skiner solen och det är perfekt snögubbeväder. Eller pulkaväder. Om man hade haft en pulka. Eller en backe att åka i.
söndag 1 mars 2009
Ok, jag hade fel
Det snöar. Det snöar massor. Det är en halv grad varmt och det snöar massor. Härligt plaskiga, isiga, slabbiga 6 cm har vi fått hitills. Givetvis snöigt nog för att alla skolor ska vara stängda i morgon. Istället lutar det åt att de nu tänker ha skoldag på Memorial Day, den tredagars-helg i slutet av maj som officiellt markerar början av sommaren.
Snälla som de är i skoldistriktet, så ringde de i alla fall med sitt automatiska meddelande redan under senkvällen här och inte klockan fem i morgon bitti och det är ju alltid någonting att vara tacksam för. I sitt försök att börja lobba för att ha skoldag där i slutet av maj, tillade de också lite käckt att "staff and students will enjoy a Holdiay tomorrow" -precis som om de gjorde om måndagen till en helgdag, så skulle alla vara lika glada för att få vara lediga en vanlig måndag i mars som för att få vara ledig på en nationell helgdag när alla "firar" sommar!? God lök att försöka sälja det, säger jag bara.
Barnen var ute i pyjamas och vinterjacka när det precis började snöa, "fångade snöflingor" och var halventusiastiska över snön. Men de som är allra gladast är nog TV-stationerna. Precis som alltid, är det Breaking News för hela slanten; "Vi följer saltbilarna för att se att de når fram till just ditt område", "Tre hus har nu varit utan el i 23 minuter -ska de överleva natten?" och *skrap skrap med foten*"Här under snön är det lite is, och halt". Typ.
Rain, rain go away
Nu har det regnat nästan konstant i 36 timmar här i Charlotte och nu börjar det bli liiiite tjatigt får jag väl säga. Fast det är bra för grundvattnet och för den torka vi har haft, så man ska väl inte klaga. Klagar jag för mycket så regnar det väl inte mer detta året eller nåt, så jag nöjer mig väl med att undra om ALLA de sju centimetrarna regnunderskott vi hade, tvunget behövde komma nerregnande på samma gång? Men så var det tydligen.
Vi har en smärre liten översvämning i nederkanten av vår trädgård redan och nu hotar de (meteorolog-gudarna) oss dessutom med uppemot 12 cm snö till kvällen/natten också, vilket skulle innebära årets tredje snow day i morgon för barnen. Personligen är jag rätt mätt på snö och vinter nu, efter att ha fått en liten försmak på våren så börjar underkylt regn och 2+ att kännas lite trist. Men, till nästan helg lovar de +22 grader istället - Och innan jag vet ordet av, så sitter jag här och gnäller över att det för varmt istället. Men väldans vad det går upp och ner i alla fall.
I alla fall, så blev det av förståliga skäl innedag i dag också. Vi har spelat spel och det som blev bakat igår, passade alldeles utmärkt att äta upp tillsammans med varm choklad idag. Det har varit riktigt söndagsmys. Nu får vi väl se hur det blir med snön. I´ll believe it, when I see it :-).
Vi har en smärre liten översvämning i nederkanten av vår trädgård redan och nu hotar de (meteorolog-gudarna) oss dessutom med uppemot 12 cm snö till kvällen/natten också, vilket skulle innebära årets tredje snow day i morgon för barnen. Personligen är jag rätt mätt på snö och vinter nu, efter att ha fått en liten försmak på våren så börjar underkylt regn och 2+ att kännas lite trist. Men, till nästan helg lovar de +22 grader istället - Och innan jag vet ordet av, så sitter jag här och gnäller över att det för varmt istället. Men väldans vad det går upp och ner i alla fall.
I alla fall, så blev det av förståliga skäl innedag i dag också. Vi har spelat spel och det som blev bakat igår, passade alldeles utmärkt att äta upp tillsammans med varm choklad idag. Det har varit riktigt söndagsmys. Nu får vi väl se hur det blir med snön. I´ll believe it, when I see it :-).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)