While suturing a cut on the hand of a 75-year-old Texas rancher whose hand was caught in a gate while working cattle, the doctor struck up a conversation with
the old man. Eventually the topic got around to Sarah Palin and her bid to be a
heartbeat away from being President.
The old rancher said, 'Well, ya know, Palin is a post turtle.'
Not being familiar with the term, the doctor asked him what a post turtle was. The old rancher said,
'When you're driving down a country road and you come across a fence post with a turtle balanced on top, that's a post turtle.'
The old rancher saw a puzzled look on the doctor's face, so he continued to
explain.
'You know she didn't get up there by herself, she doesn't belong up
there, she doesn't know what to do while she is up there, and you just wonder
what kind of dumb ass put her up there to begin with.'
Roligt, tycker då jag :-). Den som hittade på det, missade tyvärr en viktig detalj i sin trovärdighet, eftersom Texas nog är så mycket "Bush-country" man kan komma, så borde han nog ha valt en bonde nån annanstans ifrån. Typ Californien eller nåt ;-).
Läste förresten i tidningen idag, att 45% av tillfrågade Texasbor tror att Obama är muslim.
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
Ett intelligent, välskrivet inlägg
Men gudars vilken trist bloggdag det blev idag då. Noll inspiration och till råga på allt tror jag att jag har sträckt mig i ryggen (kan man sträcka sig av att dammsuga för mycket?), så nu kan jag knappt sitta, därav inte heller skriva ett långt intelligent inlägg (så lägligt med ryggontet, hrm.). Jag får gå och inta ryggläge och skriva i huvudet istället. Det gör jag ganska ofta, framförallt på nätterna när jag är uppe och matar Sven. Tyvärr kommer jag inte så ofta ihåg vad jag skrivit sedan nästa dag, men jag vet att det alltid är både fyndigt och intressant, för att inte tala om välskrivet. Eller så är det bara för att jag har grus i ögonen och klockan är kvart över tre på natten som det känns så, det k a n vara så...
Jag får skaffa mig en liten bandspelare, a la agent Cooper i gamla hederliga Twin Peaks och sitta och tala in blogginlägg i. Hur jag nu ska klara av att hålla Sven,snuttefilt (används nattetid främst som dreggeltrasa, ungen sölar ju så förfärligt när han äter. Ingen ordning alls på honom.), nappflaska OCH bandspelare på samma gång. Hm, tänkte inte på det.
Som sagt, imorgon är en annan dag. Då ska här karvas pumpa och firas Halloween, så då har jag definitivt inte tid att ha ont i ryggen.
Jag får skaffa mig en liten bandspelare, a la agent Cooper i gamla hederliga Twin Peaks och sitta och tala in blogginlägg i. Hur jag nu ska klara av att hålla Sven,snuttefilt (används nattetid främst som dreggeltrasa, ungen sölar ju så förfärligt när han äter. Ingen ordning alls på honom.), nappflaska OCH bandspelare på samma gång. Hm, tänkte inte på det.
Som sagt, imorgon är en annan dag. Då ska här karvas pumpa och firas Halloween, så då har jag definitivt inte tid att ha ont i ryggen.
Skrivkramp
I går var en ute-och-spring dag, så det blev inte mycket skrivet alls. Nu är det ny dag och dags att blogga... Om vad? Några idéer om vad jag ska skriva om?
Medan jag väntar på inspriation, ska jag knåpa ihop ett försenat onsdagsrecept. Tjing!
Medan jag väntar på inspriation, ska jag knåpa ihop ett försenat onsdagsrecept. Tjing!
tisdag 28 oktober 2008
Syskonkärlek
Stora barnen äter grilled cheese (varma mackor) till middag och Sven äter gröt; Plötsligt sticker Elias åt Sven sin smörgås och liksom försöker stoppa in den i munnen på honom.
Mamma: Nej, Sven kan inte äta grilled cheese. Han är för liten, han får ont i magen.
Elias: He he
Måltiden fortsätter, men när jag går för att hämta lite papper, så är Elias där igen med sin macka och försöker mata Sven.
Mamma: Nej, men Elias! Sluta! Jag sa ju att Sven inte får äta din smörgås! Han får jätteont i magen då.
Elias: Men jag vill ju att han ska få ont i magen!
Mamma: Nej, Sven kan inte äta grilled cheese. Han är för liten, han får ont i magen.
Elias: He he
Måltiden fortsätter, men när jag går för att hämta lite papper, så är Elias där igen med sin macka och försöker mata Sven.
Mamma: Nej, men Elias! Sluta! Jag sa ju att Sven inte får äta din smörgås! Han får jätteont i magen då.
Elias: Men jag vill ju att han ska få ont i magen!
Big head
Idag är det riktigt, riktigt kallt här. Eller kallt för att vara här i alla fall. Det var dryga 2 grader i morse och nu på eftermiddagen är det fortfarande inte mer än dryga 12 grader. Plus blåst, så det känns riktigt kyligt. Men härligt! Barnen fick till och med ha mössa på sig till skolan i morse, vilket var något tidigare än jag tänkt mig, och framför allt mycket snabbt upplyste mig om att jag verkar ha förärats med, eh, något storhuvade barn.
Elias såg väl ut ungefär som en jättebäbis i sin mössa, stl 3-4 år, med ett alldeles runt, intryckt nylle, och Mathilda hade på sig sin, i övrigt mycket mycket söta, pälsmössa i ungefär 2 minuter innan hon drog upp den, så att den balanserade på hennes hästsvans ungefär, och deklarerade att hon fick huvudvärk av den. En mössa med storlek 5-7 år! Jag vet inte, men antingen har amerikanska barn väldigt små huvuden, eller så har jag barn med stora huvuden?
Nåja, positive thinking! I stora huvuden får det plats stora hjärnor!
Elias såg väl ut ungefär som en jättebäbis i sin mössa, stl 3-4 år, med ett alldeles runt, intryckt nylle, och Mathilda hade på sig sin, i övrigt mycket mycket söta, pälsmössa i ungefär 2 minuter innan hon drog upp den, så att den balanserade på hennes hästsvans ungefär, och deklarerade att hon fick huvudvärk av den. En mössa med storlek 5-7 år! Jag vet inte, men antingen har amerikanska barn väldigt små huvuden, eller så har jag barn med stora huvuden?
Nåja, positive thinking! I stora huvuden får det plats stora hjärnor!
Ögon går före GPS
Nog för att jag anser GPS:en vara Guds gåva till, om inte alla kvinnor, åtminstone denna kvinna, men hur man kan låta bli att använda sina ögon och common sense när man är ute och kör, det är bara bland det dummaste jag har hört.
måndag 27 oktober 2008
Men vad i hela...???
Hur tänker man när man verkligen, v e r k l i g e n bestämt sig för att man inte ska äta något Halloweengodis i år, absolut inte, no way. Och sedan kommer hem från affären med endast sådant "trick-or-treat-godis" som man själv tycker om?? Ifall inte allt skulle gå åt liksom...
Undermedveten shopping måste det väl kallas antar jag.
Undermedveten shopping måste det väl kallas antar jag.
söndag 26 oktober 2008
Inte för att jag vill skryta men...
...Djäklar i min lilla låda vad jag kan vara effektiv, bara jag vill. Klockan är exakt 20 minuter över nio, och jag har lagat söndagsfrukost (french toast och bacon) till 3 barn, klätt på 3 barn (ok, två stycken klädde på sig i stort sett själva, men jag övervakade i alla fall), matat en bäbis, städat undan frukoströran i köket (inklusive baconstänk i ugnen), druckit kaffe, vattnat blommor, läst lite bloggar och gjort morgonsmoothie till mig själv.
Nu ska jag ta fram dammsugaren tror jag, den här söndagen är allting möjligt känner jag.
Nu ska jag ta fram dammsugaren tror jag, den här söndagen är allting möjligt känner jag.
lördag 25 oktober 2008
Popcornsnostalgi
Loppan har kompisen L här i kväll på flickornas första "sleepover" och peppar, peppar this far så har det gått som smort. Pizza har avnjutits, det har lekts och busats och nu avslutar tjejerna med "Barbie Mermaidia" och popcorn i soffan.
Jag har läst så mycket skräp om microvågspopcorn och transfetter, så jag brukar poppa själv på det gamla hederliga sättet i kastull (vi äter dessutom inte popcorn så ofta att det stör, så det är inte så betungande direkt). När jag stod där ikväll och poppade så fick jag jordens flashback till när vi hade fester i skolan, typ de där första med ryska posten etc. Då var det alltid popcorn med. Popcorn och ostbågar och det var liksom jordens party med det. Det fanns ju inte så mycket annat, eller jo, typ vickningschips och grillchips tror jag. Sourcream and onion fanns i alla fall inte än. Och så hemskt lastgammal är jag dessutom att jag minns när jordnötsringarna kom och det kändes hur poppigt som helst...
Ack ja, vart tar tiden vägen ;-)?? Och det som är värst av allt egentligen är ju att det här var på 80-talet, det var ju inte på mormors tid. 80-talet kändes ju ändå ganska modernt, åtminstone tyckte ju vi det, och ändå saknades det ju hur mycket som helst då (tidigt, mitten av 80-talet. Det kom ju mer sedan och det känns som om det var stor skillnad mellan tidigt och sent 80-tal, har jag rätt?), som vi tycker är självklart idag; Microvågsugn, mobiltelefon, internet, email, CD-skivor... Herre jösses, jag kommer ihåg när vi fick video (VHS) och hur vi gick till macken och hyrde film från deras typ två små hyllor värt och tyckte att det var hur spacigt som helst! Den utveckligen gick verkligen supersnabbt, och så vips! så fanns inte VHS längre utan alla hade DVD... Och nu, ja nu är DVD på väg att bli omodernt och alla streamar och laddar ner.
Jaja, det är väl ett tecken på att man v e r k l i g e n håller på att bli gammal, när man kan titta tillbaka och tycka att 25 år bakåt, inte alls är så länge sedan. Jag slår vad om att det bara kommer att bli värre :-).
Jag har läst så mycket skräp om microvågspopcorn och transfetter, så jag brukar poppa själv på det gamla hederliga sättet i kastull (vi äter dessutom inte popcorn så ofta att det stör, så det är inte så betungande direkt). När jag stod där ikväll och poppade så fick jag jordens flashback till när vi hade fester i skolan, typ de där första med ryska posten etc. Då var det alltid popcorn med. Popcorn och ostbågar och det var liksom jordens party med det. Det fanns ju inte så mycket annat, eller jo, typ vickningschips och grillchips tror jag. Sourcream and onion fanns i alla fall inte än. Och så hemskt lastgammal är jag dessutom att jag minns när jordnötsringarna kom och det kändes hur poppigt som helst...
Ack ja, vart tar tiden vägen ;-)?? Och det som är värst av allt egentligen är ju att det här var på 80-talet, det var ju inte på mormors tid. 80-talet kändes ju ändå ganska modernt, åtminstone tyckte ju vi det, och ändå saknades det ju hur mycket som helst då (tidigt, mitten av 80-talet. Det kom ju mer sedan och det känns som om det var stor skillnad mellan tidigt och sent 80-tal, har jag rätt?), som vi tycker är självklart idag; Microvågsugn, mobiltelefon, internet, email, CD-skivor... Herre jösses, jag kommer ihåg när vi fick video (VHS) och hur vi gick till macken och hyrde film från deras typ två små hyllor värt och tyckte att det var hur spacigt som helst! Den utveckligen gick verkligen supersnabbt, och så vips! så fanns inte VHS längre utan alla hade DVD... Och nu, ja nu är DVD på väg att bli omodernt och alla streamar och laddar ner.
Jaja, det är väl ett tecken på att man v e r k l i g e n håller på att bli gammal, när man kan titta tillbaka och tycka att 25 år bakåt, inte alls är så länge sedan. Jag slår vad om att det bara kommer att bli värre :-).
fredag 24 oktober 2008
Matsnusk i västerled
Västerledsbloggen goes porr. Matporr. Från och med nu hittar du allt om mat och recept här. Lämna gärna en kommentar och berätta vad du vill läsa om!
Garanterat bara mat. Ingen vanlig porr alls. Definitivt barnvänligt och definitivt godare!
Garanterat bara mat. Ingen vanlig porr alls. Definitivt barnvänligt och definitivt godare!
Barnmat
Nu när vi har tre ätande (nåja, mer eller mindre) barn här i västerled, så tänkte jag att det kunde vara dags med en matuppdatering:
Lillgrisen: Lever numera helt enligt devisen "vägra tutta", tyvärr. Men jag kan ju inte heller direkt tvinga honom och eftersom han följer exakt samma mönster som de andra två, så har jag accepterat att mina barn inte är några stortuttare, eller att jag inte är någon superammare för den delen. Och att det nog blir folk av dem ändå. Han gillar dessutom verkligen sin flaska, så inga problem där.
Än så länge har han ätit all mat som provats, med god aptit, förutom ärtor. Ärtor har han konsekvent spottat ut tre dagar i rad, så jag tror att vi kan lugna oss på den fronten för ett tag framöver. Dessutom, visst kan man väl klara sig här i livet utan att ha ätit ärtor och gröna bönor på burk?
Sötpotatis, morot, banan, katrinplommon och päron går däremot ypperligt. Även gröten har fått godkänt, även om banangröt slår mild havregröt med hästlängder.
Jag förundras också fortfarande, efter tre barnmatsburksbarn, över det faktum att det säljs banan på burk. Banan!?? Jag är ingen jättekokare av egen barnmat, men mosa en banan kan jag baske mig göra. Och inte lär det vara billigare att köpa en burk, än en riktig. I don´t get it. Och appropå konstiga barnmatsburkar så förstår jag verkligen inte heller amerikanarnas iver på att peta i ungarna gröna bönor på burk som första provmat. Denna stackars grönsak, som bara kommer till sin rätt om den kokas ytterst försiktigt, och definitivt inte i grönbrunt mosat tillstånd. Inte konstigt att jag inte känner ett enda barn här över typ 5 månader som tycker om gröna bönor.
Prinsen: Är en riktig filur. Äter bara som sin syster hemma, dvs extremt petigt, men äter allt i skolan. Nu har jag ju insett att han inte är som Mathilda, så jag försöker peta i honom diverse olika grejer när syrran inte är hemma och kan skrika "äckligt" och det funkar alldeles utmärkt. Jag tror att han är en alldeles normal 3-åring, som gillar saker lite efter dagsform och fas. Han kan glatt sätta i sig en hamburgare ena dagen, för att argt deklarera att "jag tycker inte om hamburgare" nästa. Och det är ok. Dessutom är han både testande och envis, så det gäller att visa honom vem som bestämmer och kan vara envisast. Om han märker att han inte kommer nån vart med att sitta och säga att han inte tycker om saker, som jag vet att han gillar, så äter han så småningom utan knot. Och de gånger han inte äter, så tar han snällt konsekvenserna; Äter han ingen middagsmat, får han ingen efterrätt och tjatar inte heller om det.
Favoritmaten är pannkaka (ack så otippat ;-)), smörgås, yogurt, pasta och frukt i de flesta former. Däremot vägrar han konsekvent att äta potatismos, ris eller flingor, trots många försök. Och det kan man väl leva utan tillsvidare, det också, liksom gröna bönor.
Prinsessan: Ett alldeles eget litet kapitel. Eller rättare sagt, jag har aldrig hittat ett enda kapitel som handlat om barn som hon, i någon av alla de barnböcker jag läst. Minnesgoda läsare vet ju att detta varit ett återkommande ämne i alla de fem år som hon ätit annat än bröstmjölk, och man kan väl summera det som så att hon bar blivit lite bättre, men i princip är som hon alltid varit. Vi har lyckats få inpräntat konceptet "två frukt, en grönsak" varje dag, vilket sakta smyger uppåt "fem-om-dan" och det får man väl se som en liten seger. Hon börjar ju bli så stor att vi kan resonera om ätande och att hon faktiskt förstår, men det sker alltid med stor ovilja milt sagt, dvs prata om det går bra men omvandla prat till handling är någonting helt annat. Det som framför allt är detsamma som det alltid varit är 1)oviljan att prova någonting minsta nytt (kombinerat med tårar, skrik och panik) och 2) oviljan mot kött och fisk. Förutom korv, chicken nuggets och fiskpinnar. Punkt slut och inga undantag. Det roliga är att hon kan sitta och peta av "skinnet" runt en chicken nugget och sedan alltså i princip äta en bit rent kycklingbröst, men kommer man ens i närheten av henne med en bit "vanlig" kyckling så skriker hon i högan sky.
Eter att ha försökt vartenda knep jag någonsin läst/fått tips om, och ingenting fungerar, så tror jag helt enkelt att det är sådan här hon är. Att det är mer genetiskt, än vanligt barn vs. mat beteende. Det betyder inte att jag inte fortsätter försöker få henne att äta nya saker, eller önska att hon skulle växa ifrån detta, men jag har slutat tro att någonting jag gör, eller inte gör, ska kunna få henne att ändra sig. Det måste komma inifrån henne själv, hon måste vilja. Som en sorts omvänd beroendebrytning (typ sluta röka) ungefär, bara det att hon är "beroende" av det negativa, eller hur man nu ska säga. Allt jag kan göra är att försöka hjälpa henne vilja och presentera nya lösningar för henne att ta sig frammåt.
Med små myrsteg går det också frammåt; Vi har börjat göra smoothies varje morgon, med frukt och yogurt, och det tycker hon oftast är gott, vilket ju lurar i henne både yogurt och frukt och därför gör mamman mycket nöjd. Häromdagen petade hon dessutom i sig sin första hela minimorot, vilket var otänkbart för ett halvår sedan, och trots att hon sedan hävdar att det var hemskt och att hon inte tyckte om det, så fick jag henne att äta en till dagen efter... Det är som om man först måste få henne att prova nånting och se om det funkar (vilket man brukar märka omgående - är det någonting som hon verkligen inte tycker om spottar hon ut det utan att i princip ha smakat, medan om det är nånting som hon väl tyckte var ok, fast hon inte vill äta det, så går det ner sakta), sedan hålla med henne om att det var förfärligt och att hon aldrig måste äta det igen, för att sedan lura i henne det igen. Och igen. Suck.
Lillgrisen: Lever numera helt enligt devisen "vägra tutta", tyvärr. Men jag kan ju inte heller direkt tvinga honom och eftersom han följer exakt samma mönster som de andra två, så har jag accepterat att mina barn inte är några stortuttare, eller att jag inte är någon superammare för den delen. Och att det nog blir folk av dem ändå. Han gillar dessutom verkligen sin flaska, så inga problem där.
Än så länge har han ätit all mat som provats, med god aptit, förutom ärtor. Ärtor har han konsekvent spottat ut tre dagar i rad, så jag tror att vi kan lugna oss på den fronten för ett tag framöver. Dessutom, visst kan man väl klara sig här i livet utan att ha ätit ärtor och gröna bönor på burk?
Sötpotatis, morot, banan, katrinplommon och päron går däremot ypperligt. Även gröten har fått godkänt, även om banangröt slår mild havregröt med hästlängder.
Jag förundras också fortfarande, efter tre barnmatsburksbarn, över det faktum att det säljs banan på burk. Banan!?? Jag är ingen jättekokare av egen barnmat, men mosa en banan kan jag baske mig göra. Och inte lär det vara billigare att köpa en burk, än en riktig. I don´t get it. Och appropå konstiga barnmatsburkar så förstår jag verkligen inte heller amerikanarnas iver på att peta i ungarna gröna bönor på burk som första provmat. Denna stackars grönsak, som bara kommer till sin rätt om den kokas ytterst försiktigt, och definitivt inte i grönbrunt mosat tillstånd. Inte konstigt att jag inte känner ett enda barn här över typ 5 månader som tycker om gröna bönor.
Prinsen: Är en riktig filur. Äter bara som sin syster hemma, dvs extremt petigt, men äter allt i skolan. Nu har jag ju insett att han inte är som Mathilda, så jag försöker peta i honom diverse olika grejer när syrran inte är hemma och kan skrika "äckligt" och det funkar alldeles utmärkt. Jag tror att han är en alldeles normal 3-åring, som gillar saker lite efter dagsform och fas. Han kan glatt sätta i sig en hamburgare ena dagen, för att argt deklarera att "jag tycker inte om hamburgare" nästa. Och det är ok. Dessutom är han både testande och envis, så det gäller att visa honom vem som bestämmer och kan vara envisast. Om han märker att han inte kommer nån vart med att sitta och säga att han inte tycker om saker, som jag vet att han gillar, så äter han så småningom utan knot. Och de gånger han inte äter, så tar han snällt konsekvenserna; Äter han ingen middagsmat, får han ingen efterrätt och tjatar inte heller om det.
Favoritmaten är pannkaka (ack så otippat ;-)), smörgås, yogurt, pasta och frukt i de flesta former. Däremot vägrar han konsekvent att äta potatismos, ris eller flingor, trots många försök. Och det kan man väl leva utan tillsvidare, det också, liksom gröna bönor.
Prinsessan: Ett alldeles eget litet kapitel. Eller rättare sagt, jag har aldrig hittat ett enda kapitel som handlat om barn som hon, i någon av alla de barnböcker jag läst. Minnesgoda läsare vet ju att detta varit ett återkommande ämne i alla de fem år som hon ätit annat än bröstmjölk, och man kan väl summera det som så att hon bar blivit lite bättre, men i princip är som hon alltid varit. Vi har lyckats få inpräntat konceptet "två frukt, en grönsak" varje dag, vilket sakta smyger uppåt "fem-om-dan" och det får man väl se som en liten seger. Hon börjar ju bli så stor att vi kan resonera om ätande och att hon faktiskt förstår, men det sker alltid med stor ovilja milt sagt, dvs prata om det går bra men omvandla prat till handling är någonting helt annat. Det som framför allt är detsamma som det alltid varit är 1)oviljan att prova någonting minsta nytt (kombinerat med tårar, skrik och panik) och 2) oviljan mot kött och fisk. Förutom korv, chicken nuggets och fiskpinnar. Punkt slut och inga undantag. Det roliga är att hon kan sitta och peta av "skinnet" runt en chicken nugget och sedan alltså i princip äta en bit rent kycklingbröst, men kommer man ens i närheten av henne med en bit "vanlig" kyckling så skriker hon i högan sky.
Eter att ha försökt vartenda knep jag någonsin läst/fått tips om, och ingenting fungerar, så tror jag helt enkelt att det är sådan här hon är. Att det är mer genetiskt, än vanligt barn vs. mat beteende. Det betyder inte att jag inte fortsätter försöker få henne att äta nya saker, eller önska att hon skulle växa ifrån detta, men jag har slutat tro att någonting jag gör, eller inte gör, ska kunna få henne att ändra sig. Det måste komma inifrån henne själv, hon måste vilja. Som en sorts omvänd beroendebrytning (typ sluta röka) ungefär, bara det att hon är "beroende" av det negativa, eller hur man nu ska säga. Allt jag kan göra är att försöka hjälpa henne vilja och presentera nya lösningar för henne att ta sig frammåt.
Med små myrsteg går det också frammåt; Vi har börjat göra smoothies varje morgon, med frukt och yogurt, och det tycker hon oftast är gott, vilket ju lurar i henne både yogurt och frukt och därför gör mamman mycket nöjd. Häromdagen petade hon dessutom i sig sin första hela minimorot, vilket var otänkbart för ett halvår sedan, och trots att hon sedan hävdar att det var hemskt och att hon inte tyckte om det, så fick jag henne att äta en till dagen efter... Det är som om man först måste få henne att prova nånting och se om det funkar (vilket man brukar märka omgående - är det någonting som hon verkligen inte tycker om spottar hon ut det utan att i princip ha smakat, medan om det är nånting som hon väl tyckte var ok, fast hon inte vill äta det, så går det ner sakta), sedan hålla med henne om att det var förfärligt och att hon aldrig måste äta det igen, för att sedan lura i henne det igen. Och igen. Suck.
torsdag 23 oktober 2008
Rättelse till veckans onsdagsrecept
Victoria i Ft. Lauderdale skriver inte bara en läsvärd blogg, hon har också ögonen med sig när hon läser recept och frågade om inte kräftstjärtar blir sega av att ligga och koka i 45 minuter. Och jo, det blir de alldeles säkert! Därför ska de inte läggas i etoufféen förrän ca 5 minuter före slutet och INGENTING annat. Den som följer ursprungsversionen av receptet och kokar dem 45 minuter och tycker att det smakar illa, får härmed skylla sig själva ;-). Receptet är ändrat!
Fall fest
I eftermiddags var det "fall fest" i prinsens skola, för föräldrar och barn, när man kom för att hämta. Solen sken, men med höstkyla i luften var det faktiskt riktigt höstigt och mysigt. Klart annorlunda mot Halloween festen de brukade ha i barnens skola i Houston, där det brukade vara en 27-28 grader och de stackars barnen hasade runt i sina costumes och svetten rann. Här var det visserligen ingen utklädning och det var kanske lite synd (jag får väl framföra önskemål till nästa år, men med min vanliga tur är det väl över 25 grader varmt här då och så får de hasa runt och svettas här också.), men barnen hade kul; Med ansiktsmålning, pumpdekorerande och framförallt fika :-). Till och med lillgrisen gillade läget, även om han inte fick vara med om något av ovanstående aktiviteter. Sista bilden är de vackra höstträd som vi körde förbi på vägen hem.
Mördande reklam
Jag har tv:n på CNBC i bakgrunden medan jag dammsuger, tvättar och småpysslar. Plötsligt slår det mig att det är reklam för WalMart i varenda himlans reklampaus. På CNBC! Det program som ungefär känns som det med minst WalMarts-köpgrupps orienterade av alla program på tv?
Plötsligt känner jag att det var väldigt länge sedan jag var på WalMart och det nog vore dags med en tripp dit (billigt Halloweengodis om inte annat!). Och jag tittar på CNBC. Hm. Ett tecken så gott som något, på att högre makter vill ha mig till WalMart... Eller att reklam verkligen fungerar och jag är en lättlurad djävel. Jag tror det förstnämnda, alla gånger.
Plötsligt känner jag att det var väldigt länge sedan jag var på WalMart och det nog vore dags med en tripp dit (billigt Halloweengodis om inte annat!). Och jag tittar på CNBC. Hm. Ett tecken så gott som något, på att högre makter vill ha mig till WalMart... Eller att reklam verkligen fungerar och jag är en lättlurad djävel. Jag tror det förstnämnda, alla gånger.
onsdag 22 oktober 2008
Booed
Det här stod utanför vår dörr i morse, när jag skulle hämta tidningen
We had been booed! En ganska rolig grej faktiskt, som dessutom påminnde mig om att jag måste köpa Halloweengodis snart! Jag drar mig alltid för att göra det för tidigt, eftersom det så magiskt (det är ju Halloweengodis, så det är väl klart att det är nåt konstigt med det ;-) "försvinner" långt innan själva Halloween. Men i grannskapet är tydligen Halloween en big deal skvallrar grannarna, massor av trick-or-treaters väntas, så det är bäst att bunkra!
We had been booed! En ganska rolig grej faktiskt, som dessutom påminnde mig om att jag måste köpa Halloweengodis snart! Jag drar mig alltid för att göra det för tidigt, eftersom det så magiskt (det är ju Halloweengodis, så det är väl klart att det är nåt konstigt med det ;-) "försvinner" långt innan själva Halloween. Men i grannskapet är tydligen Halloween en big deal skvallrar grannarna, massor av trick-or-treaters väntas, så det är bäst att bunkra!
Onsdagsrecept: Crawfish etouffée
Det här receptet är så "äkta" cajun cooking jag kan komma -jag fick det av en väninna i Houston, vars mamma är från Louisianna ;-). Alldeles oavsett autensiteten, det är jättegott!
500 gr kräftstjärtar -OBS! inte svenska, i lag, det blir alldeles för salt. Det ska vara alldeles naturella.
120 gr smör
1 mellanstor lök, skalad och hackad
½ grön paprika, hackad
1 msk worchestershire sås
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 msk paprikapulver
2 msk majsstärkelse (maizena)
5 dl vatten
Tony Charras-krydda, efter smak. Jag har faktiskt sett den i svenska mataffärer också, men om den är svår att hitta så innehåller den framförallt salt, men bl.a. också paprika, vitlökspulver, lökpulver, rödpeppar.
Krydda kräftstjärtarna (tina om de är frysta) med kryddorna. Jag brukar ta ca 1-2 msk Tony Charras. Smält smöret med paprikapulvret i. Stek kräftstjärtarna ca 5 minuter i smöret, ta bort från pannan. Stek grönsakerna i kräft -och kryddsmöret som är kvar i pannan, ca 10 minuter på svag värme. Tillsätt vatten och worchestershire sås. Sjud på svag värme i 45 minuter. Tillsätt kräftstjärtarna efter ca 40 minuter. Rör ner majsstärkelse och krydda ev mer efter smak (Det ska vara smakrikt, men inte direkt starkt). Servera med ris.
500 gr kräftstjärtar -OBS! inte svenska, i lag, det blir alldeles för salt. Det ska vara alldeles naturella.
120 gr smör
1 mellanstor lök, skalad och hackad
½ grön paprika, hackad
1 msk worchestershire sås
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 msk paprikapulver
2 msk majsstärkelse (maizena)
5 dl vatten
Tony Charras-krydda, efter smak. Jag har faktiskt sett den i svenska mataffärer också, men om den är svår att hitta så innehåller den framförallt salt, men bl.a. också paprika, vitlökspulver, lökpulver, rödpeppar.
Krydda kräftstjärtarna (tina om de är frysta) med kryddorna. Jag brukar ta ca 1-2 msk Tony Charras. Smält smöret med paprikapulvret i. Stek kräftstjärtarna ca 5 minuter i smöret, ta bort från pannan. Stek grönsakerna i kräft -och kryddsmöret som är kvar i pannan, ca 10 minuter på svag värme. Tillsätt vatten och worchestershire sås. Sjud på svag värme i 45 minuter. Tillsätt kräftstjärtarna efter ca 40 minuter. Rör ner majsstärkelse och krydda ev mer efter smak (Det ska vara smakrikt, men inte direkt starkt). Servera med ris.
måndag 20 oktober 2008
Dagens viktigaste politiska nyhet
Barack Obama ska vara ledig ifrån sitt kampanjande i två, ja två, hela dagar för att hälsa på sin mycket sjuka mormor på Hawaii. Detta anonseras med "Breaking News" på CNN...
Politisk nyhetstorka anyone?
Politisk nyhetstorka anyone?
Omröstningsresultat
I den ovetenskapliga undersökning jag gjorde för ett tag sedan, om vad de 11 trogna läsarna ville se mer av här på bloggen, vann foton överlägset tätt följt av recept (Tack och lov kom sex sist, och det är jag evennerligt tacksam för, för jag tror att det är nånting som jag hellre ägnar mig åt, än skriver om ;-)). Recepten är på väg, håll utkik efter det den närmsta tiden, och foton ska jag då som sagt försöka bättra mig med.
Men vad vill du se foton av? Rösta till höger!
Men vad vill du se foton av? Rösta till höger!
Mammas pojke
Prinsen är inne i en akut stark mammafas. Det är mysigt att vara uppvaktad av den lille kavaljeren och få små gosiga armar runt halsen i en (i vanliga ytterst restrektivt utdelade) kram och ett "jag tycker om dig, mamma".
Men det blir också lätt absurt när sonen skriker som om han vore knivstucken på uteserveringen när mamma lämnar honom (med pappa och lillebror) för att hämta ketchup och vara borta i 23 sekunder. Eller när han ylar lika hysteriskt för att pappa erbjuder sig att ta bort ett papper från en godis, därför att mamma kör bilen. Eller när mamma inte är den som tar av skorna, knäpper upp bilbältet, väcker honom, ger honom frukost, skalar en banan, torkar honom på toaletten, tvättar håret på honom, sitter närmast i soffan,läser saga, skalar en banan, skär spagettin eller hundra andra liknande ting.
En underbar, men lätt kvävande, kärlek.
Men det blir också lätt absurt när sonen skriker som om han vore knivstucken på uteserveringen när mamma lämnar honom (med pappa och lillebror) för att hämta ketchup och vara borta i 23 sekunder. Eller när han ylar lika hysteriskt för att pappa erbjuder sig att ta bort ett papper från en godis, därför att mamma kör bilen. Eller när mamma inte är den som tar av skorna, knäpper upp bilbältet, väcker honom, ger honom frukost, skalar en banan, torkar honom på toaletten, tvättar håret på honom, sitter närmast i soffan,läser saga, skalar en banan, skär spagettin eller hundra andra liknande ting.
En underbar, men lätt kvävande, kärlek.
söndag 19 oktober 2008
Höstutflykt
Igår begav vi oss upp i bergen, ungefär 2 timmar nordvästerut. Hösten står i full blom där uppe (ca 1300 m.ö.h) och det var så otroligt v a c k e r t så det va rinte sant. För oss, som inte haft en ordentlig höst på fem år (I Houston finns inte fyra årstider, det finns varmt och mindre varmt typ. Löven, på de träd som fäller löv, blev mest bara bruna, vissna och så ramlade de av nångång i December. Klart antiklimax. Dessutom fanns det inte direkt så många berg så det störde.) Så det här var helt underbart - fast det var kallare än vi trott, så det blev lite väl kallt där en stund när vi åt picknic lunch på ett berg, trots både koftor och vindjackor.
Att säga att vi har två vildmarksälskande barn är en grov överdrift, minst sagt. De finner sig väl i att dras runt i naturen ungefär, utan att riktigt förstå vad det ska vara bra för. När vi klev ur bilen andra gången, för att gå runt en sjö, grät prinsessan stoooora krokodiltårar och frågade snyftande:
"Varför mååååsste vi gå?? Jag fryyyysseeer *yl och gråt*, kan vi inte bara köra bil runt sjön?"
Herr Dahlstrand hävdar med bestämdhet att det är mina ickefriluftslivs-gener, och jag får nog tyvärr hålla med. Jag är inte så där jättemycket för att sträva runt i naturen, utan tycker att en ordentlig prommenadväg, som gärna leder till ett mysigt "inn" där det serveras afternoon tea med varma scones efter den ansträngande promenaden, är mycker behagligare. Den som vill se herr Dahlstrand rulla med ögonen och stöna, kan med fördel be honom berätta om första (och enda) gången vi skulle tälta och vem av oss det var som grät i skogen...
Herr Dahlstrand själv är nämligen så nära skogsmulle själv reinkarnerad som man komma. Han äger femtioelva fleecevästar, vindjackor och vandrarkängor, har alltid med sig regnställ och mössa, samt klär sig i lager på lager för att kunna anpassa sig. Hans favoritaffär är The North Face och han tyckte, fram tills dess att han träffade mig och faktiskt fick en familj, att skedar till utflyktsyogurten var trams, det var ju bara att halsa i sig från burken. Ju mer friskt det blåste på berget igår och de tunga regnmolnen hopade sig, dessto nöjdare såg han ut, med glittrande ögon,hoande "kollikock" (eller eller inte, men det är närapå.) och utropandes "JAG ÄLSKAR DET HÄR VÄDRET OCH NÄR DET BLÅSER!!".
Allt medan fru och barn kröp tättihop för att hålla värmen, undrades hur länge detta kylslagna nöje skulle vara, samt i hans frus fall, hur långt det var till närmsta Starbucks...
Nästan. Det var faktiskt en underbar dag, och vi njöt alla i fulla drag. Barnen också, när de väl kom ut ur bilen och igång. Det lektes kurragömma och samlades löv, och gnälldes faktiskt förvånasvärt lite efter ett tag. Däremot ska jag som sagt komma ihåg att packa ner lite mer fleecejackor och mössor till oss tre med de kassa vildmarksgenerna (Herr D skulle nog aldrig ens komma på idén att be mig packa åt honom när vi ska ut i naturen. Ha ha ha. Då skulle han säkert komma dragande med historien om när vi hajkade i bergsterräng och jag var iklädd promenadskor. Hm.) Samt ivrigt hoppas att barnen blir lite mer lika herr Dahlstrand än mig, i just detta avseende. Det kommer de definitivt att ha mer nöje av i livet. Dessutom kan man ju faktiskt ta med sig kaffelatte i en termos och överleva på det sättet också.
Att säga att vi har två vildmarksälskande barn är en grov överdrift, minst sagt. De finner sig väl i att dras runt i naturen ungefär, utan att riktigt förstå vad det ska vara bra för. När vi klev ur bilen andra gången, för att gå runt en sjö, grät prinsessan stoooora krokodiltårar och frågade snyftande:
"Varför mååååsste vi gå?? Jag fryyyysseeer *yl och gråt*, kan vi inte bara köra bil runt sjön?"
Herr Dahlstrand hävdar med bestämdhet att det är mina ickefriluftslivs-gener, och jag får nog tyvärr hålla med. Jag är inte så där jättemycket för att sträva runt i naturen, utan tycker att en ordentlig prommenadväg, som gärna leder till ett mysigt "inn" där det serveras afternoon tea med varma scones efter den ansträngande promenaden, är mycker behagligare. Den som vill se herr Dahlstrand rulla med ögonen och stöna, kan med fördel be honom berätta om första (och enda) gången vi skulle tälta och vem av oss det var som grät i skogen...
Herr Dahlstrand själv är nämligen så nära skogsmulle själv reinkarnerad som man komma. Han äger femtioelva fleecevästar, vindjackor och vandrarkängor, har alltid med sig regnställ och mössa, samt klär sig i lager på lager för att kunna anpassa sig. Hans favoritaffär är The North Face och han tyckte, fram tills dess att han träffade mig och faktiskt fick en familj, att skedar till utflyktsyogurten var trams, det var ju bara att halsa i sig från burken. Ju mer friskt det blåste på berget igår och de tunga regnmolnen hopade sig, dessto nöjdare såg han ut, med glittrande ögon,hoande "kollikock" (eller eller inte, men det är närapå.) och utropandes "JAG ÄLSKAR DET HÄR VÄDRET OCH NÄR DET BLÅSER!!".
Allt medan fru och barn kröp tättihop för att hålla värmen, undrades hur länge detta kylslagna nöje skulle vara, samt i hans frus fall, hur långt det var till närmsta Starbucks...
Nästan. Det var faktiskt en underbar dag, och vi njöt alla i fulla drag. Barnen också, när de väl kom ut ur bilen och igång. Det lektes kurragömma och samlades löv, och gnälldes faktiskt förvånasvärt lite efter ett tag. Däremot ska jag som sagt komma ihåg att packa ner lite mer fleecejackor och mössor till oss tre med de kassa vildmarksgenerna (Herr D skulle nog aldrig ens komma på idén att be mig packa åt honom när vi ska ut i naturen. Ha ha ha. Då skulle han säkert komma dragande med historien om när vi hajkade i bergsterräng och jag var iklädd promenadskor. Hm.) Samt ivrigt hoppas att barnen blir lite mer lika herr Dahlstrand än mig, i just detta avseende. Det kommer de definitivt att ha mer nöje av i livet. Dessutom kan man ju faktiskt ta med sig kaffelatte i en termos och överleva på det sättet också.
fredag 17 oktober 2008
Rumphållare!?
Ah... nej, men...ok...nääe... I aftonblandet idag, skriver man om den nya "RH:n", eller the Double-O Bum Bra Brief som den tydligen ska kallas här. Först så var det bara tanken att "näe, så ful och framför allt obekvämt den verkar". Sedan tittade jag ner på min egen mage (rumpan är ju svårare att kasta ett öga på, så där i alla hast) och konstaterade att tja, varför inte? Här finns nog både det ena eller det andra som skulle må bra av lite lyft och håll-in, så det vore kanske inte så dumt.
Men, helt ärligt, det känns ju helskumt om man en vacker dag skulle komma ut som "smal, smärt och lyft" - och sedan träffa grannarna vid skolbussen om mornarna som sitt vanliga, något mindre smärta och något mer sunkiga, jag. Eller måste man knöla in sig i den där varenda morgon, meddetsamma man kliver upp? För att inte tala om de som precis börjat dejta, iförd sin rumphållare givetvis, och sedan när de ska ta det hela ett steg längre plötsligt väller ut och ner som en överjäst bulldeg som det går hål på.... Nä, jag får nog hålla mig till hederliga squats och utfall, om det ska lyftas nån rumpa här i västerled.
Fast kanske är det inte värre än att trycka upp brösten i en push-up egentligen? Tiderna förändras och jag kanske bara börjar bligammal mindre ung_
Men, helt ärligt, det känns ju helskumt om man en vacker dag skulle komma ut som "smal, smärt och lyft" - och sedan träffa grannarna vid skolbussen om mornarna som sitt vanliga, något mindre smärta och något mer sunkiga, jag. Eller måste man knöla in sig i den där varenda morgon, meddetsamma man kliver upp? För att inte tala om de som precis börjat dejta, iförd sin rumphållare givetvis, och sedan när de ska ta det hela ett steg längre plötsligt väller ut och ner som en överjäst bulldeg som det går hål på.... Nä, jag får nog hålla mig till hederliga squats och utfall, om det ska lyftas nån rumpa här i västerled.
Fast kanske är det inte värre än att trycka upp brösten i en push-up egentligen? Tiderna förändras och jag kanske bara börjar bli
torsdag 16 oktober 2008
Ok då, jag ger mig på rådjursfronten
För nu har jag hittat det som varje utlandssvensk med hemlängtan naturligtvis bara måste ha i sin juldekorerade trädgård.
En älg såklart!! Nu skulle jag just bara snott med mig en varningsskylt från Sverige....
En älg såklart!! Nu skulle jag just bara snott med mig en varningsskylt från Sverige....
Myrornas krig
Det var inte vilka vanliga små mesmyror som helst som partade under vårt köksbord, minsann! Det var fire ants, denna elakaste av alla elaka myror. Jag vet inte om de finns i Sverige faktiskt, men gör de inte det så är de ingenting att sakna och längta efter.
Nu ska de i alla fall vara häck väck förhoppningsvis, nedmotade till sitt underjordiska bo, antagligen under vår grund, där de kan få roa sig i mörkret knaprande på vad-det-nu-är-de-äter. Tillbaka till våra goda smulor under matbordet kommer de ICKE *alla fingrar i kors*.
Nu ska de i alla fall vara häck väck förhoppningsvis, nedmotade till sitt underjordiska bo, antagligen under vår grund, där de kan få roa sig i mörkret knaprande på vad-det-nu-är-de-äter. Tillbaka till våra goda smulor under matbordet kommer de ICKE *alla fingrar i kors*.
onsdag 15 oktober 2008
Leva livet
Tänk, idag när jag vandrade runt på Target och tittade lite här och tittade lite där så kom jag på en dundrans massa blogginlägg och saker jag ville skriva om. Så sitter jag här, 8 timmar senare, och kan såklart inte komma ihåg en endaste tanke jag hade där, vandrande runt på Target.
Istället kommer jag bara ihåg en massa vardag som visserligen är viktigt för mig, men knappast för nån annan, som kom emellan och bröt av tankarna. Som att jag hittade en slowcooker på rea som jag velat köpa hur länge som helst. Som att prinsen behövde myggsprej med sig till skolan. Som att jag skulle komma ihåg att köpa "brown bags" till skolutflykten imorgon. Som att fylla i skolloggar. Som att lillgrisen behöver nya, större, blöjor. Som att tvätten måste tas ut ur tvättmaskinen. Som planerandet av middagar (slow cooked chili, anyone :-)?). Som disk,blöjbyten, bad, kvällssagor och amning. Som att herr Dahlstrand behövde grundfärg att måla på små rostfläckar på bilen. Som att Mathilda inte tycker om vit glass utan vill ha rosa nästa gång vi går till glassaffären och inte minst som en president-debatt.
Så nu går jag och tömmer diskmaskinen och kryper i säng (och ser färdigt debatten), så kommer jag säkert ihåg vad det var jag e g e n t l i g e n skulle skriva om. Livet, det där andra, spännande, ni vet. Det som jag e g e n t l i g e n lever...
Istället kommer jag bara ihåg en massa vardag som visserligen är viktigt för mig, men knappast för nån annan, som kom emellan och bröt av tankarna. Som att jag hittade en slowcooker på rea som jag velat köpa hur länge som helst. Som att prinsen behövde myggsprej med sig till skolan. Som att jag skulle komma ihåg att köpa "brown bags" till skolutflykten imorgon. Som att fylla i skolloggar. Som att lillgrisen behöver nya, större, blöjor. Som att tvätten måste tas ut ur tvättmaskinen. Som planerandet av middagar (slow cooked chili, anyone :-)?). Som disk,blöjbyten, bad, kvällssagor och amning. Som att herr Dahlstrand behövde grundfärg att måla på små rostfläckar på bilen. Som att Mathilda inte tycker om vit glass utan vill ha rosa nästa gång vi går till glassaffären och inte minst som en president-debatt.
Så nu går jag och tömmer diskmaskinen och kryper i säng (och ser färdigt debatten), så kommer jag säkert ihåg vad det var jag e g e n t l i g e n skulle skriva om. Livet, det där andra, spännande, ni vet. Det som jag e g e n t l i g e n lever...
tisdag 14 oktober 2008
My so called life
Att göra imorgon:
Handla mat
Åka till Target och köpa sköljmedel, haklappar och tvättkorgar
Stryka och lägga undan tvätt
Köra Mathilda till/från balettlektioner
Dammsuga
Ringa vår skadedjursbekämpare och beställa tid för myr-utrotning (Ja, myror är små, söta och oskyldiga. Men inte under mitt köksbord.)
Hänga upp spindelnät och spindlar i hallen
Och vem sa att livet som hemmafru är långtråkigt? Not to mention fun ;-)
Handla mat
Åka till Target och köpa sköljmedel, haklappar och tvättkorgar
Stryka och lägga undan tvätt
Köra Mathilda till/från balettlektioner
Dammsuga
Ringa vår skadedjursbekämpare och beställa tid för myr-utrotning (Ja, myror är små, söta och oskyldiga. Men inte under mitt köksbord.)
Hänga upp spindelnät och spindlar i hallen
Och vem sa att livet som hemmafru är långtråkigt? Not to mention fun ;-)
måndag 13 oktober 2008
Put my foot where my mouth is
Vi satt och fikade, två grannar och jag och samtalet kom in på halloween- och juldekorationer. Jag berättade att herr Dahlstrand och jag har en årligt återkommande diskussion om utomhusdekorationer (jul sådana) och huruvida man bör eller inte bör ha vita ljusbeklädda betande rådjur eller inte. Jag hävdar, halvt på allvar och halvt på skoj, att man då aldrig kan ha för mycket julpynt och att några små rådjur skulle lysa upp så fint på kvällen. Herr D hävdar, med rätta visserligen, att det är makalöst kitchigt och så vida vi inte bor i Lappland så kommer det aldrig minsta lilla rådjurs-ren över hans tomtgräns. Ja, så där håller vi på och det är en ganska trevlig jultradition ;-). I alla fall. Jag berättar om herr Dahlstrands stora avsky för detta, varpå granne K utbrister:
"Åh, men vi har såna i vår trädgård!"
Ehh, ok, jaha. För att då släta över att jag just suttit och i princip gjort narr av hennes juldekorationer, så säger jag
"Åhh, ja... men det är ju fint. Det är ju inte som att ha en stor uppblåsbar snögubbe eller tomte på hela tomten direkt"
Varpå grannen P, lite stelt säger:
"Vi har en uppblåsbar tomte."
Ridå. Jag ska bara vara tyst hädanefter, och lägga till juldekorationer till ämnen som man inte ska ha för mycket åsikter om med folk som man inte är nära vän med, tillsammans med pengar, sex och politik.
"Åh, men vi har såna i vår trädgård!"
Ehh, ok, jaha. För att då släta över att jag just suttit och i princip gjort narr av hennes juldekorationer, så säger jag
"Åhh, ja... men det är ju fint. Det är ju inte som att ha en stor uppblåsbar snögubbe eller tomte på hela tomten direkt"
Varpå grannen P, lite stelt säger:
"Vi har en uppblåsbar tomte."
Ridå. Jag ska bara vara tyst hädanefter, och lägga till juldekorationer till ämnen som man inte ska ha för mycket åsikter om med folk som man inte är nära vän med, tillsammans med pengar, sex och politik.
söndag 12 oktober 2008
Avd: Ibland är man glad att man inte bor i Sverige
Mamma, pappa och de två småprinsarna är ute på kombinerad lunch- och shoppingutflykt. Bäst vi går där på trotoaren hörs det från knähöjd trallande med en munter melodi:
"F**ta, F**ta, F**ta..."
Mamma tittar på pappa. Pappa rycker på axlarna. Vi hörde nog fel.
Elias: "F**ta, f**ta, f**ta..."
Mamma: "Vad sjunger du, Elias?" Jag m å s t e ha hört fel, för inte kan han väl sjunga...
Elias: "Jag sjunger min f**t sång, mamma!"
Mamma: Ficksång?
Elias: "Nä! F**TSÅNG! Jag har hittat på den."
Mamma: Håller på att skratta ihjäl sig. "Jaha"
Elias: "Mamma, vill du sjunga min f**tsång med mig... F**ta, f**ta, f**ta...?"
Mamma: "Nej tack, det är bra. Sjung du."
Tilläggas bör då, för ev oroliga läsare, att prinsen inte har den minsta aning om vad det var han egentligen sjöng...
"F**ta, F**ta, F**ta..."
Mamma tittar på pappa. Pappa rycker på axlarna. Vi hörde nog fel.
Elias: "F**ta, f**ta, f**ta..."
Mamma: "Vad sjunger du, Elias?" Jag m å s t e ha hört fel, för inte kan han väl sjunga...
Elias: "Jag sjunger min f**t sång, mamma!"
Mamma: Ficksång?
Elias: "Nä! F**TSÅNG! Jag har hittat på den."
Mamma: Håller på att skratta ihjäl sig. "Jaha"
Elias: "Mamma, vill du sjunga min f**tsång med mig... F**ta, f**ta, f**ta...?"
Mamma: "Nej tack, det är bra. Sjung du."
Tilläggas bör då, för ev oroliga läsare, att prinsen inte har den minsta aning om vad det var han egentligen sjöng...
torsdag 9 oktober 2008
Asfaltsbarn?
I skogen:
Mathilda: Mamma, det kliar på mitt ben.
Mamma: Du kanske har fått ett myggbett?
Mathilda: Näe mamma. Jag tror jag är allergic to nature.
Mathilda: Mamma, det kliar på mitt ben.
Mamma: Du kanske har fått ett myggbett?
Mathilda: Näe mamma. Jag tror jag är allergic to nature.
onsdag 8 oktober 2008
Onsdagsrecept: Thailändsk kycklingsoppa
En "riktig" Tom Ka Gai innehåller ungefär hur många ingredienser och steg som helst. Det här är en förenklad version, som faktiskt inte är svårlagad alls, det är bara mycket hackande och skärande, men den är minst lika god. En klar favoritsoppa hemma hos oss!
Ursprungsreceptet kommer från Cook´s Illustrated, men jag har gjort vissa modifieringar och tilläg, så det här är min version av ett recept på en version av ett recept. Klart som korvspad, right :-)?
3 stjälkar citrongräs, skalade, halverade vertikalt och skurna i tunna skivor
3 charlottenlökar, finhackade (jag har även använt vanlig gullök och det funkar också bra)
8 stjälkar färsk koriander (eller mer, vi gillar det, så jag brukar inte vara så pillig med att mäta upp, jag tar en näve typ), hackade
3 msk fisksås
1 liter kycklingbuljong (Här köper man ju ofta färdigblandad buljong, så det är bara sådan jag använt)
2 burkar kokosmjölk
1-2 msk socker
200 gr champinjoner, skivade i ca 1/2 cm tjocka skivor
3 kycklingbröst, ca 175-200 gr vadera
ca 5 cm färsk ingefära, skalad och tunt skivad
3 msk färsk limejuice
2 tsk thailändsk röd curry-pasta
Matolja
ev salt och rödpeppar efter smak
Servering:
1,5 dl grovhackad färsk cilantro
2 serrano chilis, tunnt skivade
2 vårlökar, tunnt skivade
1 lime, i klyftor
Hetta upp ett par msk olja i en gryta eller kastrull på medelstark värme. Lägg i citrongräs, cilantro, lök och 1 msk fisksås. Mjukstek (inte bryn) ca 2-5 minuter under omrörning. Tillsätt kycklingbuljongen och 1 burk kokosmjölk (glöm inte skaka burken ordentligt innan). Koka upp och sänk sedan värmen. Låt sjuda minst 10 minuter, gärna längre.
Under tiden, halvera kycklingbrösten på längden och skär i tunna, tunna skivor lite snett. Jag brukar ha halvtinade kycklingbröst, det gör det mycket lättare att skära tunnt.
Sila soppan genom en finmaskig sil och pressa ut så mycket vätska ur grönsakerna som möjligt. Ställ tillbaka soppan på spisen och medelstark värme. Tillsätt den andra burken kokosmjölk och koka upp. Sänk värmen och tillsätt champinjonerna. Koka 2-3 minuter och tillsätt sedan kyckling och socker. Sjud tills dess kycklingen är färdig, ca 5 minuter (kortare tid om kycklingen var helt tinad).
Blanda limejuice, currypasta och resterande fisksås i en skål. Blanda i soppan och sjud under omrörning ett par minuter till.
Häll upp i skålar och garnera.
Om man inte äter upp all soppa, så blir det väldigt gott som sås över jasminris och lite extra stekt eller kokt kyckling nästa dag. Jag rekommenderar dock inte att tillaga mer kyckling direkt i såsen, för då blir det för utspätt.
Ursprungsreceptet kommer från Cook´s Illustrated, men jag har gjort vissa modifieringar och tilläg, så det här är min version av ett recept på en version av ett recept. Klart som korvspad, right :-)?
3 stjälkar citrongräs, skalade, halverade vertikalt och skurna i tunna skivor
3 charlottenlökar, finhackade (jag har även använt vanlig gullök och det funkar också bra)
8 stjälkar färsk koriander (eller mer, vi gillar det, så jag brukar inte vara så pillig med att mäta upp, jag tar en näve typ), hackade
3 msk fisksås
1 liter kycklingbuljong (Här köper man ju ofta färdigblandad buljong, så det är bara sådan jag använt)
2 burkar kokosmjölk
1-2 msk socker
200 gr champinjoner, skivade i ca 1/2 cm tjocka skivor
3 kycklingbröst, ca 175-200 gr vadera
ca 5 cm färsk ingefära, skalad och tunt skivad
3 msk färsk limejuice
2 tsk thailändsk röd curry-pasta
Matolja
ev salt och rödpeppar efter smak
Servering:
1,5 dl grovhackad färsk cilantro
2 serrano chilis, tunnt skivade
2 vårlökar, tunnt skivade
1 lime, i klyftor
Hetta upp ett par msk olja i en gryta eller kastrull på medelstark värme. Lägg i citrongräs, cilantro, lök och 1 msk fisksås. Mjukstek (inte bryn) ca 2-5 minuter under omrörning. Tillsätt kycklingbuljongen och 1 burk kokosmjölk (glöm inte skaka burken ordentligt innan). Koka upp och sänk sedan värmen. Låt sjuda minst 10 minuter, gärna längre.
Under tiden, halvera kycklingbrösten på längden och skär i tunna, tunna skivor lite snett. Jag brukar ha halvtinade kycklingbröst, det gör det mycket lättare att skära tunnt.
Sila soppan genom en finmaskig sil och pressa ut så mycket vätska ur grönsakerna som möjligt. Ställ tillbaka soppan på spisen och medelstark värme. Tillsätt den andra burken kokosmjölk och koka upp. Sänk värmen och tillsätt champinjonerna. Koka 2-3 minuter och tillsätt sedan kyckling och socker. Sjud tills dess kycklingen är färdig, ca 5 minuter (kortare tid om kycklingen var helt tinad).
Blanda limejuice, currypasta och resterande fisksås i en skål. Blanda i soppan och sjud under omrörning ett par minuter till.
Häll upp i skålar och garnera.
Om man inte äter upp all soppa, så blir det väldigt gott som sås över jasminris och lite extra stekt eller kokt kyckling nästa dag. Jag rekommenderar dock inte att tillaga mer kyckling direkt i såsen, för då blir det för utspätt.
tisdag 7 oktober 2008
skogspromenad
Lite bilder från vår lördagsutflykt
Än har inte löven skiftat färg så mycket, även om det börjar skymtas på vissa träd
Vi började med att äta picknic lunch, vilket barnen gillade
Eftersom det var ganska stenigt och mycket rötter på promenadvägen, fick Sven "åka" babybjörn istället, vilket han gillar skarpt!
Det fanns väldigt mycket svamp överallt, men eftersom inga såg ut som kantareller direkt och varken herr D eller jag är några större svampkännare, så undvek vi dem allihop
Mitt i skogen stod den här bänken, ett ställe som kändes som gjort för att sitta en stund och skriva poesi.
Den här svampen undvek vi också, även om vi tyckte att vi kände igen den, och så filosoferade vi om varför flugsvampar heter flugsvampar, när vi som prinsessan påpekade, inte kunde se en enda fluga
Mathilda samlade löv på en lövpinne. Som hon sedan släpade hem och glömde bort i trädgården.
Båda barnen införskaffade sig raskt varsin walking-stick, som de faktiskt tro´t eller ej, använde till att gå, slå på saker och rita i marken med och inte slå varandra i huvudet med. Jag var riktigt stolt
Än har inte löven skiftat färg så mycket, även om det börjar skymtas på vissa träd
Vi började med att äta picknic lunch, vilket barnen gillade
Eftersom det var ganska stenigt och mycket rötter på promenadvägen, fick Sven "åka" babybjörn istället, vilket han gillar skarpt!
Det fanns väldigt mycket svamp överallt, men eftersom inga såg ut som kantareller direkt och varken herr D eller jag är några större svampkännare, så undvek vi dem allihop
Mitt i skogen stod den här bänken, ett ställe som kändes som gjort för att sitta en stund och skriva poesi.
Den här svampen undvek vi också, även om vi tyckte att vi kände igen den, och så filosoferade vi om varför flugsvampar heter flugsvampar, när vi som prinsessan påpekade, inte kunde se en enda fluga
Mathilda samlade löv på en lövpinne. Som hon sedan släpade hem och glömde bort i trädgården.
Båda barnen införskaffade sig raskt varsin walking-stick, som de faktiskt tro´t eller ej, använde till att gå, slå på saker och rita i marken med och inte slå varandra i huvudet med. Jag var riktigt stolt
måndag 6 oktober 2008
Ta en bulle till
Efter en mycket mysig helg med nästan-höst utflykt med barnen till skogen, och trevlig brunch igår med en kollega till herr D och hans fru (hm, klart syftningsfel verkar det bli där, vänta lite nu... Det var alltså herr Ds kollega och dennes fru som kom på brunch och han är inte kollega till mig. Inte heller är kollegans fru gift med herr D. Suck.), är det måndag och back to business.
Stora banken hänger fortfarande i luften och hela aktiemarknaden verkar ha gått helt kaputt. Och tillråga på allt fick jag mig en ytterst ofrivillig dos av henne-vars-namn-inte-bör-nämnas first thing i morse. Och säger hon "maveric" en gång till, så ska jag... Ja, inte vet jag vad jag ska, jag är en fridfull, snäll varelse som kommer med fred. Men stänga av tv:n ska jag. Så det så och stamp med foten i golvet.
Jösses, vilka hot jag kan komma med va´? Jag bjuder på det. Nu går jag och lägger upp lite foton från helgen, tar ut en plåt nybakade bullar ur ugnen och överöser vår minsta lilla gris med pussar. Det är så mycket i livet och vardagen som är underbart, och som är för lätt att glömma när det är lite turbulent. Dessutom är det min namnsdag idag och det kan baske mig vara värt en eller annan liten bulle!
Stora banken hänger fortfarande i luften och hela aktiemarknaden verkar ha gått helt kaputt. Och tillråga på allt fick jag mig en ytterst ofrivillig dos av henne-vars-namn-inte-bör-nämnas first thing i morse. Och säger hon "maveric" en gång till, så ska jag... Ja, inte vet jag vad jag ska, jag är en fridfull, snäll varelse som kommer med fred. Men stänga av tv:n ska jag. Så det så och stamp med foten i golvet.
Jösses, vilka hot jag kan komma med va´? Jag bjuder på det. Nu går jag och lägger upp lite foton från helgen, tar ut en plåt nybakade bullar ur ugnen och överöser vår minsta lilla gris med pussar. Det är så mycket i livet och vardagen som är underbart, och som är för lätt att glömma när det är lite turbulent. Dessutom är det min namnsdag idag och det kan baske mig vara värt en eller annan liten bulle!
lördag 4 oktober 2008
Lördagsmorgon
Antal...
...Vakna barn: 3
...Sovande make: 1
...Olika frukter i morgon-smoothien: 2
...Amerikanska pannkakor uppätna av barnen: 3
...Grader ute: 10 (ljuvligt!)
...Nedkissade pyjamaser: 1
...Barn i pyjamas: 2
...Kaffekoppar druckna: 1
...Barnprogram på tv´n: 1
...Tv-tittande barn: 3 (!)
...Delar i morgontidningen: 5
...Minuter mamma fått sitta och skriva i lugn och ro: 5
...Vakna barn: 3
...Sovande make: 1
...Olika frukter i morgon-smoothien: 2
...Amerikanska pannkakor uppätna av barnen: 3
...Grader ute: 10 (ljuvligt!)
...Nedkissade pyjamaser: 1
...Barn i pyjamas: 2
...Kaffekoppar druckna: 1
...Barnprogram på tv´n: 1
...Tv-tittande barn: 3 (!)
...Delar i morgontidningen: 5
...Minuter mamma fått sitta och skriva i lugn och ro: 5
fredag 3 oktober 2008
Den där marknaden...
Nu måste snart herr Dahlstrand komma hem och hålla ekonomikurs med mig igen, för nu är jag förvirrad igen:
Först tjatar alla i en vecka om detta förfärliga, men nödvändiga, "räddningspaket" som vi bara m å s t e ha, för annars går hela marknaden typ åt fanders. Så idag så går börsen först upp 300 points, för att, när det där eländiga paketet äntligen då röstas igenom i kongressen, gå ner igen och nästan gå minus (just nu dryga 5 points upp)... Är inte alla glada nu?
Inte för att jag på nåt vis trodde att allt skulle vara löst och lyckligt på en gång, att ekonomin nu magiskt skulle återhämta sig och alla leva lyckliga i sina dagar. Men lite mer skulle man kanske kunnat tänka sig att marknaden skulle vara glada och tacksamma. Eller tydligen inte?
Nu tror jag att jag stänger av CNBC och sätter på lite heminredningstv istället. Finns ingenting så lugnande som funderingar över tygmönster till soffkuddar...
Först tjatar alla i en vecka om detta förfärliga, men nödvändiga, "räddningspaket" som vi bara m å s t e ha, för annars går hela marknaden typ åt fanders. Så idag så går börsen först upp 300 points, för att, när det där eländiga paketet äntligen då röstas igenom i kongressen, gå ner igen och nästan gå minus (just nu dryga 5 points upp)... Är inte alla glada nu?
Inte för att jag på nåt vis trodde att allt skulle vara löst och lyckligt på en gång, att ekonomin nu magiskt skulle återhämta sig och alla leva lyckliga i sina dagar. Men lite mer skulle man kanske kunnat tänka sig att marknaden skulle vara glada och tacksamma. Eller tydligen inte?
Nu tror jag att jag stänger av CNBC och sätter på lite heminredningstv istället. Finns ingenting så lugnande som funderingar över tygmönster till soffkuddar...
Banka mig hit, banka mig dit
Men nu får det väl ändå vara nog. Hur många gånger kan en bank hålla på att sälja sig??
Nu får de faktiskt tänka på att jag inte klarar av att inte veta vad som händer med hela vår framtid hela dagarna. Det börjar bli jobbigt.
Nu får de faktiskt tänka på att jag inte klarar av att inte veta vad som händer med hela vår framtid hela dagarna. Det börjar bli jobbigt.
torsdag 2 oktober 2008
Smakar det bra?
Det blev en steak-and-cheese sandwich på lokala lilla restaurangen med prinsen och trevliga grannar, medan prinsessan hade balett går kväll. Den smörgåsen har förföljt mig sedan dess (eller ett par timmar senare i alla fall). Och det inte på något trevligt sätt alls. Ska man tänka positivt (och det ska man alltid) är dock matförgiftning att föredra före magsjuka, för det smittar i alla fall inte. Och en matförgiftad mamma, är hundra gånger bättre än tre magsjuka barn.
Men jag tror det lär dröja ett tag innan jag går dit igen. Urk.
Men jag tror det lär dröja ett tag innan jag går dit igen. Urk.
onsdag 1 oktober 2008
Onsdagsrecept: Pastasås med kryddig korv och kronärtskocka
500 gram av ngn köttig, smakrik (inte nödvändigtvis stark) korv. Jag använde mild italian sausage
1 liten gul lök
2 burkar krossade tomater, eller 1 burk hela och 1 burk krossade
saften av 1/2 - 1 liten citron, plus skal
1 burk kronärtskocksbottnar, delade i kvartar eller mindre
2 vitlöksklyftor
200 gram champinjoner, skivade
basilika,oregano, salt, svartpeppar och rödpeppar efter smak
Hacka lök och vitlök. Mjukstek i olivolja i panna ett par minuter och tillsätt sedan tomater och kryddor. Pressa i citronsaften och låt såsen reducera ett par minuter på hög värme. Lägg i champinjonerna, sänk värmen och låt puttra i minst 30 minuter, gärna längre. Såsen ska vara ganska tjock och inte så där vansinnigt "såsig" (Vi gör inte köttfärssås :-)!) Skär korven i ganska tjocka skivor och lägg i såsen tillsammans med kronärtskocksbottnarna.
Servera med stekt polenta i skivor (Gärna smaksatt sådan, om man har tillgång till det. Jag använde polenta med italienska örter).
1 liten gul lök
2 burkar krossade tomater, eller 1 burk hela och 1 burk krossade
saften av 1/2 - 1 liten citron, plus skal
1 burk kronärtskocksbottnar, delade i kvartar eller mindre
2 vitlöksklyftor
200 gram champinjoner, skivade
basilika,oregano, salt, svartpeppar och rödpeppar efter smak
Hacka lök och vitlök. Mjukstek i olivolja i panna ett par minuter och tillsätt sedan tomater och kryddor. Pressa i citronsaften och låt såsen reducera ett par minuter på hög värme. Lägg i champinjonerna, sänk värmen och låt puttra i minst 30 minuter, gärna längre. Såsen ska vara ganska tjock och inte så där vansinnigt "såsig" (Vi gör inte köttfärssås :-)!) Skär korven i ganska tjocka skivor och lägg i såsen tillsammans med kronärtskocksbottnarna.
Servera med stekt polenta i skivor (Gärna smaksatt sådan, om man har tillgång till det. Jag använde polenta med italienska örter).
ekonomikris för såna som likt fru D, inte fattar nåt, del 2
FD: Varför är det stora "räddningspaket" viktigt?
HD: För att skapa förtroende för marknaden. Och den skulle få bort en stor del av de tillgångar som just nu sitter som jättestora risker på företagens balansräkningar. Lån bl.a.
FD: Så staten skulle köpa en massa lån?
HD: Japp. Just det.
FD: Är vi ute ur den ekonomiska krisen genom detta då?
HD: Näe!! Däremot tror jag att vi kan minska åverkan. Vi har levt över våra tillgångar och det är baksmällan som kommer nu.
FD: Varför är hela världen så påverkad av de här dåliga bolånen i USA? Till exempel i Sverige?
HD: Grundproblemet är det samma. Övervärderade fastigheter och människor som tar lån som de inte klarar av att betala. Bankerna har inte så mycket kapital, de måste spara sitt kapital för att klara av att ta kreditförluster -alltså höjer de sina utlåningsräntor.
FD: Vad händer om det här paketet inte går igenom?
HD: Då undergrävs förtroendet för bankernas finansiella hälsa ännu mer, och du kommer att se fler banker omkull.
FD: Går de omkull för att det är lånen som inte betalas, eller att gemene man springer och tar ut sina pengar?
HD: Både och. De dåliga lånen är drivkraften, men när aktiekursen sjunker tillräckligt mycket, blir folk oroliga och tar ut sin pengar och pengarna tar slut.
En annan sak som är "rolig", är att staten bär viss del i att subprime problemet...
FD: Subprime? Vad är det?
HD: Ett lån med mycket stor risk. Till folk med låg inkomst. Ett högrisklån.
FD: Ok.
HD: Staten tvingade bankerna (här i USA) att låna ut pengar till alla, till sådana samhällsgrupper till exempel, som statiskt sett har låg kreditvärdighet; till exempel grupper med låg inkomst. Nu kunde plötsligt alla få lån, trots att man egentligen inte hade råd.
FD: Är det deras lån som ligger till grund för denna kris, bara?
HD: Ja, de är de värsta. Det var där gräsbranden började. Men det fanns andra också.
FD: Är hela börsen i krisen, eller finns det några brancher som går bra?
HD: Några går kanske bra. Men de allra flesta är berörda av detta. Dels för att ekonomin går utför, eoch efterfrågan minskar, men också för att räntorna är så höga att de kan inte expandera, de kan inte ta lån till ett vettigt pris.
FD: Vad är worst case scenario?
HD: Att ingen, inte företag och inte privatpersoner får några lån längre. Inga vill göra affärer med andra, åtminstone inom finansbranchen, därför att man inte litar på att den andre är likvid. Man tappar tillgången till kapital och det bromsar hela ekonomin.
FD: Men så kan det väl inte hålla i evighet, vad händer så småningom?
HD: Vi får gå tillbaka till byteshandel... Nä, men vi får enorma räntesatser. Om ingen får krediter så måste ju alla använda cash, och vem skulle då köpa hus eller bil? Jag vet inte var det här slutar, jag vet inte.
FD: Du låter rätt pessimistisk över framtiden?
HD: Tja, reality check: Bear Stearns är borta, Washington Mutual är borta, Merril Lynch är borta, Wachovia är borta, Lehmann Brothers är borta. Om räntorna sedan går upp, som de gör, tror du att fler eller färre kommer att klara av sina bostadslån då? Det finns ju de som säger att man ska låta marknaden sköta det själva, regulera sig själva och det gör de säkert, men vi får då en mycket djupare konjunkturnedgång än vi behöver ha. Men man måste ju se till att skattebetalarna får nånting för det. Företagen får inte komma undan med det. Staten köper securitized products till nån sorts mellanpris av bankerna, och om det sedan visar sig att det går bättre, ja då går ju skattebetalarna med vinst.
FD: Men det betyder alltså ett sorts förstatligande, att staten äger en massa delar i banker?
HD: Ja, så kan man ju säga.
FD: Men det är ju inte riktigt "the American way"?
HD: Nej. The American way är att marknaden ska reda ut sig själv. Men at the end of the day itäs all abput trust and confidence. Man måste lite på det finansiella systemet helt enkelt. Men om det är värt det här krispaketet, det kan jag inte svara på.
Efter denna uppmuntrande avslutning, går intervjuobjektet och lägger sig och den grävande journalisten är lite, men bara lite, klokare och funderar vidare.
HD: För att skapa förtroende för marknaden. Och den skulle få bort en stor del av de tillgångar som just nu sitter som jättestora risker på företagens balansräkningar. Lån bl.a.
FD: Så staten skulle köpa en massa lån?
HD: Japp. Just det.
FD: Är vi ute ur den ekonomiska krisen genom detta då?
HD: Näe!! Däremot tror jag att vi kan minska åverkan. Vi har levt över våra tillgångar och det är baksmällan som kommer nu.
FD: Varför är hela världen så påverkad av de här dåliga bolånen i USA? Till exempel i Sverige?
HD: Grundproblemet är det samma. Övervärderade fastigheter och människor som tar lån som de inte klarar av att betala. Bankerna har inte så mycket kapital, de måste spara sitt kapital för att klara av att ta kreditförluster -alltså höjer de sina utlåningsräntor.
FD: Vad händer om det här paketet inte går igenom?
HD: Då undergrävs förtroendet för bankernas finansiella hälsa ännu mer, och du kommer att se fler banker omkull.
FD: Går de omkull för att det är lånen som inte betalas, eller att gemene man springer och tar ut sina pengar?
HD: Både och. De dåliga lånen är drivkraften, men när aktiekursen sjunker tillräckligt mycket, blir folk oroliga och tar ut sin pengar och pengarna tar slut.
En annan sak som är "rolig", är att staten bär viss del i att subprime problemet...
FD: Subprime? Vad är det?
HD: Ett lån med mycket stor risk. Till folk med låg inkomst. Ett högrisklån.
FD: Ok.
HD: Staten tvingade bankerna (här i USA) att låna ut pengar till alla, till sådana samhällsgrupper till exempel, som statiskt sett har låg kreditvärdighet; till exempel grupper med låg inkomst. Nu kunde plötsligt alla få lån, trots att man egentligen inte hade råd.
FD: Är det deras lån som ligger till grund för denna kris, bara?
HD: Ja, de är de värsta. Det var där gräsbranden började. Men det fanns andra också.
FD: Är hela börsen i krisen, eller finns det några brancher som går bra?
HD: Några går kanske bra. Men de allra flesta är berörda av detta. Dels för att ekonomin går utför, eoch efterfrågan minskar, men också för att räntorna är så höga att de kan inte expandera, de kan inte ta lån till ett vettigt pris.
FD: Vad är worst case scenario?
HD: Att ingen, inte företag och inte privatpersoner får några lån längre. Inga vill göra affärer med andra, åtminstone inom finansbranchen, därför att man inte litar på att den andre är likvid. Man tappar tillgången till kapital och det bromsar hela ekonomin.
FD: Men så kan det väl inte hålla i evighet, vad händer så småningom?
HD: Vi får gå tillbaka till byteshandel... Nä, men vi får enorma räntesatser. Om ingen får krediter så måste ju alla använda cash, och vem skulle då köpa hus eller bil? Jag vet inte var det här slutar, jag vet inte.
FD: Du låter rätt pessimistisk över framtiden?
HD: Tja, reality check: Bear Stearns är borta, Washington Mutual är borta, Merril Lynch är borta, Wachovia är borta, Lehmann Brothers är borta. Om räntorna sedan går upp, som de gör, tror du att fler eller färre kommer att klara av sina bostadslån då? Det finns ju de som säger att man ska låta marknaden sköta det själva, regulera sig själva och det gör de säkert, men vi får då en mycket djupare konjunkturnedgång än vi behöver ha. Men man måste ju se till att skattebetalarna får nånting för det. Företagen får inte komma undan med det. Staten köper securitized products till nån sorts mellanpris av bankerna, och om det sedan visar sig att det går bättre, ja då går ju skattebetalarna med vinst.
FD: Men det betyder alltså ett sorts förstatligande, att staten äger en massa delar i banker?
HD: Ja, så kan man ju säga.
FD: Men det är ju inte riktigt "the American way"?
HD: Nej. The American way är att marknaden ska reda ut sig själv. Men at the end of the day itäs all abput trust and confidence. Man måste lite på det finansiella systemet helt enkelt. Men om det är värt det här krispaketet, det kan jag inte svara på.
Efter denna uppmuntrande avslutning, går intervjuobjektet och lägger sig och den grävande journalisten är lite, men bara lite, klokare och funderar vidare.
ekonomikris för såna som likt fru D, inte fattar nåt, del 1
Fru Dahlstrand (FD): Hej hej herr Dahlstrand. Vad är det som gör dig kvalificerad att svara på den här intervjun?
Herr Dahlstrand (HD): Vad är det för fråga?
Fru Dahlstrand (FD): Men du jobbar i alla fall för en bank.
Herr Dahlstrand (HD): ??
FD: Jaja. Du är gift med mig, så du har inte riktigt nåt val, nu svarar du på mina frågor, som en snäll man. Nu måste jag förstå det här, en gång för alla. Om du steker ägg här nu till maten, så frågar jag och skriver.
Vad är den här ekonomiska krisen för nånting?
HD: Jaa... (muttrar om äggen som fastnar i pannan.)
FD: Försök inte byta ämne och prata om äggulor nu...
HD (som ignorerar föregående kommentar): ...Drivkraften bakom krisen är fallande fastighetspriser. Det är grundorsaken, i samband med att folk tog på sig större lån än de klarade av att betala. Antingen var det lån där man bara betalade ränta (vilket är vanligt i Sverige också) eller så var det lån där räntan var fast de första åren, sk adjustable rate morgages, och sedan blev rörlig.
FD: Men, började det inte gå dåligt innan räntorna gick upp?
HD: Det fanns varningstecken. Men folk, hela finansbranchen, gjorde det fundamentala misstaget att tro att fastighetspriserna bara skulle stiga och stiga hela tiden. Så folk visste att de tog på sig lån som de kanske inte skulle klara av, men man antog då att blev det problem så kunde man bara sälja sitt hus, till högre pris och bara lösa ut lånen. Och så gav man lån till vem som helst. Låginkomsttagare, som alla visste inte skulle kunna betala tillbaka med stor sannolikhet. Alla visste det, upp till högste chefen. Problemet var att när räntorna började gå upp, så var det samtidigt som många av de här ARM (adjustable rate morgages) lånen började defaulta till högre, rörliga räntor och dels så när räntorna gick upp, hade folk inte längre råd att betala lika mycket för hus och alltså så gick värdet på husen ner. Nu är maten klar.
FD: Gick fastighetspriserna ner?
HD: Ja, man (bankerna) insåg att fastigheterna var övervärderade och att räntorna gick upp. Bankerna började inse att de redan från början hade värderat för högt.
FD: Men ingen sa nåt!?
HD: Nä. Och folk var ju villiga att betala höga priser, så på sätt och vis kan man väl säga att marknadspriserna var sådana
FD: Men såg man inte att det liknade en fastighetsbubbla?
HD: Vaddå bubbla, tror du att folk kommer ihåg sin historia... Nä, men det är klart att man gjorde, innerst inne... Nu ÄTER vi, jag är hungrig.
Här avbryts intervjun av att intervjuobjektet tar fram tallrikar och lägger upp mat, samtidigt som den rafflande journalisten ställer fram mjölk och ketchup.
FD: Så det var ren och skär girighet som låg bakom dessa lån?
HD: Jaa, det var det ju. Men det var också individerna, folk, som köpte hus som ville ha mer hus än de klarade av. Ok? Men nu kommer vi till den andra drivkraften.
FD: Var det en till!??
HD: Ja. Man var hela tiden tvugna att slå marknadens förväntningar, och konkurrenternas, vinstförväntningar. Hamnade du efter konkurrenterna straffade det sig omedelbart genom att aktiekursen sjönk. Men det var också ett antal andra aktörer som också var tvugna att slå marknades förväntningar, sitt sk benchmark. Och det var fonder, investerare helt enkelt. Av dessa krävde marknaden att de hela tiden slog index. Det innebar att banker och fondförvaltare var tvugna att ta ökade risker (risk and return go hand in hand, eller hur? säger han lite ironiskt så där vid sidan av.). Detta i kombination med att volatiliteten...
FD: Volatiliteten?? Det vet jag inte vad det betyder!?
HD: Rörligheten, svängningarna då.
FD: Kan man inte använda ett annat ord?
HD: Nej. Låt mig nu fortsätta... Volatiliteten på marknaden var historiskt låg, dvs marknaden gick stadigt uppåt (aktiemarknad, husmarknad etc). Man var därför beredda att ta på sig större risk. Och eftersom det aldrig uppstod några problem med de här lånen, så antog man att ingenting var fel, att det var en låg risk. Priset på risk (riskaversionen) gick ner.
Och det är här vi måste prata om securitized products.
FD: Huh??
HD: Joo, för att kunna möta efterfrågan på högriskpapper, så skapade bankerna sk securitized products. Det går ut på att man slänger ihop ett antal bolån (många, många. Flera tusen) i en grupp. Man skapade helt enkelt en portfölj med bolån.
FD: Men vaddå, är inte mitt lån som jag har, kvar på min bank?
HD: Det står säkert finstilt i alla papper och kontrakt att ditt lån kan säljas till annan bank. I alla fall, med denna portfölj sa man tex "Ok, om du är intresserad av högriskpapper du får köpa den här högriskbiten, delar kallas sk tranches.
Här börjar journalisten se lätt förvirrad ut med flackande blick. Intervjuobjektet tar därför resolut och förevisar praktiskt med tre gamla äpplebitar som ligger på en tallrik.
HD: Vi skapar en sådan bit åt dig, här (ger journalisten en äppekklyfta, med högrisklån i. Men det var typiskt hedgefonder som köpte, de vill ha hög risk, vilket är lika med hög avkastning. Och sedan vill Göran, som är ett försäkringsbolag säger vi, han vill bara köpa säkra papper för de har stränga regler på vilka slags värdepapper de får investera i för att minimera risken att de inte kan möta sina åtaganden. Han köper den här biten (visar på annan äpplebit) med låg risk, som är lika med låg avkastning. Det delades alltså upp ur den här portföljen och om portföljen som helhet hade, säg 7% avkastning, så fick högriskdelen kanske 10% avkastning och lågrisk 3%. Om alla betalade som de skulle på sina lån, så skulle alltså högriskpapperna ge högst avkastning och därför var det alltså jätterusning efter dem, eftersom alla trodde att huspriserna bara skulle gå upp och upp i evighet och alla ville ha så hög avkastning som möjligt för att slå index. MEN, och här blir intressant, om det började gå dåligt, om folk började bli dåliga på att betala sina lån, så betalades avkastningen ut till lågrisk trancherna först, mellanrisken sedan och högrisken sist.
FD: När började det här gå fel?
HD: Marknaden började fatta att det var nånting sjukt, sommaren 2007. Då fattade man att det började gå åt helvete. Då inser alla att folk börjar få problem att betala sina lån.
FD: Men det är ju över ett år sedan?
HD: Ja, men man gjode inget åt det, man förstod inte hur djupt problemet var. Man trodde väl inte att det skulle bli så illa som det blivit och man tänkte att man skulle vänta lite, så skulle det säkert gå upp igen. Man började justera riskprissättningen på alla produkter som hade bolån i botten, eller som var baserade på fastighetsvärden, men riskerna var FÖR stora, det var ingen som var intresserad längre av securitized products. Närmare bestämt direkt torkade marknaden in.
Och grejen var, vad skulle man göra? Om folk inte kan betala sina lån? Men det var ingen som trodde att det skulle eskalera som det gjorde. Ett andra problem var att det inte bara var bankerna som trodde att husmarknaden bara skulle gå upp i evighet; även husägarna, de med lånen, trodde det. Därför belånade man sina hus, eller la om lånen, för att få ut pengar, kontanter. Dessa pengar konsumerade man upp.
FD: Men det är väl bra för ekonomin om folk handlar?
HD: Inte om det är för lånade pengar. Det måste ju betalas tillbaka och folks lån bara ökade, samtidigt som värdet på deras hus dalade.
HD: Men i alla fall, nu började alla undra vad risken egentligen var, som de tagit på sig? Det var ju flera tusen lån i varje tranch, eller i varje portfölj. Det var ingen som kunde prissätta trancherna...
FD: Äppelbitarna?
HD (suckande): I det här fallet, men ja... eller ens portföjerna. Då var problemet att alla hade en del av det här (alla= institutioner), det var inte begränsat bara till bankerna. Ingen hade längre en susníng om vad deras tillgångar var värda. Om jag till exempel är en bank; jag har lite securituzed products och lite vanliga bolån på min balansräkning. Då måste jag göra vissa antagande om vilka som kan betala sina lån och vilka som kan gå omkull, dvs vad dessa lån är värda och vad marknadsvärdet är på dessa lån. Jag antar t.ex att 8% inte blir betalda, men märker sedan att det blir betydligt fler, så jag säger 12%, och då betyder det att värdet på dessa lån går ner. Marknadsvärdet krymper och jag måste göra en nerskrivning, dvs en negativ förlust. Plötsligt har jag bara förluster, när folk inte kan betala sina lån. Tillslut är pengarna nära att ta slut och jag måste ha mer kapital. Och där kommer problemet.
Marknaden har fått nys om att banken, jag, har problem, så de har pressat ner min aktiekurs, och ingen vill ge lån till mig, och vill de låna mig pengar så blir det till extremt höga räntor. När det blir riktigt illa börjar folk, vanligt folk, bli nervösa för sina pengar och när de blir nervösa, blir de irrationella, så de börjar ta ut sina pengar. Och tillsist har då banken inga pengar kvar och då går banken omkull. Detta var vad som hände när Washington Mutual gick omkull i förra veckan och det som nästan knäckte Wachovia.
FD: Fast de blev uppköpa först?
HD: Just det. Det som verkligen knäcker banken är när folk får panik. Det behöver ju inte vanliga människor få, för har de inte massor, massor av pengar på ett konto, så behöver de inte oroa sig. Även om deras bank skulle gå omkull så är deras insatta pengar, upp till $100,000 idag, garanterade av staten. Det är ju samma sak i Sverige. Ok, nu har det här tagit hur lång tid som helst och jag ska klippa mig, och vi måste ta ut soptunnan...
FD: Hm, ja. Men jag har massor av andra frågor här... Inte visste jag att du skulle svara så nogrannt på en endaste fråga. Men det var bra. Tack. Vi tar resten i morgon!
HD: Jaja. Nu tar vi soptunnan.
Och så avslutas denna första intervju i serien "den amerikanska och globala finanskrisen" med att intervjuaren och den sakkunniga tillsammans rullar ut soptunnor och återvinningslådor. Även en världskänd, tuff journalist måste ibland delta i det lilla, vardagliga livet.
Herr Dahlstrand (HD): Vad är det för fråga?
Fru Dahlstrand (FD): Men du jobbar i alla fall för en bank.
Herr Dahlstrand (HD): ??
FD: Jaja. Du är gift med mig, så du har inte riktigt nåt val, nu svarar du på mina frågor, som en snäll man. Nu måste jag förstå det här, en gång för alla. Om du steker ägg här nu till maten, så frågar jag och skriver.
Vad är den här ekonomiska krisen för nånting?
HD: Jaa... (muttrar om äggen som fastnar i pannan.)
FD: Försök inte byta ämne och prata om äggulor nu...
HD (som ignorerar föregående kommentar): ...Drivkraften bakom krisen är fallande fastighetspriser. Det är grundorsaken, i samband med att folk tog på sig större lån än de klarade av att betala. Antingen var det lån där man bara betalade ränta (vilket är vanligt i Sverige också) eller så var det lån där räntan var fast de första åren, sk adjustable rate morgages, och sedan blev rörlig.
FD: Men, började det inte gå dåligt innan räntorna gick upp?
HD: Det fanns varningstecken. Men folk, hela finansbranchen, gjorde det fundamentala misstaget att tro att fastighetspriserna bara skulle stiga och stiga hela tiden. Så folk visste att de tog på sig lån som de kanske inte skulle klara av, men man antog då att blev det problem så kunde man bara sälja sitt hus, till högre pris och bara lösa ut lånen. Och så gav man lån till vem som helst. Låginkomsttagare, som alla visste inte skulle kunna betala tillbaka med stor sannolikhet. Alla visste det, upp till högste chefen. Problemet var att när räntorna började gå upp, så var det samtidigt som många av de här ARM (adjustable rate morgages) lånen började defaulta till högre, rörliga räntor och dels så när räntorna gick upp, hade folk inte längre råd att betala lika mycket för hus och alltså så gick värdet på husen ner. Nu är maten klar.
FD: Gick fastighetspriserna ner?
HD: Ja, man (bankerna) insåg att fastigheterna var övervärderade och att räntorna gick upp. Bankerna började inse att de redan från början hade värderat för högt.
FD: Men ingen sa nåt!?
HD: Nä. Och folk var ju villiga att betala höga priser, så på sätt och vis kan man väl säga att marknadspriserna var sådana
FD: Men såg man inte att det liknade en fastighetsbubbla?
HD: Vaddå bubbla, tror du att folk kommer ihåg sin historia... Nä, men det är klart att man gjorde, innerst inne... Nu ÄTER vi, jag är hungrig.
Här avbryts intervjun av att intervjuobjektet tar fram tallrikar och lägger upp mat, samtidigt som den rafflande journalisten ställer fram mjölk och ketchup.
FD: Så det var ren och skär girighet som låg bakom dessa lån?
HD: Jaa, det var det ju. Men det var också individerna, folk, som köpte hus som ville ha mer hus än de klarade av. Ok? Men nu kommer vi till den andra drivkraften.
FD: Var det en till!??
HD: Ja. Man var hela tiden tvugna att slå marknadens förväntningar, och konkurrenternas, vinstförväntningar. Hamnade du efter konkurrenterna straffade det sig omedelbart genom att aktiekursen sjönk. Men det var också ett antal andra aktörer som också var tvugna att slå marknades förväntningar, sitt sk benchmark. Och det var fonder, investerare helt enkelt. Av dessa krävde marknaden att de hela tiden slog index. Det innebar att banker och fondförvaltare var tvugna att ta ökade risker (risk and return go hand in hand, eller hur? säger han lite ironiskt så där vid sidan av.). Detta i kombination med att volatiliteten...
FD: Volatiliteten?? Det vet jag inte vad det betyder!?
HD: Rörligheten, svängningarna då.
FD: Kan man inte använda ett annat ord?
HD: Nej. Låt mig nu fortsätta... Volatiliteten på marknaden var historiskt låg, dvs marknaden gick stadigt uppåt (aktiemarknad, husmarknad etc). Man var därför beredda att ta på sig större risk. Och eftersom det aldrig uppstod några problem med de här lånen, så antog man att ingenting var fel, att det var en låg risk. Priset på risk (riskaversionen) gick ner.
Och det är här vi måste prata om securitized products.
FD: Huh??
HD: Joo, för att kunna möta efterfrågan på högriskpapper, så skapade bankerna sk securitized products. Det går ut på att man slänger ihop ett antal bolån (många, många. Flera tusen) i en grupp. Man skapade helt enkelt en portfölj med bolån.
FD: Men vaddå, är inte mitt lån som jag har, kvar på min bank?
HD: Det står säkert finstilt i alla papper och kontrakt att ditt lån kan säljas till annan bank. I alla fall, med denna portfölj sa man tex "Ok, om du är intresserad av högriskpapper du får köpa den här högriskbiten, delar kallas sk tranches.
Här börjar journalisten se lätt förvirrad ut med flackande blick. Intervjuobjektet tar därför resolut och förevisar praktiskt med tre gamla äpplebitar som ligger på en tallrik.
HD: Vi skapar en sådan bit åt dig, här (ger journalisten en äppekklyfta, med högrisklån i. Men det var typiskt hedgefonder som köpte, de vill ha hög risk, vilket är lika med hög avkastning. Och sedan vill Göran, som är ett försäkringsbolag säger vi, han vill bara köpa säkra papper för de har stränga regler på vilka slags värdepapper de får investera i för att minimera risken att de inte kan möta sina åtaganden. Han köper den här biten (visar på annan äpplebit) med låg risk, som är lika med låg avkastning. Det delades alltså upp ur den här portföljen och om portföljen som helhet hade, säg 7% avkastning, så fick högriskdelen kanske 10% avkastning och lågrisk 3%. Om alla betalade som de skulle på sina lån, så skulle alltså högriskpapperna ge högst avkastning och därför var det alltså jätterusning efter dem, eftersom alla trodde att huspriserna bara skulle gå upp och upp i evighet och alla ville ha så hög avkastning som möjligt för att slå index. MEN, och här blir intressant, om det började gå dåligt, om folk började bli dåliga på att betala sina lån, så betalades avkastningen ut till lågrisk trancherna först, mellanrisken sedan och högrisken sist.
FD: När började det här gå fel?
HD: Marknaden började fatta att det var nånting sjukt, sommaren 2007. Då fattade man att det började gå åt helvete. Då inser alla att folk börjar få problem att betala sina lån.
FD: Men det är ju över ett år sedan?
HD: Ja, men man gjode inget åt det, man förstod inte hur djupt problemet var. Man trodde väl inte att det skulle bli så illa som det blivit och man tänkte att man skulle vänta lite, så skulle det säkert gå upp igen. Man började justera riskprissättningen på alla produkter som hade bolån i botten, eller som var baserade på fastighetsvärden, men riskerna var FÖR stora, det var ingen som var intresserad längre av securitized products. Närmare bestämt direkt torkade marknaden in.
Och grejen var, vad skulle man göra? Om folk inte kan betala sina lån? Men det var ingen som trodde att det skulle eskalera som det gjorde. Ett andra problem var att det inte bara var bankerna som trodde att husmarknaden bara skulle gå upp i evighet; även husägarna, de med lånen, trodde det. Därför belånade man sina hus, eller la om lånen, för att få ut pengar, kontanter. Dessa pengar konsumerade man upp.
FD: Men det är väl bra för ekonomin om folk handlar?
HD: Inte om det är för lånade pengar. Det måste ju betalas tillbaka och folks lån bara ökade, samtidigt som värdet på deras hus dalade.
HD: Men i alla fall, nu började alla undra vad risken egentligen var, som de tagit på sig? Det var ju flera tusen lån i varje tranch, eller i varje portfölj. Det var ingen som kunde prissätta trancherna...
FD: Äppelbitarna?
HD (suckande): I det här fallet, men ja... eller ens portföjerna. Då var problemet att alla hade en del av det här (alla= institutioner), det var inte begränsat bara till bankerna. Ingen hade längre en susníng om vad deras tillgångar var värda. Om jag till exempel är en bank; jag har lite securituzed products och lite vanliga bolån på min balansräkning. Då måste jag göra vissa antagande om vilka som kan betala sina lån och vilka som kan gå omkull, dvs vad dessa lån är värda och vad marknadsvärdet är på dessa lån. Jag antar t.ex att 8% inte blir betalda, men märker sedan att det blir betydligt fler, så jag säger 12%, och då betyder det att värdet på dessa lån går ner. Marknadsvärdet krymper och jag måste göra en nerskrivning, dvs en negativ förlust. Plötsligt har jag bara förluster, när folk inte kan betala sina lån. Tillslut är pengarna nära att ta slut och jag måste ha mer kapital. Och där kommer problemet.
Marknaden har fått nys om att banken, jag, har problem, så de har pressat ner min aktiekurs, och ingen vill ge lån till mig, och vill de låna mig pengar så blir det till extremt höga räntor. När det blir riktigt illa börjar folk, vanligt folk, bli nervösa för sina pengar och när de blir nervösa, blir de irrationella, så de börjar ta ut sina pengar. Och tillsist har då banken inga pengar kvar och då går banken omkull. Detta var vad som hände när Washington Mutual gick omkull i förra veckan och det som nästan knäckte Wachovia.
FD: Fast de blev uppköpa först?
HD: Just det. Det som verkligen knäcker banken är när folk får panik. Det behöver ju inte vanliga människor få, för har de inte massor, massor av pengar på ett konto, så behöver de inte oroa sig. Även om deras bank skulle gå omkull så är deras insatta pengar, upp till $100,000 idag, garanterade av staten. Det är ju samma sak i Sverige. Ok, nu har det här tagit hur lång tid som helst och jag ska klippa mig, och vi måste ta ut soptunnan...
FD: Hm, ja. Men jag har massor av andra frågor här... Inte visste jag att du skulle svara så nogrannt på en endaste fråga. Men det var bra. Tack. Vi tar resten i morgon!
HD: Jaja. Nu tar vi soptunnan.
Och så avslutas denna första intervju i serien "den amerikanska och globala finanskrisen" med att intervjuaren och den sakkunniga tillsammans rullar ut soptunnor och återvinningslådor. Även en världskänd, tuff journalist måste ibland delta i det lilla, vardagliga livet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)