And a travelling we go again

Jag menar, när man har varit bortrest i typ fem veckor, så kan man ju inte bara vara hemma en hel helg och göra ingenting ... Så därför begav vi oss till Atlanta. Det är ju långhelg här, måndag är Labor Day (vilket är den officiella "sluthelgen" på sommaren), så då tänkte vi att det ju vore dumt att utnyttja detta och ta oss iväg lite längre - vilket alltså blev Atlanta.

Efter tre sorger och hundra år (ok, tre timmar eller nåt) av packningar och pyssel kom vi iväg sent i går eftermiddag. Det är något väldigt skumt med oss när vi ska iväg, för hur mycket vi än tycker att vi skyndar oss och är effektiva så tar det alltid såå lång tid och slutar dessutom i 99 fall av 100 med att herr Dahlstrand får kryp i hela kroppen och ett eller annat litet mer eller mindre ilsket utbrott på sin fru. Och fru Dahlstrand är lika frågande varje gång för hon TYCKER ju att hon skyndar sig. But not.
Det är inte själva packningen av kläder som tar tid, det går ju väldigt fort när man ska vara borta i två dagar, även om man packar för fyra (Här kanske den omtänksamme läsaren tänker att herr Dahlstrand faktiskt skulle kunna packa för någon mer familjemedlem än sig själv och det skulle man ju kunna tycka. Problemet är att eftersom jag är den som har koll på barnens kläder, tvätt, vad som funkar etc, så leder eventuell hjälpsamhet från herr Dahlstrand egentligen bara till mer arbete för mig, eftersom jag då blir avbruten varannan minut med "funkar detta..." "var ligger..." osv. Lägg också till det faktum att jag är lite pillig med barnens kläder, för att inte tala om kinkig med vad som passar med vad, och resultatet har blivit att jag är den som packar för barnen, och alla är glada och nöjda med det. Så ingen skugga över herr Dahlstrand. Men det tar tid.). Nej det som alltid tar mest tid är "runt omkring". Det ska packas snacks, och DVD filmer, en keps här, ett par extra blöjor där och så upp och ner för trappan trettiotolv gånger med barn i hasorna som skriker "maaammmmaaa".

I alla fall. Iväg kom vi och fram kom vi också. Dagen har tillbringats på Georgia Aquarium, vilket kanske inte var just det som jag hade valt som första alternativ om jag själv fått välja. Men för en tre- och fem-åring var det helt perfekt. Sven brydde sig nog inte om vilket, bara han slapp vara ute i hettan. Mycket folk var det också, så vi fick trängas en del bland korallrev och sjölejon, men det är väl bara att vänja sig och gilla läget. Det lär ju inte bli färre barnaktiviteter på kommande resor heller, när barnen blir större. Möjligtvis att man borde satsa på att få sina barn intresserade av mindre mainstream aktiviteter och hobbies; Museum för städhistoria, eller grönmålade takpannor är säkert betydligt mer glesbefolkade, så det kanske vore något.

I morgon tänkte mamma och pappa Dahlstrand utöva vuxnas allsmäktiga bestämande rätt och släpa med barnen på shopping. Kanske till och med till IKEA (Finns ju inget i Charlotte än och det tryter i lingonsyltsförådet, plus att fru Dahlstrand hemskt gärna vill övertala herr Dahlstrand om det eminenta i att inhandla en eller annan Billy-bokhylla...), vi får väl se vad vi hinner med.

Vafför gör di på detta viset?

Sakta hade väl smygfrågande satt igång ett par dagar innan, men när vi satt inlåsta i bilen, i en 40 minuter lång väntkö på väg att plocka upp storasyster (bara det är ett helt annat blogginlägg) satte han in stöten och på tio minuter hade följande frågor avhandlats:

Varför regnar det? Varför är molnen grå? Varför slutar det regna? Varför regnar det så lite/mycket/mittemellan? Varför är bilen framför vår bil röd? Varför har bilar bromsar? Varför får bilarna inte köra av vägen? Varför är den bilen framför oss inte en racerbil? Varför får racerbilar inte köra på vanliga vägar? Varför kör racerbilar så fort? Varför kör vi inte fort? Varför kör vi in i bilen framför oss om vi kör fort? Varför bromsar vi inte? Varför står vi still? Varför går Mathilda i skolan? Varför är kex bruna? Varför får Sven inte äta kex? Varför får Sven ont i magen om han äter kex? Varför har pojkar snopp? Varför har inte flickor snopp? Varför harMathilda ingen snopp? Varför är vår bil grå? Varför är vår bil en Volvo? Varför har vår bil ett tak? Varför är klockan halv fyra? Varför ärdet eftermiddag? Varför är det inte natt? Varför är det inte morgon? Varför sover man på natten? Varför ...

Varför är du inte tyst ett par minuter, djäkla unge älskade barn... Tänkte den utmattade mamman...

Skolstart

Hemma igen och fullt ös. Vi landade i söndagskväll och igår morse började Mathilda kindergarden. Snabba ryck med andra ord. Det var ju inte dirket nåt problem att få upp dottern på morgonen, hon vaknade vid halv-fem och sedan var det bara att sälla sig till alla andra sjuhundra föräldrar som lämnade barn första skoldagen. Begreppet inskolning består i att barnen får komma sex stycken i taget första veckan och gå en hel skoldag, så efter Mathildas dag igår har hon nu ingen skola förrän nästa tisdag (måndag är helgdag här), vilket ju känns lite konstigt. Men jag hämtade upp en mycket nöjd dotter på eftermiddagen (skoldagen är 9.15-15.30), som säkert vuxit en halv meter i självförtroende och betydelse - Nu är hon ju en KINDERGARDENER och sådana behöver minsann ingen mer hjälp av mamma här i livet, så det så. Hon hade minsan både hittat till toaletterna själv samt beställt och betalat i cafeterian... Nåja, det förstnämnda var ju inte direkt nåt att klaga över, men det sista måste vi nog prata lite om. Att det serverades pizza till lunch igår visste jag, så det var inga problem, men jag hade nog lite synpunkter på dotterns tillval: majs som grönsak (helt ok) och sedan var det det där med frukten (kindergarders får bara beställa efterrätt på fredagar, tack och lov); Jodå, hon hade köpt russin... blandade med marshmallows och "fruitloops" (söta flingor). Det är tydligen skolans idé om trailmix, vilket brukar bestå av relativt nyttiga torkad frukt, nötter och frön. Men tydligen då inte här, även om det för mig låter som 100% söt efterrätt och inget annat. Hmm, sa mamman och dottern fnissade. Inte så att hon inte visste att jag inte skulle tycka att det var helt nyttigt att äta lördagsgodis på en måndag. Till detta kalas hade hon druckit chokladmjölk. Inte konstigt om ungarna beter sig som om de har ADHD hela bunten och får inlärningssvårigheter på sådan diet.

Nu har vi dock kommit överens om att vi ska gå igenom menyerna i förväg så att Mathilda vet vad hon ska och får äta och de dagar hon inte tycker om maten, eller jag tycker den är för dålig, ska hon ha lunchbox med sig. Och bara köpa mjölk till det. Trista mamma har talat. Men helt ärligt, hur galet är det att låta 5-åringar själva köpa mat vind för våg, vore det inte bättre att erbjuda dem en färdig bricka med mat, frukt och grönsaker och så låta dem äta det - eller mat hemifrån? Take it or leave it liksom. Ibland vet jag inte riktigt vad de håller på med "over here".

Den dödströtta, jetlaggade, stora skolflickan somnade sedan som en sten klockan sju och kom sedan övertassande mitt i natten med snuttefilten under armen och kröp ner bredvid mamma. Hon är ju som sagt bara fem år och redan på väg ut i livet.

Ankarlina

Har man möjligtvis åkt lite för mycket båt en sommar när vid ett besök på Junibacken vi åker Sagotåget, och i slutet ser sagan om Bröderna Lejonhjärta och hur Jonatan berättar om lander Nangilima. Då utbrister sonen förvånat: Landet ankarlina?

Fast för en tre-åring som fått starta motorn, köra och hjälpa till, ätit mer glass än som rimligen kan vara sunt vid den flytande macken i Vaxholm, känt sol, vind och vatten i ansiktet samt dagligen iaktagit de stora finlandsbåtarna när de åkt förbi utanför fönstret, så är det nog så nära himlen man skulle kunna komma. Tänk att få tillbringa evigheten i landet Ankarlina...

En flaggstång i topp mindre

Alltså, det har väl regnat tillräckligt för ett tag framöver här, har det inte det? I allafall för min semesters del. Ok, det regnar inte hela tiden varje dag, alltid nåt att vara glad för, men om man har en flaggstång på ett landställe som man har vält tagit ner på bekostnad av ett gäng rosenbuskar och lupider samt ett stycke trappräcke i trä, för att slipa och måla så regnar det alldeles ih-e för mycket. Linfärg torkar långsamt och när det regnar torkar det inte alls. Inte bra. Om sju dagar åker vi hem och lämnar flaggstången åt sitt öde. Då borde den vara lodrät istället för horisontell. Och gärna vit i flera lager. Den som lever får se.

I morgon åker Sven och jag till världsmetropolen Mjölby med pappa för att lära mig lite om min farmors familj och historia. Med X2000 som jag aldrig åkt förut, och jag är övertygad om att jag blir sjösjuk...

Hej hej sommar

En mycket irriterande internetuppkoppling har gjort uppdaterandet något sparsamt här senaste tiden. Det och strålande solsken då. Vi har varit mycket ute i skärgården och där finns inte någon uppkoppling alls -vare sig irriterande eller inte. På sätt och vis skönt, och samtidigt får jag superabstinens efter att ha tillgång till dator, vad det än är man vill göra från slösurfning till att leta upp adresser till recept och räkningar. Framför allt när jag varit jet-lag vaken halva nätterna och tv´n då har 1:an, 2:an oc TV4. Nåja, man får ju många böcker lästa i alla fall :-).

Sven har börjat sova otroligt bra på nätterna, senaste dagarna har det varit från tp 21 till 5-6 på morgonen och då äter han bara i "sömnen" och sen fortsätter jan sova till 9,10. Inte mig emot! De större barnen har väl äntlign börjat komma i fas också, även om de gärna vill stanna uppe längre på kvällarna - utan att sova länge på morgonen vilket ju inte är en särskilt lyckad blandning. Särskilt Elias har svårt med att det blir ljust så tidigit, härom morgonen ville han kliva upp och äta frukost 04.30... vilket hans mamma INTE ville.

Men härligt har vi det ju, med svensk sommar när den är som absolut bäst. Barnen har badat mycket och njutit av att vara barfota nakenfisar och även om det kanske inte blir så mycket nakenfisande på mammafronten, så njuter jag otroligt av att bara vara med vänner och familj. Det är en liten lisa för själen.