Ingen ordning alls

Det är ingen ordning på nånting. Först blir lillprinsen snorig i en dryg vecka, men i övrigt är han pigg och glad. Sedan blir prinsessan förkyld i en dryg vecka och får feber i en kvart typ. Sist, som vanligt, blir jag sjuk. Och får 40 graders feber, värk i hela kroppen, en snorflod som hotar att dränka halva grannskapet, samt en total allmän däckning.

Ska inte barn bli sjukast, för att de inte har byggt upp sitt imunförsvar? Orättvist är vad jag kallar det.

Freecycle

Har just hittat världens bästa sätt att bli av med grejer som man 1) antingen inte orkar släpa till myrorna/goodwill etc, eller 2) inte heller tycker är nåt att sälja även om det inte är nåt fel på dem.

Man går till freecycle.org och blir medlem! Sedan skickar man ut ett mail och vips så är man av med både gamla köksbord, handdukar och fult porslin. Kostar ingenting, och gynnar alla. Sånt gillar jag skarpt. Vet inte om det finns i Sverige än, men gör det inte det, går det säkert att starta upp en grupp.

Me like i vilket fall.

Två veckor

Jag säger det igen; Två veckor. Har vi bott i nya huset och under dessa två veckor har vi nu haft besök av fyra (jag är bra på att tjata, jag gör det därför igen, FYRA :-)) kabel-tv/bredbands reparatörer. Tvn har iofs fungerat utmärkt hela tiden, utom just när de varit här för att laga den, men det stackars internetet har hackat och hostat oavbrutet. Man skulle ju kunnat tänkt sig att vårt bredbandsbolag kunde ha skickat någon hit till oss första gången som kunde laga det, men se, det är ju så mycket roligare om fyra idioter reparatörer får komma och gissa och fnula. Alla på sitt sätt givetvis, och ingen som håller med föregående reparatör, nej för vi är ju alla individualister. Arrrggggg, är allt jag har att säga om det och nu börjar jag dessutom bli svettig varje gång det kommer någon ny, för ibland har det ju faktiskt funkat i ett par timmar, eller rent av en eller annan dag, och så kommer någon och "lagar" det och så funkar det inte igen. Senaste budet var att vi väntade i tre dagar på att det var tvungen att komma en "installer", som jag antar är bättre än en vanlig dödlig reparatör, och dra om en hel ledning utifrån, via vinden och in på kontoret. Och vi väntade naturligtvis snällt (eftersom det förbenade kabeltvbolaget naturligtvis har monopol, så man har liksom inte så mycket val), varpå "installern" kom, skakade på huvudet, skruvade i sladdskåpet, skrattade hånfullt åt att det på något vis skulle gå att dra om sladdar inne väggen när man väl fått gipsväggarna på plats och sa att "NU fungerar det." Den som lever får väl se.

I övrigt drunknar vi fortfarande av flyttkartonger (förstår inte hur det kan gå så långsamt att packa upp saker, men jag skyller stenhårt på foglossning. Efter ungefär tre kartonger måste jag ofelbart gå och lägga mig på soffan och titta på skittv i minst en timme för att det känns som om korsryggen och blygdbenet håller på att gå av. Härlig känsla!) och spenderar ohumuna summor på nya möbler. Men kul är det. Om än lite tröttsamt, för att inte säga dåligt för plånboken, även om AMEX väl firar med ständiga personalfester varje gång det klingar till på Dahlstrandska kontot...