Fru D´s känsla för snö

I natt fick vi hela FEM centimeter snö här Charlotte... Minsann ;-). Tyvärr började det övergå i snöblandat regn redan framåt tidiga morgonen, men när barnen kom upp låg det fortfarande tillräckligt mycket kvar för att de skulle kunna ge sig ut i trädgården och bli riktigt ordentligt genomsura av regn och blötsnö. Men roligt hade de!

Prinsen som faktiskt aldrig sett snö (vad han kommer ihåg i alla fall, när vi var i Sverige med snö senast var han bara 6 månader), var som fisken i vatten och började, på klart manligt vis, genast att försöka tillverka snöbollar att kasta. Prinsessan ville göra snöänglar, men detta avstyrde den någon mer snöerfarna modern. Dels var det alldeles åt fanders för blött och lerigt och dels var det alldeles åt fanders för lite snö. Men som sagt, de fick i alla fall en smak av vinter och här i södern får man nog vara glad för det lilla. Det är i alla fall så mycket roligare att det faktiskt KAN snöa, även om det aldrig är varken ofta eller mycket, för i Houston var ju chansen i princip noll.

Alla skolor hade givetvis stängt idag, hur skulle man ju bara kunna tänka sig att ta sig dit när det är lite halt ;-), så det har blivit en mysig hemmadag istället med båda barnen, och en liten playdate över lunchen när vi faktiskt vågade oss ut, ovanpå det.

Babynews

Nu har vi också, bättre sent än aldrig, berättat för barnen om bäbisen i magen. Prinsessan blev förvånansvärt upphetsad och glad och frågar hela tiden om hon får känna hur det sparkar. Tråkigt nog så är Gollum inte så lättflörtad vad gäller sparkande, dessutom verkar det som om favorit-spark-hållet är rakt ner, helst på mammas bäcken, precis mitt i prick på venusberget... Det KÄNNS kan jag meddela, men knappast utåt. Prinsen å sin sida är mest intresserad av att SE hur bäbisen ser ut i magen, och hävdar envist att han också har en bäbis i magen. Vi får väl se hur ivrig han blir på att se bäbisen när den väl kommer ut och bor hos oss, jag har klara misstankar om att det inte kommer att bli så lätt för familjens nuvarande bäbis...

Flyttlängtan

Nu har vi haft både inspektörer och genomgångar av nya huset och snart är jag så sugen på att flytta in så att jag blir knäpp :-).

Allt ser tack och lov bra ut, det största har handlat om att det är för dålig avrinning på regnvatten bort från huset och det ska byggaren åtgärda lite lätt med att göra större lutning på rabatter och gräsmattor runtom huset. Inte så farligt med andra ord. Sedan är huset mer eller mindre täckt av blåtejpsbitar, men där handlar det om kosmetik så som färgfläckar eller små hack och spikhål.

På fredag skriver vi äntligen alla papper och samma eftermiddag kommer flyttcontainrarna! Hurra!

Spending profile

Herr D ringde till det stora kreditkortsföretaget i lördags kväll för att uppdatera vår address. Men innan han hunnit pipa om kundservice, blir han kopplad till the fraud department. Det visar sig nämligen att någon fått tag på herr Ds kreditkortsnummer och begett sig på en liten nätt nätshoppingtur. Närmare bestämt hit, där den okände spenderat nånstans runt $400. Detta kunde man ju bli lite lagom uppstressad och nervös för, om det inte varit så att det stora kreditkortsföretaget i samma andetag som de berättade detta, dessutom lagt till att "Ni behöver inte oroa er, köpet gick inte igenom av oss, eftersom det inte alls passade er profil." !?

Tydligen är man mer övervakad än man tror. Naturligtvis är jag inte naiv nog att tro att de inte håller nån sorts koll och för statistik över var och vad vi handlar, men att de var så petiga, det känns lite märkligt. Naturligtvis blir man ju glad över att de har koll på just såna saker som om nu ens kreditkortnummer skulle bli stulet, men samtidigt så blir jag smått rebellisk och vill omedelbart ut och köpa massor av hip/hop "boys in the hood" grejer! Hur kan de veta att herr D inte drabbats av nån sorts livskris och bestämt sig för att hädan efter köpa jättestora byxor som hänger ner till knävecken i baken och stora guldkedjor på de mest obskyra websajter? Eller tänk om jag får lust att gå ut och beställa hem, tja inte vet jag, 569 porrfilmer i ett enda stort paket? Jag säger inte att det är särskilt troligt (det är nog ändå mer troligt att jag skulle köpa porrfilmer än att herr D skulle köpa hängbyxor och bling bling... Vad jag nu skulle med 569 stycken till ;-). Teoretiskt sett, naturligtvis.)

Jag undrar vad vi sitter i för fack... Antagligen förorts-familjs-facket, där ingen på det stora kreditkortsföretaget ens höjer på ögonbrynen om vi spenderar $400 på det stora byggvaruhuset/leksaksaffären/heminredningsbutiken etc. Lite lagom tråkiga, med andra ord. Suck. Jaja, det är väl bara inse att gone are the days...

För övrigt så trillade det in ett par nya inköpsförsök till under helgen, men eftersom herr D redan spärrat det gamla kortet så fick de stackars bedragarna varken storbildstv eller fler par hängbyxor. Pilutta dem, är allt jag har att säga om den saken.

Big Boy Bed

När vi flyttar in i nya huset är planen att prinsen ska flytta från spjälsängen till en ny, big boy bed. (Tanken är väl att därigenom avdramatisera det faktum att Gollum ska få överta spjälsängen framemot maj :-)).

Men vad trist det är med pojksängar... Alla sängar här är i olika bruna nyanser och inget ont om brunt, men det är bara inte min favoritfärg här i världen. Eftersom vi tänkt oss ett marint tema (blått, vitt och rött, båtar etc) i hans rum, så hade jag också tänkt mig en vit säng, men det verkar stört omöjligt. Av nån mystisk anledning så ser alla vita sängar "flickiga" ut. Om det nu beror på att de på alla bilder man ser, i affärerna etc alltid är bäddade med rosa/gula/ljusgröna lakan och blommor, eller om jag har andra fördomar ska jag låta vara osagt, men jag får klara o-pojkiga vibbar i alla fall.

Så nu är jag inne på att köpa en sån här.... En brun/vit kompromiss så gott det går att komma, och så tycker jag att den är lite cool ;-).

Boys will be boys

Prinsessan har det lite jobbigt med nya kompisarna i nya skolan och beklagar sig för mamma:

Prinsessan: I dag ville jag leka Cheetas (Den hippaste leken verkar det som just nu, både i Houston och Charlotte, att springa runt och vara jeoparder... Jaja, kunde vara värre ;-)), men ingen ville leka med mig.
Mamma: Men strunta i den andra tjejerna lite då, lek själv, eller kan du inte leka med pojkarna ett tag då istället?
P: Näe! Pojkarna vill bara leka dumma saker, och jag vill leka snälla saker. Och så jagar de flickorna, och jag vill inte jaga flickor för jag ÄR en flicka.


Tja, vad svarar man på det? Point taken liksom.

Political Junkie

Så vann Hillary i New Hampshire och det är lite spännande igen. Även om jag faktiskt inte bestämt mig riktigt för vem jag "hejar på" (och inte heller vem jag ska rösta på, i mitt livs första presidentval minsann!), så är det kul att titta på alldeles oavsett. Jag förvandlas till nån sorts political junkie, som hysteriskt måste zappa mellan alla tillgängliga tvkanaler hela tiden för att inte missa nåt nytt när jag tittar på tv. För att inte tala om hur mycket abstinens jag får av att "tvingas" titta på barnprogram emellanåt. Politik är faktiskt kul här, även om det är rätt hysteriskt också, eftersom mycket är så ytligt och konstigt fokuserat (för och framförallt av media.). But it makes for good entertainment om inte annat.

På väg mot en ny vardag

Första dagen i nya skolan för barnen - avklarad
Hitta ny barnläkare åt barnen - klart
Få rekommendationer på bra sjukhus och ny förlossningsläkare till mig - klart
Beställa nya ceckar med nya bankkontot och ny addres - klart
Kolla att eftersändningen på posten funkar - förvirrat, men klart
Hitta ballettskola till prinsessan - dyrt och klart
Åka vilse med flit för att lära mig hitta - oklart om det hjälper, men klart (eller snarare ständigt återkommande)
Hitta nytt gym med barnpassning - klart
Köpa nytt kylskåp, tvättmaskin och torktumlare - klart
Ny hem- och bilförsäkring - klart
Ta färgprover till väggfärger i div rum - klart


Nu återstår väl bara trehundrasextio andra grejer på listan, men sakta men säkert tar en ny vardag form. Nu längtar jag bara ihjäl mig till att få komma in i nya huset. Tio dagar kvar and counting every second!!

Grapefrukt

Dagens graviditetsnoja: Blodgrapefrukt. Milde himmel vad gott det är! Måste vara kylskåpskalla dock, varför det smakar så mycket godare så vet jag inte men det gör det :-).

Klipp klipp

Kom just hem efter att ha varit och klippt båda barnen. Vi är vana vid "Miss Amelia" i Houston, en mycket rar mexikansk dam på, om man ska vara snäll, inte stans hippaste ställe, men dock, som klipper barnens hår helt utan krussiduller. Nu skulle vi lyxa till det med att gå till ett ställe som bara klipper barn - Alla barn sitter i bilar/motorcyklar och tittar på tv, det finns lekrum istället för väntrum och allt är färgglatt och "kul".

Prinsessan var mycket entusiastisk. Hon fick sitta i på en anka och satt som ett litet tänt ljus i de hela tre minuter det tog att klippa luggen. Sedan bjöds hon på en klubba och deklarerade att hon "snart ville klippa håret igen". Sonen... han var en helt annan historia. Han var exalterad över alla bilar han såg och ville genast sätta sig i en. Att det redan satt någon där, tja det verkade vara mindre viktigt. Efter vissa överläggningar verkade han dock förstå att han var tvungen att vänta på sin tur och att vi inte kunde bestämma vilken bil han fick, vilket han verkade ok med. TRODDE jag ja. När de ropade upp honom fick han en motorcykel - vilket orsakade massiva skrik och tårar. Då fick han välja en silverbil istället, men det var lika illa det. Tydligen var siktet inställt på en neonblå jeep - som han alltså inte fick.

Han skrek oavbrutet sitt mest ylande, hemska "lilla spädgris åker till slakt"-skrik och däremellan klämde han i med "AJ AJ AJ". Samt, naturligtvis, vägrade han sitta ner. Att hans frisyr överhuvudtaget ser någorlunda ut får man nog tacka turen för. Frisören försökte muta honom med en klubba, vilket ju var rätt smart tänkt och dessutom gick ganska bra, tills hon började köra med trimmern och han vägrade att ha klubban i munnen. Resultatet? En hårig klubba och en ännu argare lillprins som nu, mellan grisskriket och de falska smärtdito dessutom ylade "äcklig klubba, äcklig klubba". Det var riktigt trevligt där ett tag, jag kände hur jag hjälpte alla övriga mammor i lokalen känna sig riktigt belåtna och nöjda över sina barn, för ingen var ju i närheten av min son. Alltid kul när man kan glädja sina medmänniskor.

Allra gladast blev de nog dock när jag tog mitt, vid det laget även pälsbeklädda (eftersom han vägrade ha på sig skynke), skrikmonster och gick. Naturligtvis förvandlades skrikmonstret till den lilla ängeln så fort vi satt oss i bilen och pratade oavbrutet om "jag köra silver bilen" hela vägen hem. So much for that trauma.

Jag saknar miss Amelia.

Gone North

Efter sju sorger och tre besvär (Värrre flytt har nog sällan skådats, men vi har ju bara sett halva än så länge, så det får bli en egen historia en annan dag.) har vi så anlänt till det kyliga "norr". Det var lite som att komma till Sverige, minusgrader och snålblåst, men man vänjer sig ju ganska fort även om barnen nog tycker att det är förfärligt kallt. Som tur är så kommer det ju inte att vara så länge, redan till helgen ska det bli upp emot 15 grader igen, så vi ska väl inte klaga allt för mycket. Dessutom ÄR det ju mysigt med lite vinter, även om vi inte är så vana vid det direkt.

På tal om vinter, så ska vi verkligen försöka hinna med en helgresa till bergen, ca 2 timmar bort, och snö och skidåkning. Eller ja, herr D vill nog gärna åka skidor, själv är jag väl mer osäker på kombinationen mig själv, skidor och gravitation...smage. Nog för att man ska nerför backen, men helst kanske inte med magen först ;-)... Å andra sidan, så långsamt som jag plogar mig frammåt, så är väl risken för att jag ska slå ihjäl vare sig mig själv eller Gollum minimal. Prinsessan vill i alla fall gå i skidskola har hon deklarerat, så det mest logiska blir väl att mamma och prinsen åker pulka eller nåt. Och det går väldigt bra det också, jag är bara så glad om barnen får uppleva snö och inte bara se det på tv.

Annars så längtar vi väl mest till att få flytta in i nya huset. Den stora beslutsdiskussionen om ny kyl-frys-tvättmaskin-torktumlare har redan startat i alla fall, efter ett par vändor på de lokala byggvaruhusen. Jag propagerar stenhårt för en sån här, medan maken väl inte är helt övertygad om nödvändigheten av ett kylskåp med dubbeldörrar. Ha, vad vet väl han om det, är allt jag har att säga om saken! Vi får väl se hur det slutar.

Vardagslycka

Tänk vad lycklig man kan bli för lite; Det finns filmjölk i North Carolina också :-)!

Gravidmagen suckar belåtet.